strativa embetsmän, hviikas beteende wunderstundom inneburit försök att motverka regeringens egna syften. Ea gammal folkets rättighet hade biifvit kränkt genom det sätt, hvarpå det så kallade Gareleby möte förhindrades. Vetierbörande hade här, för att skydda en hög embetsman, användt en advokatyr, en regering ingalunda värdig. Hr Suniler ansåg vidare förata spannemålsförbudet obehöfligt och beklagade de sednare åtgärderna uti samma sak. Koastitutionsutskottets 4:e anmärkning emot en den värfvade delen af armeens och flottans manskap beviljad befrielse från afgiften till folkundervisningens befrässjande kunde tal. icke godkänna, ansåg för öfrigt ej ekäl att vidtaga någon åtgärd i anledning af anmärkningarne, utan ville blott uttala ett hufvudsakligt omdöme öfser regeringssystemet. Hr P. H. Lindström ansåg att 106 i vissa fall bort tillämpas. Det hade varit önskligt, att Konstitutionsutskottet uttalat ett totalomdöme om regeringssystemet, men huru ville man begära det uti ett utskott, der meningarne voro så skiljda. Borgareståndets ledamöter inom Utskottet bade i de frågor, som synts dem i! anmärkniogsvärda, oaktadt samvetsgrarnt bemödande, stannat inom minoriteten. Så hade de velat framställa anmärkningar serdeles i afseende på det sednare exportförbudet, men deras mening hade blifvit förqväfd. Hr Lindström ansåg, att i det skick Konstitutionsutsk:s betänkande nu förekom, kunde dermed icke någon annan åtgärd företsgas än alt lägga det till bandlingearne. Hr Schartau gillade br Sundlers omdöme, stt den period, man här hade att bedöma, vore utmärkt af flere prisvärda handlingar från regeringens sida, men trodde ej att man derförs borde afhålla sig från behöriga anmärkningar. Beklagade att dechsrgebetänkandet, till följe af Utskottets sammansättning, icke blifvit så fullständigt, som vedsrbort. Utsk. bade fäst sig vid frågor af underordrad vigt, men deremot förbigått åtskilliga eftertänkliga regeringshandlingar. Hr Schartau nämnde bland andra desamma, mot hbvilka hr Sundler redan framställt snmärkning. Flere bland de högre embetsmännen egde icke den aktning derag plats kräfde, och ändock hade de bibehållits. Det godtyckliga förhindrandet sf Gamleby möte innebure en lagstridig handling. Representasionsfrågan hade icke egnats den behandling, nationen önskat, och kronans förste minister bade bidragit till den snöpliga utgången af den tillsatta kommiticens arbete. Samme kronans förste minister hade från sin plats på Riddarbuset gjort sig skyldig till ett i hög grad inkonstitutionellt yttrande, utan att detta likväl föranledt något steg från hans kamraters sida. Under innevarande riksdag hafva någre regeringsåtgärder varit af art att framkalla missnöje; så bade Götheborg, till följe af obetydliga folkrörelser, blifvit föremål för en godiycklig behandling. Spannmilsförbuden ogillades också af talaren. Det första hade framkallats genom en, äfven från en del af pressen underhållen agitation och röjde bristande kraft hos regeringen. Det andra, få dagar efter utkomna förbudet hade i hög grad varit olämpligt. Dåett sädesslag, hvilket för öfrigt icke var en nödvändighetsvara för menige man, icke i det första förbudet inbegreps, så var naturligt, ati spekulationen värde sig dertill, hvadan stora förluster uppkommo genom detta sednare förbud. Om det tredje steget eller tullfri införsel först beviljats, hade det säkert varit nytvigt, nu fick det åter ett utseende af att vara vidtaget, för att kronans egna kostnader för desg spannmålsimport icke på papperet skulle synas så höga som de i verkligheten voro. Genom ett nyligen vidtaget steg, eller då en dolesation af ett Ständernes utskott. mottagit en kommunikation, som icke läte sig förenas med en i samma ämne till Ständerne aflåten proposition, hade den nuvarande ministeren blottställt majestätet. Af detta och öfrige åtgärder syntes att inom rådkammaren icke funnes den sammanhållning, den fasthet och insigt, som vore af lika intresse för konung, och mation. Uader sådane förhållanden vore det folkombudens pligt att öppet uttala den mening, att man icke ansåg den nuvarande ministeren vuxen de närvarande omständigheterna. Herrar Valley, Gillberg samt många flere instämde med br Schartau. Hr Lagergren: Grundlagen hade uti 106 8 förbebållit Konstitutionsutskottet att med domstols mekt pröfva om åtal mot Konungens rådgifvare skulle anställas eller icke. Uti 107 S förekomme en utvidgning af denna rätt. Enligt den sednare egde nemligen Utsk. uttala ett totalomdöme. Nu bade man här framstållt äfven endra anmärkningar än de af Utskottet gjorde, och detta syntes icke riktigt. Hvad förbudet för Gamleby möte beträffade, skulle äfven tal. ogillat det, ost det angripit sjelfva principen, eller svenske mäns rätt att sammanträda för så beskaffade öfverläggningar; men äfven uti det land, der friheten, hvad folkmöten beträffsde, vore mest utsträckt, eller England, satte man aldrig i fråga att sådana möten kunde ega rum, utan iakttagande af de derför stadgade formaliteter. Det var just med afseende på uraktlåtenhet i detta hänseende; som Gim!ehby möte blivit förbjudet. Tal. ville icke upptaga anvmärkningarne i afseende på bibehålls:ndet af vissa högre administrativa embetsmän, Förundrsde sig blott, att denna anmärkning mot begagnandet af det kongl. prerogstivet tilllåtits. Äfven den anmärkning, som afsåg hvad inom ett annat stånd passerat, syntes icke t5mplig. Imedlertid borde iskttagas, att det ällda uttrycket varit belt annat än ryktet och tidningarne uppgifvit. IH. E. grefve Posse bade nerligen blott sagt, att, hurudan utgång enskilda frågor än fiaige, så komma sådant icke att inverka c. Hvad den öfverklagade befallningen till kommendanten i Götheborg beträffade, så hade den, som förorsakades deraf, att man klagade att militör-auktoriteterne vid tillfället gått för långsamt tillväga, icke vsrit lagtvidio. Första exnortfärhnudet gillades. Verksvs MR även ov PA MM oh -och mom OA I kt ANG KR kr ge — -OD RR Rv AA RH AA -— o-— -— Ur LA ÖN KM AA KE AA DA AV DM —ct -M R AA AD On VN -OM ee er OÖO vv AM --