Jen utträder och oöfvade inträda i deres ställe.
Beväringens vapenöfning endast för en gång, äf-
ven om den fortfore en längre tid, betryggar ic-
ke så mycket om manskapets fårdighet, som
en förnyad, om ock kortare öfning; och slutli-
gen vållar legning-rättigheten, att bhöfliga pro-
portioner af bildade och förmögne, för att kun-
na förskaffa den förökta försvarsstyrkan tillräck-
ligt befäl, rubbas, försvarets hela börda kastas
på de obemedlade samt betager inrätiningen
den fosterländska och moraliska karakter, som
borde framförallt bevaras.
Beväringens undervisning och öfnng försvå-
ras och fördröjas derigenom, att dess v2penöf-
ning sker ensamt och af oitlräckligt antal ir-
strustörer. Helt annorlunda blefve vapenönin-
gens recultater, om, sedan rekryibildningen un-
der det ena året föregått, b2väringsmanskapet
under det derpå följande, förnyade sin vapen
öfning tillsamman med mera öfvada trupper;
ett förbållande, som om det kunde utsträckas
t. ex. till två år, skulle erbjuda hela nationen
en så tillräcklig stridbarhet, att dess sjelfstän-
dighet vore otvifvelaktigt betryggad.
EDen ständiga armeens natu: stt vara legotrup-
per, (vår indelta arme är detlikasåväl som den
värfvade, emedan skillnaden endast är i tiden
för tjenstekontraktet, som inom den förra är
utsträckt till hvad helsa och krafter medgifva,
men i den sednare till vissa år, är icke öfver-
ensstämmande med den väpnade styrkans be-
stämmelse, att utgöra ett tillförlitligt värn för
vårt nationella sjelfbestånd. Ett sådant mås:e
grundas på melborgelig pligt och frivillighet.
Då har den väpnade styrkan att påräkna fol-
kets sympathier och statsmakternas förtroende.
Hvad tjenstbarbeten angår, lemnar dessutom
den indelta zrmåeens legosätt mindre garantier,
än den värfvades korta kapitulationstid; hvar-
emot afgången vid den värfvade, under krig,
till följd af rekryteringsföreskriftern2, är nästan
omöjlig att ersätta.
Olämpligheten utaf en arme:s sammansätt-
ning af så olika elementer, som värfsade, in-
delta och beväringstrupper, visar sig dessu!om
påfallande, då man betraktar de irvecklingar
den medför inom administrationen, den splitt-
ring den föranleder inom en stridsmassa, som
bör lifvas af en anda och en själ. Man kan
icke en gång, under sådana förhållanden, åstsd-
komma en krigslagskipning, som är grundad på
full jemiikhet inför lxgen. Msn hör till och
med seit lagstiftningen göra till ett vilkor för
beväringsskyldigbetens åtagande, att bevärings-
ynglingarne icka inblandas med värfvade trup-
Pperne, och den indelta soldaten kar, i följd af
sin legonatur och sin ringa bildning och får-
dighet, aldrig af beväringsynglinren anses så-
som jemngzod med sig, sedan denne, oftast ha-
stigare än den af arbete och ålder stelnade
knekten, uppfattat sina krigiska pligter och
hunnit större färdighet. Hvad särskildt indelta
armeen under närvarande förhållanden vid-
kommer, torde man med foz kunna tveka, om
den ej, i stället för att vara en med verkliga
fördelar förenad militärorganisatior, endast är
en idealism, en chimere, tjenlig att uppduka
som skåderått i lössläppta utfiygter med ordet
eller pennan. Iadelsingsverket bar möjligen i
sitt ursprung och i sin första enkelbet, på en
tid, då den inre rörelsen i landet icke ver stor,
varuomsättningen ringa och produktionen der-
före inskränkte sig til hvarje orts behof, kun-
nat varit ett medel, art under freden under-
hålla en styrka, som, fördelad på hela landet,
kunde der lättare förpläga2s, beilädas och till
vissa delar utrustas, än om den varit försam-
lad i de få och i allmänhet 2rma städern2.
Den tiden var det ock vida lättare för jord-
bruktiren, att åstadkomma natura prestationer
än penningar, och fordringarne på soldater, i: -
dividuelt, voro inskränktere än nu. I vår tid
är förbållandet annorlunda; och man miste nu
emot denna institution anmärka:
4:0 Dess dyrhet, under de långa tider då
truppen är overksam, hvilket tyngst drabbar
den jordbrukande klassen, och detta så myc-
ket orättvisare, som soldatens underbåll nu
mycket öfverstiger hvad rust- och rothållare
vid den skattereglering, hvarefter indelningsver-
ket utgjordes,; medelst stadfåstade föreningar
och kontrakter åtego sig att utgöra.
2:) Dess numeriska otillräcklighet för försva-
ret i förening med otillräckligheten af dess öf-
ning, hvilket, då man besinnar att, vid uppbåd-
ning, utom rote-underbållet full aflöning måste
gifvas, gör vår indelta armå dyrare än värfvade
trupper och troligen, i förhållande till penning-
och varuvärdenr, till en af de dyraste af alla
ständiga armåer.
3:9 Dess rekryteringssätt, som medör svå-
righet för vidmakthållandet af truppens tjenst-
barhet, då dels afskedandet af mindre dugliga
ämnen medför ökade uppoffringar af rust- och
rothållare, dels bevekande omständigheter van-
ligen förekomm2, emedan den indelia soldaten,
som vanligen tagit lega för att kunna taga sig
maka och få ett hem, snart är fader för en
tal:ik oförsörjd familj, hvitket i sin mån för-
vandlar vår indelia armå till en för landet allt-
för kostssm invalid-inrättrviog. .
4:) Dass menliga iuflytelse på lndets fattig-
personal, som onekligen; betydligt ökas genora
soldatens oförmåga att i allmänhet med sin
rotelön försörja barnen, samt slutligen med hans
egen och makans personer, då han ej efter af-
skedstagandet kan lefva af 4 skilling banko om
dagen, som krigsmenshuspensionen lemn:r hö-
nom.
- - 2. AF IL. 8 AA