tillika plägade vara bildningens, men hvars anspråk
äro en ständigt fortlefvande förolämpning emot hvar
och en som är i saknad deraf; ännu mindre pen-
ningens, ty dess anor äro för lumpna: dess far är
riksdalern, dess farfar tolfskillingen, och dess far-
farsfar runstycket uti gnidarens hand; men väl upp-
lysningens och kunskapens, flitens och den nyt-
tiga verksamhetens. Det är endast dessa som böra
representeras.
Tal. ville derföre för sin del biträda herr Dal-
mans amandement, när dertill lades den inskränk-
ning !medelst elektorer, som förefinnes uti den ena
punkten af herr Stjernsvärds förslag.
Tal. tillade slutligen, att de s. k. högre klasserna
hade liksom intjenat sina företräden; må de öfriga
äfven intjena deras. De skola derigenom lära sig
att högre skatta och ädlare använda dem. — Att
ej lagstifta i enlighet med denna grundsats, vore
att misströsta om uppfostrans kraft och bildningens
seger, det enda medel, genom hvilka mensklighetens
princip kan blifva rent uppfattad och fullt erkänd.
Hr LARS HJERTA ansåg sig i anledning af den
anmärkning flere gjort, att bestyrelsens definition på
valrätten vore otydlig, böra upplysa, att bessyrelsen haft
långvariga öfverläggningar om denna fråga under 7 eller
8 samanträden. Flere olika förslag bade blifvit fram-
Jagda och diskuterade, och bestyrelsen hade i bör-
jan ämnat utföra mera detaljerade bestämmelser,
upgefär på samma sätt som de finnas upptagna i
representationskommittåens betänkande, men slutligen
hade man med hufvudsakligt afseende derpå att
programmet skulle inrymmas i en petition, till vin-
nande af möjligaste korthet stannat vid det före-
slagna. Tal. kunde för öfrigt icke helt och hållet
instämma med sin vän, hr Dalman, uti dess sätt
att läsa nyheterna från Frankrike. Hr Wallenberg
hade redan bufvudsakligen vederlsgt hr Dalman
i fråga om exploiterandet af iden om allmän val-
rätt. Hvad beträffade br Årvidsons och hr Bahrs
speciösa yttranden, det förra rörande företrädet af
klassvalsprincipen, och det sednare om vilkoren för
den stora mängdens åtnjutande af politiska rättig-
heter i allmänbet, så skulle de visserligen kunna
utgöra föremål för en ganska interessant kontrovers,
och han (Hjerta) trodde icke, att det. skulle blifva
precist så svårt att vederlägga de värde talarnes
argumenter, men härtill borde man egentligen egna
en serskild bisammankomst, hvarföre han också icke
nu ville upptaga tiden dermed.
I parenthes torde det tillåtas oss vid detta till-
fälle fästa uppmärksamheten på en omständighet,
som kanske undfallit mången, till svar på det enda
skenbart antagliga skälet för klassval: att rösträtten
derigenom skulle kunna utan fara utsträckas längre
ned, än genom samfälda val; en omständighet, som
också tillräckligt förklarar den annars besynnerliga
motsägelsen, att detta skäl användes just af dem,
som eljest äro minst vänner af liberala reformer. —
Om man neml. går dessa herrar närmare in på lif-
vet och obligerar dem att utsäga sin mening huru
de vilja hafva klassvalsprincipen uppställd i det po-
sitiva, så skall man finna icke blott att den andel
de vilja gifva åt den egentligt arbetande klassen
blir så obetydlig, i jemförelse med denna klassens
antal, att den nästan kan sägas vara till endast för
syn skull, utan derjemte — och detta är det huf-
vudsakliga — att de äfven åt de klasser, som stå
närmast uppöfver de egentliga arbetarne, icke vilja
lemna en valrätt, som på något sätt motsvarar de-
ras antal. Häruti ligger knuten. Deremot kan å
andra sidan lätt inses, att om en låg valcensus be-
stämmes, som insläpper hvar och en, hvilken skattar
för inkomst, så inträder derigenom valrätten för en
långt större andel af den klass, som står den egent-
lige arbetaren närmast, om ock denne till en bör-
jan är utesluten. Ehuru vi för vår del icke se nå-
gon fara i att med indirekta val göra rösträtten
allmän, isynnerhet om garantien sökes i större val-
kretsar och vissa vilkor för rättigheten att vare
elektor, så skall man vid närmare granskning finna
den egentliga arbetsklassens rätt vida bättre bevakad,
med antagande af en låg census, än genom klass-
valsprincipen.
