IV, för Neapel cch sFerdinando V för Ei:ilien. En kongl. prins eller ock ena Sicilian blir riksföreståndare på Sicilien, och måste soma sådan vara erkänd af sicilianska parlameniet. B-gga ländernas förvaltniog åtskiljas fullständigt. I diplomatiska angelägenbeier representeras Neapel och Sicilien af lika många ombud, och när lika röster stadaa mot lika vid basluten, så af sändas två ombud — en S-cilian och en Neapolitan — till Rom, att inheimta påfvens tanka, sam då blir den afgörande. (Hvilket nytt påfligt inflytande, då man kan förutse att sämjan emellaa Neapuli:aner och Sicilianer icke helle: framdeles torde blifva särdeles tor!) Vidare: eget parlament för Sicilien, och fullkomligt cbersende i dess inre angelägenheter; Särskild fana: den gröna, hvia och röda italienska, m-o den sicitanska örnen i det hvita fältet; Sirskild msyotningsrått; Tredjedelen af brgge siaternas gemensamma flotta, med dithörande utrustning, öfverlåtas åt Sicilien; Italiensk Union, — dirhörande ä eaden och förslog tillhöra parlamenotets behandling. Slutligen godkänner mil Re Ferdinando Quinto, alla handiingar, beslut och utnämningar, som härröra från Siciliens nuvarande provisoriska styrelse — den så kallade Comitato generalen.