tionen en stor lindring i utskylderna under fred. En gardeskorps måste bibehållas, men den kan lämpligsst organiseras i saromanbang med sammansätltningea af staxtrupperna. Derigenom kan den, om dess afseende och aflöning så lämpas, lemna tillfälle till uppmuntran inom dsssa, sarat till beredande af en stor tillgång på underbefälsämnen. För bibehållandet af öfriga värfvade trupper finnes intet skäl, om de kunna genom det af mig i detta förslag förenzde frivillighets-, lottningsoch bytningsystem, (se JM 253) ersättas, och som borde tjena till grundval för stamtruppernas bildande, sedsn under öfvergångsperioden från nuvarande organisation den första eller frivillighetsprincipen ensamt behöft användas. Hvad de indelta angår, har derom redan tillräckligt blifvit ytiradt. De kucn: blott försv:ga och fördyra en på allmän beväpning grundad försvarsorganisation. Af hvad äfven redan finnes anfördt angående armeens sammansättning i regementer och korpser, dess rekrytering, aflöning, beklädnad, orsanisaiion:n af generalitetet och gsneralstaben, m. m., hvilket alll i regeringens proposition i alimänhet är lemnadt i sitt nuvarande mindre indsmålsenliga, men kosisamma och så väl allmänna som enskilda olägenheter wmedförsnde skick, kan slutss till det owullfredsställande deri. Jag anser mig endest böra tillägga, hvad de afsedda större öfningsläger beträffar, stt deras nytta åtminstone är tvifvelaktig, om da skola atföras på bekostnad af den allmännas beväpningens individuella öfring. Att de olika vapren böra emellavåt öfvas tillsaroman; att fåltjenst, äfven i större skala, bör öfv2s, — sådant erfordras visserligen, för att befölet må prakiskt utbilda bgreppen derom. Men datta kar säkerligen med vida mindre kostasd för stater och landet åstadkommas, om hela militär-organisationen enkelt hvilar på beväringsprincipen, in om man skall låta värfvade och indelta tiupper lemna sitt kasernoch torplif. Detta, äfvensom alla öfriga lätt i ögonen fallande förlelar och en konseqvent tillämpning utaf de srundseatser j:g i början af denna framställning ;ppställt såsom en grundval för en ändamålsnlig organisation sf landtförsvaret, torde bäst nhemtsas vid betraktande af de detsljförslag, .abeller och motiver, som härefter meddelas, och hvaraf sågom resultater finnes följande: Då kostnaden för närvarande organisation af landiförsvaret, som, inberäknadt indelningsverkets obekanta bi-kostnader, säkert kan antagas utgöra öfver 6, millioner riksdaler, icke erbjuder på papperet en större försvarsstyrka i hela landet än 413,516 man, hvarat 34.304 man med 3,222 nummerhästar och 4128 kanoner måste af staten och rusteller rotebållsrne ständigt bekostas, men af hvilka icke en 1, kanske icke 14 kan anses vars nog öfvad, för att tjena till ledande stam för beväringen, samt af de öfriga påräknade 81.213 knappast 1, kan anses ega så mycken soldatbildning, som erfordras för att genast med den ständiga styrkan kunna förenas; och då efter regeringens proposition en högst ringa mot den förökade kostnaden svarande förökniog af öfvade stridskrafter låter sig hoppas, så skulle efier det af mig nu afgifna, i alla sina detaljer utarbetade förslag, med en bestämd, al folket inga särskilda bidrag erfordrande kostnad af omkring 3,700,000 rdr bko, alla utgifter kunna bestridas för en för landtförsvaret påräknelig styrka af ända till 142,260 man med 3457 nummerhästar och 432 kanoner, hvaribland en ständig stam af 17,100 man, som ella voro i sina särskilda vapen fullt öfvade, och hvaraf med tcmlig visshet hälften skulle kunna i hvarje ögonblick begsgnas såsom instruktörer för beväringen, så att den lemnade större garantier för den allmänna beväringens snara bildning och säkra ledning, än den närvarande dubbla ständiga styrkan. Af de öfriga skulle omkring 41,000 man ega fullt ut lika mycken militårisk bildning, som åtminstone 4; af vår nuvarande indelta och värfvade armå, 20,000 man bevärin;srekryter ungefär mo!svzra hvad den indelta rekryten är efier eit enda möte, samt slutligen 60,0009 vara för armåen disponibla reservsoldater, hvilka alla deltagit i 3:ne års vapenöfningar. Såsom förökning al försvaret tillkommer vidare en organiserad landstorm af omkring 450,000 man, af hvilka hvar och en äfven deltagit i 3:ne års vapenöfningar, hvarigenom man således skulle kunna påräkma för tillfålligbeten af flsra anfall i olika delar af riket följande försvarskrafter: I Norrland: Luleåoch Piteå-dalarne . . 9,000 man Skellefteåoch Umeå-dalarne . —9,000 Gideå, Angermenna, Ljusdabls och Ljusne-dalarne. . . . 48000 Dalelfs-dalen. . . . . . 36,000 I Svea land: Målare och Hjelmaredalen . -. 115,000 I Göta land: Motaladalen och Tjust . . -. 537,000 Emm-å-delen, Kalmar och Blekinge . . . . . . 72,000 Skåne . . . Z7,000 Halland och Bohuslän . . . 57,600 samt för centralförsvaret vid Wenerns och Wetterns stränder nya krafter af. . 109,400 Till en hvars omdöme öfverlemnas, om ej en ådan organisation skall erbjuda full trygghet ör fosterlandet, att kunna göra all tanka på andvinning under ett enda fälttåg för fienden utförbar. Skulle det fall inträffa, att en erfriogsplan ifrågakom, af den beskaffenhet, att ienden beräknade alt genom flera års kampaner underkufva landet, blir det en följd att varje organisation måste lemna rum för den, om kela svenska folkets frihetsoch sjelfstärlighetekänsla då kommer att framkalla. Det säkraste sättet, att med vårt lands läge örekomma en såd:n plan, är likväl att den Ila mere ham mcm a ememnamen unNrätthållas ef T