Allt detta kan närmare illustreras genom betrak-
tande af det närvarende valsättet till riksdagsmän
för borgare i hufvudstaden, för hvilket klessvalsprin-
cipen är antagen. Hr åldsrmannen Spångberg har
nyligen i ett anförande, som läses i onsdagens Af-
tonblad, visat huru missgynnad den mindre bemed-
Jade handtverksklassen är, äfven i förhållande till
summan af den bevillning, som af densamma er-
lägges. Om man nu till dessa klasser ville tillägga
ännu en valklass för de egentliga arbetarne, huru
många röster ville då herrar förfäktare af klassvals-
principen gifva dem? Besvarandet af denna fråga
kunde måhända sprida ett klarare ljus öfver det hela.
Hvad beträffar några yttranden af hr Bahr, såsom
att det icke är mensklighetens princip, utan den
råa massans, som den ellmänna rösträttens förfäktare
vilja göra gällande; att de lägre klasserna icke blif-
vit frånröfvade några rättigheter, utan att de blott
icke förstått att skydda dem; att det endast är på
kunskapens och sedlighetens, d. v. 8. på bildningens
väg, som dessa rättigheter böra uttagas, och att ar-
betsklassen icke bör erhålla politiska rättigheter, in-
nan den först hunnit göra sig noga bekant med de
skyldigheter, som åtfölja desammea, så låter allt
detta visserligen rätt vackert såsom fraser; men vi
tro nästan, att om den värde talaren, hvilken i öf-
rigt visat flera ojäfaktiga prof på ett varmt nit för
den arbetande klassens förädling, vill närmare gran-
ska dessa uttryck, så torde han finna, att de sakna
allt egentligt innehåll. Eller hvad vill det säga, att
de lägre klasserna icke förstått att skydda sina gät-
tigheter? Är det icke just genom saknaden af an-
del i valrätten, som de blifvit urståndsatte att ut-
öfva ett sådant skydd? Hvad slags egentligt sam-
manhang har frasen, att på bildningens väg uttaga
dessa rättigheter, med den förevarande frågan? och
likaså, hvad är meningen med uttrycket om skyl-
digheterna? Ligger icke sjelfva anledningen till
anspråken på deltagande i representationen deruti,
att en stor del af folket hittills fått sig skyldighe-
ter ålagda, uten rättighet att höras deröfver? Un-
gefår af samma halt är också frasen, om lumpen-
heten af börds- och penning-aristokratiens anor;
denna sats är ganska riktig, men emot den mening,
hvari den blifvit använd af talaren, måste man an-
märka, att det är just börden och penningearisto-
kratien, som hittills utöfvat den utsslutande makten
på personlighetsprincipens bekostnad, och att detär
till begränsande af dessa makters alltför stora öfver-
vigt, som en mera demokratisk representationsform
sökes.
Hr INDEBETOU hyste betänkligheter emot en
talares förslag att bestämma valrättens utsträckning
till dem, som sjelfva erlägga sina utskylder till sta-
ten; detta vore ett sväfvande begrepp, enär det be-
for på häradsskrifvarens godtycke att utgifvå sär
skilda debetsedlar, och sådana utgifvas nu äfven till
inhysesbjon, som äro personer, hvilka redan slutat
sin medborgerliga bana.
Hr STENBERG erinrade, på grund af hr Schar-
taus anmärkning, att ifall omröstning till val sker
med slutna sedlar, så kan en stor possessionat icke
alltid räkna på att beherrska sina underhafvandes
röster. S
Sedan ännu några talare yttrat sig, antogs ett för-