sådana, vinna allt dot förtroende, hvaraf de äro för-
tjente, och således äfven, vid fråga om val till re-
presentant, der de framförallt äro af nöden, göra sig
gällande; lika litet befarade talaren att förmögen-
heten skulla komma att sakna sina representanter;
man kunde snarare befara motsatsen.
Hr DALMAN, W. F.: Då en föregående talare
yttrat, att han funnit sig till höger om bestyrel-
sens program, ville talaren i motsats dertill anmärka,
att han deremot befunnit sig ett godt stycke till
venster om detsamma. Så som talaren uppfattat
förslaget uti förevarande punkt, hade mean derige-
nom bestämt ett streck, som delade de valberätti-
gade i tvenne valkretsar: de fattiga och de rika;
om så icko vore meningen, ansåg talaren punktens
redaktion böra göras mera klar och oförtydbar. En
så beskaffad klassfördelning trodde talaren vara högst
olämplig; den tid är längesedan förfluten, då man
kunde uttala den satsen, att de som äro fattiga få
gå uti en viss vrå, de rika uti.en annan. Alla val
böra derföre blifva antingen direkta eller indirekta,
och talaren hänvisade till hvad han i fråga om
denna punkt föreslegit i sitt amendement.
Hr FRANS SJÖBERG kunde icke dela den åsig-
ten, att de projekterade särskilda valen för städerna
vora att hänföra till klassval. Samma val förutsatte
olika yrken, intressen eller vilkor såsom grund för
valrätten, men i detta fall gjorde förslaget ingen
skilnad mellan stad och land, och innefattade såle-
des egentligen endast ett undantag från den all-
männa principen att göra valkretsarne territoriella.
och hvilket ingenting betyder. Helt annorlunda var
förhållandet med förslaget att gitva en del madbor-
gare direkt och andra endast indirekt valrätt, ty att
sålunda göra omfånget af valrätten beroende af yttre
omständigheter, vore att etablera verkliga klassval;
men då detta icke blott var stridande emot A:sta
punkten af förslaget, som förbjöd dylika val, utan
äfven upphäfde stadgandet i 3:dje punkten, att all
valrätt skule utöfvas med enkel röst, helst den, som
fioge välja direkt och sålunda blefvo sjelfskrifven
elektor, de facto komme att utöfva hundradefaldt
störra inflytande på valen än den, som måste välja
genom elektor, bastred talaren förslaget och yrkade
att alla valen måtte bilfva indirekta. Att göra dem
direkta Vore möjligen rationellare, men för sådane
val vore nationen ännu ej mogen. Antagandet af
förslaget skulle dessutom nödvändigt fordra en cenr-
sus, byggd på rang eller penningar, hvilken talaren
högeligen afstyrkte. Väl hade ett slags census re-
dan i 2:dra punkten blifvit godkänd, men denna af-
såge blott nödig sjalfständighet, nödig moralisk fri-
het vid valen och kunde derföre försvaras inför bå-
de billighstens och förnuftets domstol; men så vore
ej förhållandet med den census förslaget i 5:te punk-
ten förutsatte; den komme att hvlla på blotta god-
tycket, ty att t. ex. antaga, att den, som har ma-
jors fullmakt eller 1000 riksdalers inkomst etc., skulle
vara sjelfskrifven elektor, men att den, som blott
eger kaptens fullmakt eller 999 r:dr 47 sk. 44 r:sts
inkomst, måste deltaga i de indirekta valen, hvilket
vill säga, att den förre finge flera hundrade gånger
större inflytande på valen än den sednare, och att
sålunda göra rangrullan och runstycket till måttstock
för menniskans heligaste rättigheter, innebar en o-
rättvisa, den talaren aldrig skulle biträda, och som
han hoppades att icke heller sällskapet ville legali
sera, äfven om man förbisåg att mången kunde vara
både rik och högt uppsatt, utan att derföre ega nå-
got moraliskt värde.
