3ROS STEEN
Den stora nyheten för dagen, hvars till-
förlitlighet vi likväl icke åtaga oss att med fuli
visshet garantera, är att konungens samtlige
rådgifvare lära, med anledning af de anmärk-
ningar som förekommit i riksstånden vid öfver-
läggningarna om konstitutionsutskottets decher-
evetänkande, sam: med anledning af frågans
utgång hos bondeståndet, i underdånighet an-
mält hos konungen sin önskan och begäran, ati
få afgå från sina embeten. Vi sade, att viickte
kunna garantera berättelsen såsom officiel, macen
vi avsa den icke destomindre för mer än tro-
liss emedan de nuvarande ministrarna, med
den minsta förmåga att sakta på allmänna tän
kesittets ställninz, omöjligt hafva kunnat mi:s-
taga sig i afseende på dena föga sympati, som
det af dem fjda s. k. gråa sysiermet kunnat
tillvinaa sg ifrån mjoriteten af nat:onen; och
de hafva aerföre bavdiat som män af heder,
då de resign-ret f åa sina plats rr; emedan ett
nytt system icke gerna kan representeras an-
nat än genom nya personer.
Föfrist fi ner man, att det bestut, som ko
nungen i detta ögorblickx går att fatta i afseen-
di på valet af en ny minister, om dat redan
under vanliga förhillanden skulle vara af den
största vigt, måste under det närvarande ögon-
blickets ställning blifva af en omätlig b-tydelse
för landets frao tid. Det som härvid i synner-
ht synes bekymrande, är att ibland H. M:j:ts
dagliga orgifning fiimes åtskilliga personer med
en så, icka blu:t afg gjord, u!an äfven häftig aver-
sion för dat liborala partiet och dess id2r, men
deremot ingen enda af fulit liberala och be-
stämdt reformerande åsigter, att vi frukta att
man bufvudsakligen irån denna omständighet
och det toalintryck, som densamma kunnat år
stadkomraa, kan härleda en stor del af den åt-
minstone skenbara obaslutsambet, och det inför
n:tivnens ögon alltför öfverdrifna jemkningsbegär,
hvaral regeringens åtgärder burit en tydlig
prägel.
On Konzl. Maj:t i sistlidne November må-
nad hade öppnat denna riksdag med ett fullt
liberalt och rationelt representationsförslag, som
i verkligheten bade motsvarat hvad konungen
nu sedan isitt yttrands till konstitutionsutskot-
tet uttryckt såsom en önskan, ait politisk rätt-
visa och billighet måtte vederfaras hvarjo svensk
man, i hvilken utomordentlig fördelaktig stöll-
niog hade icke regeringen då nu befunnit sig?
Den hade i sanning blifvit buren på händerna
af hala nationen, och inga molnfläckar hade då
meliankommit att förnörka den klara borison-
ten. Det är till och med troligt, att reformens
onspråk kunnat tillfredsställas med mindre,
än hvad förhållandet vi: sar sig vara enligt de
nuvarand2 utsigierne. Ännu är det likväl in-
galunda för sent att återvinn:, hvad gom väl
kan vara fördröjdt, men derföre icke förloradt.
Likväl fianss, enligt vår fullkomliga öfverty-
else, härtill icke mer än en utväg i närva-
rande ögonblick, neml. att koaungen omgifver
sig i sitt råd med män af bestämdt liberal:
och dem ikratiska grundsatser, emedan detta är
det ends, som kan bjja partianden; och vibe-
känna att det är i detta hänseende vi hyse nå-
von farhåga för icfiytelson af da persosliga om-
dömea och yttranden, som hafva tiltfälle att
oftast nå H. Mits öra.
Det fianes dessutom i närvarande ögonblick
en puakt, hbvarom icke reer än en röst rider
bland nationen i allmänhet, men hvilken må-
härda icke uttryckes af den högra adeln och
en del af byråkratien, nem!. i afscende på den
ytire poltiaen; vi inse alltför vil hvad grann-
agesheten bjudsr, för att icke inlåta o:s djupt
ati delta kapitel; men kunne lizväl icke un-
lerirycka den tenkap, att tidpunktens kraf och
bilminna ojiaimens ställning i detta hänseende
;iulle göra valet af en rådg:fvarepersonal ur
lets. k. konsersativa ligret tll ett af dermest
beklagans värda steg, som kunde vidtagas. Ssen-
ska fo ket bar sett nog afden sorten under de:
förflutna, för att deraf ingenting vidare kvans
NOppas.
—jjjV —;;