3ROS STEEN Den stora nyheten för dagen, hvars tillförlitlighet vi likväl icke åtaga oss att med fuli visshet garantera, är att konungens samtlige rådgifvare lära, med anledning af de anmärkningar som förekommit i riksstånden vid öfverläggningarna om konstitutionsutskottets decherevetänkande, sam: med anledning af frågans utgång hos bondeståndet, i underdånighet anmält hos konungen sin önskan och begäran, ati få afgå från sina embeten. Vi sade, att viickte kunna garantera berättelsen såsom officiel, macen vi avsa den icke destomindre för mer än troliss emedan de nuvarande ministrarna, med den minsta förmåga att sakta på allmänna tän kesittets ställninz, omöjligt hafva kunnat mi:staga sig i afseende på dena föga sympati, som det af dem fjda s. k. gråa sysiermet kunnat tillvinaa sg ifrån mjoriteten af nat:onen; och de hafva aerföre bavdiat som män af heder, då de resign-ret f åa sina plats rr; emedan ett nytt system icke gerna kan representeras annat än genom nya personer. Föfrist fi ner man, att det bestut, som ko nungen i detta ögorblickx går att fatta i afseendi på valet af en ny minister, om dat redan under vanliga förhillanden skulle vara af den största vigt, måste under det närvarande ögonblickets ställning blifva af en omätlig b-tydelse för landets frao tid. Det som härvid i synnerht synes bekymrande, är att ibland H. M:j:ts dagliga orgifning fiimes åtskilliga personer med en så, icka blu:t afg gjord, u!an äfven häftig aversion för dat liborala partiet och dess id2r, men deremot ingen enda af fulit liberala och bestämdt reformerande åsigter, att vi frukta att man bufvudsakligen irån denna omständighet och det toalintryck, som densamma kunnat år stadkomraa, kan härleda en stor del af den åtminstone skenbara obaslutsambet, och det inför n:tivnens ögon alltför öfverdrifna jemkningsbegär, hvaral regeringens åtgärder burit en tydlig prägel. On Konzl. Maj:t i sistlidne November månad hade öppnat denna riksdag med ett fullt liberalt och rationelt representationsförslag, som i verkligheten bade motsvarat hvad konungen nu sedan isitt yttrands till konstitutionsutskottet uttryckt såsom en önskan, ait politisk rättvisa och billighet måtte vederfaras hvarjo svensk man, i hvilken utomordentlig fördelaktig stöllniog hade icke regeringen då nu befunnit sig? Den hade i sanning blifvit buren på händerna af hala nationen, och inga molnfläckar hade då meliankommit att förnörka den klara borisonten. Det är till och med troligt, att reformens onspråk kunnat tillfredsställas med mindre, än hvad förhållandet vi: sar sig vara enligt de nuvarand2 utsigierne. Ännu är det likväl ingalunda för sent att återvinn:, hvad gom väl kan vara fördröjdt, men derföre icke förloradt. Likväl fianss, enligt vår fullkomliga öfvertyelse, härtill icke mer än en utväg i närvarande ögonblick, neml. att koaungen omgifver sig i sitt råd med män af bestämdt liberal: och dem ikratiska grundsatser, emedan detta är det ends, som kan bjja partianden; och vibekänna att det är i detta hänseende vi hyse nåvon farhåga för icfiytelson af da persosliga omdömea och yttranden, som hafva tiltfälle att oftast nå H. Mits öra. Det fianes dessutom i närvarande ögonblick en puakt, hbvarom icke reer än en röst rider bland nationen i allmänhet, men hvilken måhärda icke uttryckes af den högra adeln och en del af byråkratien, nem!. i afscende på den ytire poltiaen; vi inse alltför vil hvad grannagesheten bjudsr, för att icke inlåta o:s djupt ati delta kapitel; men kunne lizväl icke unlerirycka den tenkap, att tidpunktens kraf och bilminna ojiaimens ställning i detta hänseende ;iulle göra valet af en rådg:fvarepersonal ur lets. k. konsersativa ligret tll ett af dermest beklagans värda steg, som kunde vidtagas. Ssenska fo ket bar sett nog afden sorten under de: förflutna, för att deraf ingenting vidare kvans NOppas. —jjjV —;;