Det vore i talarens tanke en oriktig föreställning,
som tycktes ligga till grund för förslaget, den nem-
ligen, att intelligensen och förmögenbeten ej kunde
påräkna nog skydd i en lagstiftande församling, med
mindre dessa elementer finge bilda en egen klass
vid valen. Eller hvad menade man väl egentligen
med ordet öntelligens? Nöjde man sig med abstrak-
tioner, vore frågan lätt besvarad; men skulle man
lemna ett sådant svar genom konkreta lagbestäm-
melser, torde man råka ut för oöfvervinneliga svå-
righeter. Ty icke kunde man anse ett akademiskt
betyg, en fullmakt, en stjerna eller dylikt för ett
bevis på intelligens i den mening ordet här borde
förstås, och huru sedan komma till målet arnorlun-
da än på det allmänna anseendets, det medborger-
liga förtroendets,. det ville säga de samfälda valens
väg? Stödd på denna förutsättning och genom an-
förande af ett yttrande af Tocqueville om de för-
delaktiga resultater ran inom Förenta Staternas se-
nat rönt af de indirekta valen, ledde talaren sig vi-
dare till den slutsatsen, att samfälda, men indirekta,
val bäst skydda intelligensens inflytande.
Ej heller kunde förmögenheten hafva något att
befara af dessa val. För att tänka stig förmögenhet,
måste man också tänka sig en egare dertill, och då,
enligt 2:dra punkten i förslaget, hvarje man med
förmögenhet har valrätt, vore ju äfven denna för-
mögenhet representerad. Det stred för öfrigt emot
all erfarenhet, att förmögenhetens inflytande skulle
kunna undertryckas vid valen. I våra tider vore
en förmögen man en ansedd man och hade således
alla utsigter att blifva ihågkommen, och aldrig hade
talaren heller hört någon klagan öfver, att de rike
och mäktige lidit förtryck. Nej, snarare behöfde de
fattige skydd emot de mäktiges lagstiftningstyranni,
hvilket, enligt talarens tanke, vore rätta utsädet
till de samhällsupplösande läror, som i en stor
del af Europa så våldsamt upprört det lägre folket
emot de förmögnare, och talaren varnade derföre
emot en sådan klassifikation af fattiga och rika, med
deraf- här flytande splitiringar.
Slutligen uttryckte talaren den förhoppning, att
vi af de döende ståndsinstitutionerna måtte draga
åtminstone dsn rnyttan, att vi icke än en gång
grundlägga politiska partier i sjelfva legarne, eller
på bördsaristokratiens ruiner bygga en annan åt
penningeväldet; äfvensom talaren erinrade, att bästa
medlet att ingifva de lägre klasserna aktning för
andras rättigheter vore, att ärligt erkänna deras
egna.
Hr SCHARTAU ansåg det böra fästas afseende
derpå, att när man, så långt möjligt är, går de nya
anspråken till mötes, man äfven måste göra tillbör-
ligt afseende på de gamla. Men har framställt an-
märkniogar emot den uti 5:te punkten af bestyrel-
sens program föreslagna klassifikation, hvarigenom
valen ske särskildt för landet och för städerna;
man har förkastat denna klassifikation och önskat
att valen måtte ske gemensamt för land och stad.
Talaren trodde att denna farhåga för de tvenne val-
kategorierna hade sin grund uti en oriktig föreställ-
ning om förhållandet mellan städernas och landets
inflytande på representationens bildning. Man före-
ställer sig vanligen att städerna skulle genom den
föreslagna kategori-indelningen komma att få öfver-
handen oeh tillvälla sig en öfvervägande del af lag-
stiftningen; men ingenting vore, enligt talarens tan-
ke, mera ogrundadt än en sådan farhåga; det är
tvärtom allmogen som kommer att stifta lagar för
städerna, en rättighet som rättvisligen bör tillkom-
ma densamma, med afseenda på dess ofantligt öf-
vervägande styrka, så väl till numerär som besitt-
ning af landets jords Men med erkännande af detta
kan man dock icke bestrida att majoriteten af vår
allmoge, sådan den nu är, icke öger tillräckliga
egenskaper för att stifta lag. För att nu bereda