Jen utträder och oöfvade inträda i deres ställe. Beväringens vapenöfning endast för en gång, äfven om den fortfore en längre tid, betryggar icke så mycket om manskapets fårdighet, som en förnyad, om ock kortare öfning; och slutligen vållar legning-rättigheten, att bhöfliga proportioner af bildade och förmögne, för att kunna förskaffa den förökta försvarsstyrkan tillräckligt befäl, rubbas, försvarets hela börda kastas på de obemedlade samt betager inrätiningen den fosterländska och moraliska karakter, som borde framförallt bevaras. Beväringens undervisning och öfnng försvåras och fördröjas derigenom, att dess v2penöfning sker ensamt och af oitlräckligt antal irstrustörer. Helt annorlunda blefve vapenöningens recultater, om, sedan rekryibildningen under det ena året föregått, b2väringsmanskapet under det derpå följande, förnyade sin vapen öfning tillsamman med mera öfvada trupper; ett förbållande, som om det kunde utsträckas t. ex. till två år, skulle erbjuda hela nationen en så tillräcklig stridbarhet, att dess sjelfständighet vore otvifvelaktigt betryggad. EDen ständiga armeens natu: stt vara legotrupper, (vår indelta arme är detlikasåväl som den värfvade, emedan skillnaden endast är i tiden för tjenstekontraktet, som inom den förra är utsträckt till hvad helsa och krafter medgifva, men i den sednare till vissa år, är icke öfverensstämmande med den väpnade styrkans bestämmelse, att utgöra ett tillförlitligt värn för vårt nationella sjelfbestånd. Ett sådant mås:e grundas på melborgelig pligt och frivillighet. Då har den väpnade styrkan att påräkna folkets sympathier och statsmakternas förtroende. Hvad tjenstbarbeten angår, lemnar dessutom den indelta zrmåeens legosätt mindre garantier, än den värfvades korta kapitulationstid; hvaremot afgången vid den värfvade, under krig, till följd af rekryteringsföreskriftern2, är nästan omöjlig att ersätta. Olämpligheten utaf en arme:s sammansättning af så olika elementer, som värfsade, indelta och beväringstrupper, visar sig dessu!om påfallande, då man betraktar de irvecklingar den medför inom administrationen, den splittring den föranleder inom en stridsmassa, som bör lifvas af en anda och en själ. Man kan icke en gång, under sådana förhållanden, åstsdkomma en krigslagskipning, som är grundad på full jemiikhet inför lxgen. Msn hör till och med seit lagstiftningen göra till ett vilkor för beväringsskyldigbetens åtagande, att beväringsynglingarne icka inblandas med värfvade trupPperne, och den indelta soldaten kar, i följd af sin legonatur och sin ringa bildning och fårdighet, aldrig af beväringsynglinren anses såsom jemngzod med sig, sedan denne, oftast hastigare än den af arbete och ålder stelnade knekten, uppfattat sina krigiska pligter och hunnit större färdighet. Hvad särskildt indelta armeen under närvarande förhållanden vidkommer, torde man med foz kunna tveka, om den ej, i stället för att vara en med verkliga fördelar förenad militärorganisatior, endast är en idealism, en chimere, tjenlig att uppduka som skåderått i lössläppta utfiygter med ordet eller pennan. Iadelsingsverket bar möjligen i sitt ursprung och i sin första enkelbet, på en tid, då den inre rörelsen i landet icke ver stor, varuomsättningen ringa och produktionen derföre inskränkte sig til hvarje orts behof, kunnat varit ett medel, art under freden underhålla en styrka, som, fördelad på hela landet, kunde der lättare förpläga2s, beilädas och till vissa delar utrustas, än om den varit församlad i de få och i allmänhet 2rma städern2. Den tiden var det ock vida lättare för jordbruktiren, att åstadkomma natura prestationer än penningar, och fordringarne på soldater, i: dividuelt, voro inskränktere än nu. I vår tid är förbållandet annorlunda; och man miste nu emot denna institution anmärka: 4:0 Dess dyrhet, under de långa tider då truppen är overksam, hvilket tyngst drabbar den jordbrukande klassen, och detta så mycket orättvisare, som soldatens underbåll nu mycket öfverstiger hvad rustoch rothållare vid den skattereglering, hvarefter indelningsverket utgjordes,; medelst stadfåstade föreningar och kontrakter åtego sig att utgöra. 2:) Dess numeriska otillräcklighet för försvaret i förening med otillräckligheten af dess öfning, hvilket, då man besinnar att, vid uppbådning, utom rote-underbållet full aflöning måste gifvas, gör vår indelta armå dyrare än värfvade trupper och troligen, i förhållande till penningoch varuvärdenr, till en af de dyraste af alla ständiga armåer. 3:9 Dess rekryteringssätt, som medör svårighet för vidmakthållandet af truppens tjenstbarhet, då dels afskedandet af mindre dugliga ämnen medför ökade uppoffringar af rustoch rothållare, dels bevekande omständigheter vanligen förekomm2, emedan den indelia soldaten, som vanligen tagit lega för att kunna taga sig maka och få ett hem, snart är fader för en tal:ik oförsörjd familj, hvitket i sin mån förvandlar vår indelia armå till en för landet alltför kostssm invalid-inrättrviog. . 4:) Dass menliga iuflytelse på lndets fattigpersonal, som onekligen; betydligt ökas genora soldatens oförmåga att i allmänhet med sin rotelön försörja barnen, samt slutligen med hans egen och makans personer, då han ej efter afskedstagandet kan lefva af 4 skilling banko om dagen, som krigsmenshuspensionen lemn:r hönom. 2. AF IL. 8 AA