— För några dagar sedan var i Aftorbladet
införd en skrift af den bekante nykterhetsvän-
nen br komminister Janzon, med anledning af
en i Östgötha Correspozdenten införd snmärk-
ning af en mängd jordbrukare, ifrån br Janzons
nuvarande hemort öfver ett br komministerns
anförande vid riksdagen angående bränvinsbrän-
ningens jöljder i nämnde ort. Af denna en-
ledning hafva ett pir riksdagsmän sedermera
begärt ait få införda äfven sjelfva anmärknings-
skrifterna, hvilket vi ock icke anse oss kusna
förvägra, då deraf viser sig att hr Janzon råkat
ut för samma öde, som stundom händt några
andra af de ifrigaste pykterhetsvännerna, nexal.
att i sitt nit emvt bränvinet skära till litet för
mycket i växten. Skrifterna följa här:
Under diskussionen i sammansatta ekonomi- och
bevillningsutskottens afdelning, der frågan om till-
verkning och försäljning af bränvin handlägges, har
komminister Janzon afgifvit det yttrande, att sed-
ligheten inom den församling han bor uti, så afta-
git genom husbehofsbränningen, att ett helt byalag
derigenom 2:ne gånger efter hvarandra öfvergått i
andras ägo, och nu för 3:e gången håller på, samt,
att bränvin, med någon blandning af vatten, begag-
nas till grötdoppa. Undertecknade ledamöter i nämn-
de utskott ha varit af olika tankar med talaren och
önska derföre att få upplysning om det så förhåller
sig i den värde komministerns pastorat, som han
inför Rikets Ständer uppgifvit. Stockholm i Febr.
41848.
Pehr Bengtson från Calmar län. Christ.n Anders-
son från Malmöhus län. G. B. Appelqvist från
Blekinge. Jöns Jönsson från Christianstads län.
Här ofvan intagne bevis af fyra riksdagsmän åda-
galägger, att en riksdagsman af presteståndet, herr
komminister Janzon, uti den uiskottsafdelning, hvar-
est frågan om husbehofsbränvinsbränningsrättigheten
förevarit, om sin hembygd afgifvit ett vittnesbörd,
som, om deruti funnes den ringaste sanning, visade
en djup förnedring hos herr komministerns får, icke
ens hedrande för sjelfva fåraherden. Vi underteck-
nade, alla bosatte inom det pastorat, hvarest herr
komministern är såsom själavårdare anställd, äro
desto mera villiga att, i det vi offentligen uttala
vårt vittnesbörd, gå deras önskningar till mötes,
hvilka sjelfva orden af hr komministern hört hafva,
som vi finna oss dertill af tillgifvenhet för sannin-
gen uppmanade. Vi få derföre tilikännagifva, det
så väl vi som alle andre personer härstädes icke
hafva oss bekant, att någonsin i vår hembygd eller
dess grannskap ett så onaturligt bruk af bränvin
skedt, som det hr komministern påstått vara bland
oss rådande. Hvad beträffar föregifvandet att hus-
behofsbränvinsbränningen beredt hemmansägarne af
flera byalag förlusten af deras jordlägenhetrr, så, om
inom denna ort, liksom annorstädes fyllerilasten kom-
mit någon på fall, har icke fyllerilasten ensamt så-
dant förorsakat, och alldeles icke har husbehofs-
bränvinsbränningen till slikt bidragit; ty de af 058,
som idka bränvinsbränning till husbehof, använda
dertill endast de produkter, som vi svårligen kunna
annorlunda hafva nytta utaf, och derföre kunna vi
icke förvandla all vår egendom i bränvin. Alla
hafva vi tillbragt hela vår lefnad inom denna ort
och tro oss derföre känna förhållandena härstädes
bättre än herr komministern, som endast i fem år
varit härstädes bosatt; men om hr komministern
verkligen tror sig gagna oss genom att göra husbehofs-
bränvinsbränningen nästan omöjlig, så borde han väl
dock icke, i sitt nit för vårt bästa, låta hänföra sig
ända derhän, att inför Rikets Ständer yttra, det vi
förtära bränvin till gröt i stället för en till sådant
vanligen använd ladugårdsprodukt, hvilket hr kom-
ministern säkerligen, efter lugnt öfvervägande, skall
medgifva icke kunna stå tillsammans med den känsla
af heder och ärbarhet, som allmänt råder kos fol-
ket härstädes
Undertecknadt af 36 hemmansegare i orten.