— För några dagar sedan var i Aftorbladet införd en skrift af den bekante nykterhetsvännen br komminister Janzon, med anledning af en i Östgötha Correspozdenten införd snmärkning af en mängd jordbrukare, ifrån br Janzons nuvarande hemort öfver ett br komministerns anförande vid riksdagen angående bränvinsbränningens jöljder i nämnde ort. Af denna enledning hafva ett pir riksdagsmän sedermera begärt ait få införda äfven sjelfva anmärkningsskrifterna, hvilket vi ock icke anse oss kusna förvägra, då deraf viser sig att hr Janzon råkat ut för samma öde, som stundom händt några andra af de ifrigaste pykterhetsvännerna, nexal. att i sitt nit emvt bränvinet skära till litet för mycket i växten. Skrifterna följa här: Under diskussionen i sammansatta ekonomioch bevillningsutskottens afdelning, der frågan om tillverkning och försäljning af bränvin handlägges, har komminister Janzon afgifvit det yttrande, att sedligheten inom den församling han bor uti, så aftagit genom husbehofsbränningen, att ett helt byalag derigenom 2:ne gånger efter hvarandra öfvergått i andras ägo, och nu för 3:e gången håller på, samt, att bränvin, med någon blandning af vatten, begagnas till grötdoppa. Undertecknade ledamöter i nämnde utskott ha varit af olika tankar med talaren och önska derföre att få upplysning om det så förhåller sig i den värde komministerns pastorat, som han inför Rikets Ständer uppgifvit. Stockholm i Febr. 41848. Pehr Bengtson från Calmar län. Christ.n Andersson från Malmöhus län. G. B. Appelqvist från Blekinge. Jöns Jönsson från Christianstads län. Här ofvan intagne bevis af fyra riksdagsmän ådagalägger, att en riksdagsman af presteståndet, herr komminister Janzon, uti den uiskottsafdelning, hvarest frågan om husbehofsbränvinsbränningsrättigheten förevarit, om sin hembygd afgifvit ett vittnesbörd, som, om deruti funnes den ringaste sanning, visade en djup förnedring hos herr komministerns får, icke ens hedrande för sjelfva fåraherden. Vi undertecknade, alla bosatte inom det pastorat, hvarest herr komministern är såsom själavårdare anställd, äro desto mera villiga att, i det vi offentligen uttala vårt vittnesbörd, gå deras önskningar till mötes, hvilka sjelfva orden af hr komministern hört hafva, som vi finna oss dertill af tillgifvenhet för sanningen uppmanade. Vi få derföre tilikännagifva, det så väl vi som alle andre personer härstädes icke hafva oss bekant, att någonsin i vår hembygd eller dess grannskap ett så onaturligt bruk af bränvin skedt, som det hr komministern påstått vara bland oss rådande. Hvad beträffar föregifvandet att husbehofsbränvinsbränningen beredt hemmansägarne af flera byalag förlusten af deras jordlägenhetrr, så, om inom denna ort, liksom annorstädes fyllerilasten kommit någon på fall, har icke fyllerilasten ensamt sådant förorsakat, och alldeles icke har husbehofsbränvinsbränningen till slikt bidragit; ty de af 058, som idka bränvinsbränning till husbehof, använda dertill endast de produkter, som vi svårligen kunna annorlunda hafva nytta utaf, och derföre kunna vi icke förvandla all vår egendom i bränvin. Alla hafva vi tillbragt hela vår lefnad inom denna ort och tro oss derföre känna förhållandena härstädes bättre än herr komministern, som endast i fem år varit härstädes bosatt; men om hr komministern verkligen tror sig gagna oss genom att göra husbehofsbränvinsbränningen nästan omöjlig, så borde han väl dock icke, i sitt nit för vårt bästa, låta hänföra sig ända derhän, att inför Rikets Ständer yttra, det vi förtära bränvin till gröt i stället för en till sådant vanligen använd ladugårdsprodukt, hvilket hr komministern säkerligen, efter lugnt öfvervägande, skall medgifva icke kunna stå tillsammans med den känsla af heder och ärbarhet, som allmänt råder kos folket härstädes Undertecknadt af 36 hemmansegare i orten.