vara, en makt, hvars välde är af helt och hållet andlig beskaffenhet och hvars inflytande är grundadt å lärorne och deras inverkan på sederna, och söm derföre endast kan utrönas genom det förtroende den kan förskaffa sig. Och om detta är sannt, buru vill man då bestämma hvem, som eger ett sådant förtroende och således bör utöfva denna högre rösträtt? En sådan bestämning är lika omöjlig som öfverflödig. De allmänna valen,som vi redan antsegit, äro den bästa tolken för förtroendet. Den sanna intelligensen har i den sitt säkraste skydd. Likaså förhåller det sig med förmögesheten. Den skall alltid utöfva tillräkligt inflytande, för att icke behöfva något serskildt stöd derföre af Jagarne. Dessutom kan jag aldrig göra mig begripligt att penningar gifva förstånd, och då det naturligtvis måste vara det upplysta, det förnpuftiga elementet i Samhället, som företrädesvis bör hafva en röst inom lagstiftningen, men efter hyad jag redan visat, detta element bäst framhålles genom de allmänna valen, finner jag icke belier något skäl att betrakta penningen såsom en måttstock för utöfvande af politiska rättigheter. — Hr Arfvidsson bar vidare sagt, att om viantaga principen af rösträttens bestämmande per Capita, korruptionen skulle med stora steg intåga i valförsamlingarne. Jag tror icke detta, och ännu mindre tror jag att vi böra så mycket misstänka de lägre samhäl!sklasserpes moraliska värde, eller att hög census eller införande af en så kallad röstskala är rätta garaptien emot en sådan corruption. Jag hänvisar i detta afseende till det nyss störtade systemet i Frankrike: Hvar har Bourgeoisien och Pennninge-Aristokratien mera uteslutande beherskat valen än der? och när har väl någonsin corruptionen spelat en större rol, än ununder detta system? Nej, mine hr! Bestyrelsens förslag i denna punkt måste vi godkänna. Det hvilar på en fullkomligt rationel grund, och endast på en sådan kan en representation bestå. Genom detta förslag är äfven de lägre klassernes menniskovärde erkandt, och jag ärinnerligt öfvertygad, att om viej uppriktigt erkänna detta värde, om vi ej vilja göra dessa klasser till våra medborgare, så skola vi göra dem till våra fiender. Hr LARS HJERTA erinrade, att hr Arfvidson tycktes förbise, det vådan af korruption kan vara lika stor, om icke större, med en graderad skala: om man kan korrumpera massan med penningar, så finnas många flera medel, hvarigenom makten kan korrumpera de rikare, men hvilket folket till slutet får betala; det har historien visat i alla tider. I alla fall vore ju icke frågan om att den stora mas san skulle rösta direkt, utan genom elektorer. Baron RÅAB erinrade, att han i sitt förslag gifvit lika rösträtt åt dem som rösta direkt, ren för dem som rösta genom elektorer hade han föreslagit graderad skala, just för att kunna sträcka rösträtten längre ned, och nästan huru långt som helst, för hvilket han i sådant fall icke hyste någon fruktan. Grefve SPENS erinrade, att det måste fordras mycket mindre skarpsinnighet för att utse en elektor, än att välja en riksdagsman; emedan till det förra egentligen fordras blott att kunna bedöma en persons karakter och, allmänna duglighet. Tal. upptog härefter hr Arfvidsons invändning, att valrätten ej är en medfödd rättighet; detta är visserligen så till vida sannt, som valrätt icke kan utöfvas uti naturtillståndet, eller utom samhället. Sålunda är det t. ex. gifvet, att Robinson på sin ö icke kunde utöfva någon valrätt till riksdagsman. Men när vi inträda i samhället, måste vi äfven ega att åtnjuta dess rättigheier efter samma regel, som vi åtnjuta de medfödda rättigheterna ifrån den stund vi födas. Det förhåller sig härmed likasom med eganderätten, den måste vara lika stor för den fattige som för den rike; för den som har 2 styfver, lizasom för den som har tvåhundra millioner, fastän fördelarna af dess åtnjutande kunna i qvantitet blifva mycket olika. Det är en rättighet in potentia för alla... Likaså borde inför det politiska samhället, i tal:s tanka, hvar och en särskildt icke gälla mer än såsom enkel individ. Iden om en förstärkt personlighet, i politiskt afseende, hade han icke någonsin kunuat begripa. Hr ARFVIDSON erinrade, att man icke bordt explicera ett af hans föregående uttryck så, att med en större penningförmögenhet äfven skulle följa eu större förstånd; och redogjorde för den egentliga grunden, hvarföre han ansåg den som eger en större förmögenhet äfven böra hafva mera att säga i afseende på valrätten, än den obemedlade, neml. att .man i allmänbet och epligt sakens natur bör kunna förutsätta, att den intellektuella förmågan är mera potentierad hos de förmögnare klasserna, än bos de fattigare. Härefter gjordes proposition, hvarvid den enkla röstberäkningen bifölls med ett betydligt öfvervägande, och nära nog enhälligt, ja, Sällskepet åtskiljdes emkring kl. 40. I fortsättning härmed skall redogörelse följa för den sista sammankomsten om måndag. 33 o— 2 (Insändt.) WN2anara Avd fill omar till imntändaren Åftamn