sten att. utöfva alla möjliga pojkstreck till enl
otrolig perfektion, och ofta på ett mycket ko-
miskt sätt. De2 hålla bvarandra uader ar-l
men och gifva med full hals sopranstämman
till de patriotiska sångerna. Sedan följer ett
led af fyra personer i något mera aristokratisk
kostym än ungdomens, och utmärkta af trefär-
gade sidenskärp, kantade med guldfransar. De
äro klubbens högre dignitärer. Sedan två fan-
junkara eller fanbärare, com föra ofantligt stora
trafärgade fanor, å hvilka man läser orden: li-
ber, egali!, fraternit, broderede på den hvita
delen af finan. Derefter komma klubbens le-
damöter eller gemenskapen, nästan utan åtskil-
nad klädda i bluser, och efter allt utseende be-
stående af. vanligt dagsverksfolk. De böra alla
en trefirgad bandros eller knut, fästad på brö-
stet utzanpå blusen. Ett visst antal sergeanter
och korporaler h:fva ledningen af truppen och
bära ett trefärgadt skärp om armen.
Dessa trupper omvexla i antal, hvardera från
300 till 500. Det nyssnämnda trädet bäres
högtidligt under ell:r emellan fanorna framför
truppen och erterföljes af åtta eller tio leda-
möter, com bara ämbar med jord, hvilken, så-
som jag underrättat mig, på förband blifvit in-
vigd af presterskapet, under iakttagande af nå-
gon viss högtidlig ceremoni.
Ett sådant träd såg jag just för några tim-
mar sedan bäras ned för boulevarden till gatan
Dupbot, der tillredelser gjordes till dess plan-
terande. Medan de:ta skedde, bogaf sig en de-
putation af klubben till den närbelägna Made-
leinekyrkan, för att anmoda presterna att kom-
ma dit och välsigna tiädet. Ett koropani af
nationalgardet hemtades ifrån en närbelägen vakt
till kyrkan, och presterna tågade högtidligt i
procession från kyrkan md ett krucifix och
andra religiösa sinnebilder i spetsen till stället,
der fribersträdst bade blilvit planteradt. Se-
dan de falländat ceremonin, eskorterades de
lika högtidligt tillbaka til kyrkan, på samma
sätt omrilna af tusentals personer af båda kö-
nen, hvilkas uppförande på ett frappant sätt
visade en uppriktig re pekt för den nyss full-
bardade religiösa förrättamgen.
Under åkning genvra de yttre delarna sfsta-
den och dess omgzifning har jag på åtskilliga
ställen tråffit på flockar af arbetare, sysselsatta
med lagning af vägarna, som bär öfverallt äro
stenlagda såsom en gata. Hvsarje sådan flock
har sin uppsyningsman eller, som det i Sverige
skulle kallzs, pådrifvare, men hir kallar folket
honom, förmodligen på skämt, Citoyen Capi-
taine (medborgare kapten). Många gånger är det
svårt stl rätt kunoa begripa hvad deras arhete
skall ijena till. Sålunda bar jag sett dem hac-
ka upp sandgångarna i Chimps El;sees den
ena dagen, hvilka åter trampas tillssroman den
följande. Förmodligen skall det ste för att
göra dem jemnare, men man kan just icke se
att sådant erfordras.
D:t största skådespelet af dotta slag ser man
På det stora Marsfältet. Detta ofantliga fält
kräler riktigt af arbetare, 3000 till antslet, och
när iman står nära, har hela fåltet en blå firg
af bluserna, bland hvilka man märker en viss
rörlighet. Det är folke, zom år sysselsatt att
planera fältet och höja det midipå. Alla dessa
arbetare hafva 30 sous (orsring 4 riksdaler
riksgälds) om dagen, och de, som för brist på
verstyg eller af annan orsak ej kunna få ar-
bete, erbålla en franc eller mindre, allt af re-
geringeo. De hösre tillsyningsmönsen och be-
fälhafvarne hafva från 2 till 5 francs.
Detta är en mycket välgörande åtgärd för
ati förekomma de utbrott, hrvartill nöd och
svält för de arbetslöse eljest skulle leda. Ock-
så är broitens antal icke större, utan snarare
mindre än vanligt.
Minga påstå, att det icke kan bära sig i
längden att på detta sätt föda en stor mängd
mennissor på statens bekostnad, äfven med ar-
beten. Mea bäri tror jag ligger ett misstag.
Om 16,000 menniskor sålunda dagligen syssel-
sättas, emot 4 !, franc hvardera, sa gör det
24,089 francs, om dagen. Det blir för 500 da-
gar, i fall det skulle behöfvas hvarje arbetsdag
i året, som ej är fallet, 7,200 080 franes om
året eller 3 millioner riksdaler riksgälds och
något d röfver. Det är visst en mycket stor
summ, men hvar och en inser, att det icke
kan vara af någon betydenhet för Frankrike,
som betalat 4600 millioner i skatter, och rik-
nas äsa 3 milliarcer eller 3000 millioner i
klingande mynt, med det som fianes hos han-
kerna cch vexlare. - Deremot skulle 46 000
menniskor i nöd och elinde såkert åstadkomma
många olyckor, som vore af långt svårare följ-
der, oversknadt det lidande de miste uthärda,
Orsaten till den tryckta penningeställningen Hi:-
ger således, efter hvad j:g tror, alldeles icke
häri, uian härrör endast och allenast sf en
ängslan bos de förmögnare, som man icke kan
hjelpa, men som man bör hoppas snart upp-
hör, då folket sjolf icke htulls gifvit minsta
anledning dertill. Detta sednare erkänna alla,
men alla vilja ändå vänta vlis nitionalförsam-
lingen varit ullbopa.
D:t trosde:, att revolutionen skulle göra myc-
ken sk:da åt da offentliga nöjena. Msd un-
dantag Ikvål af Italienska operin, som nöstar
uteslutznde underhålles af da aristokritiska
cirklaraa OC af resande, har detta icke inträf-
fat. Teatrarna äro i det närmaste bka upp-
fyllda som vanligt. Akiörerna fr-mropzs hvarje
afton före den sista akten, aut sjinga marselji-
sen. Häri medgifves intet undantag. Äfven
på Lalienska operan måste L:bl cbes steniors-
iurgor hvarje af.on framdundra några vers ai