——————--
Dagens bringare, solens första strålar, tyck-.
es dröja. Tiden sjelf syntes göra en paus,
nnan han lät ett ögonblick passera, som skulle
ätta en ny blodfläck i folkets historias fläcka-
le bok och öka skulden af tyranniets brott,
vars betalning skall tillhöra folken, när de
rakna till medvetande af sin värdighet och sin
styrka.
Klockorna i de angränsande klostren ringde
ill morgonbön, och den bortdöende dallringen
vf deras toner frambragte ett klagande ljud,
som förlorade sig i gryningens återvändande
dödslika tystnad. Den unge mannen i uni-
form stadnade hastigt, i det han mottog en
rapport från gården derinom, som tycktes för-
orsaka honom skälfning, och hans manliga an-
lete öfverdrogs at dödslik blekhet.
Gjordt, sade han halfhögt, och i detsam-
ma rätade han sig i en militärisk ställning,
och dundrade fram ett kommando, som till
ljudet uttryckte lika mycken förbannelse, som
välsignelse. De två kolonnerna bildade sig till
en framför porten, ur hvilken få minuter der-
efter en ordonnansofficer gick ut och hviskade
en order i den unge oflicerarens öra, hvarpå
denne ingick uti baracken med sin corps. En
franciskanermunk visade sig vid porten, innan
den åter tillslöts. Det var pater Fernando,
som, i silt helgons namn, ville tala vid su-
perindenten Sennor Domingo eller någon an-
nan tjensteman vid fängelset. - Ordonnansofi-
ceraren mätte munkens figur med en forskan-
de blick och lät honom derpå passera, under
det han på samma gång befallde Narcissus
föra honom till superintendentens rum. Der-
på tillbommades porten lika bastigt som hor
hade blifvit öppnad. -