Måtte vi icke anse våra vederdelomän förl mindre kloxa än oss sjelfva! De begripa nog,l lika väl som vi, att ett Tyskt Riksparlament,) så framt det är hvad det bör vara, för alltid ger nådesiöicn åt deras herrlighet; och detta skola de, af den enkla redan omnämnda orsa: ken att de äro menniskor, söka förekomma; med list, oa ej med våld: med vackra ord, smicker och annat låckbete, om ej med hot. Ve likväl det Tyska folket, ora det än en gång råkar under oket! Stupstockar skulie då komma i statsiängelsernas ställe; den ande, som de store kalla ormen, skulle man för all tid söka förtramp2. ,Derhän skall det, denna gången, icke komma; vi skola aldrig dröja till dess en dylik händelse, som den i Warschau åter förhjelper reaktionen på benen och förlänar den mod och styrka jatt hämnes på framskridandets män. Såsom det enda säkra medlet emot en så namnlös olycka, erkänna vi grundläggningen och fastheten af en tysk republik; och detta vårt erkännände styrkes i närvarande ögonblick ytterligare, och alldeles särskildt, genom monarkiens omöjlighet — gerom den fullkomliga bristen på tjealiga personer; emedan vi bland Tysklands ru lefvande furstar icke varscblifva en enda, som ined folkets fulla förtroende skulle kunna bära S:liernas och Hohenstauffarnes kejsarkrona. en skulle, utan att vi veta det, sådana fursiar förefionas kos oss, så skulle de, efter vår åsigt, ådagalägga det förnämsta beviset på sin fosterlandskärlek, på ädelaetenisina tänkesätt och handlingssätt, derigenom att de frivilligt friutsädde riksrodret, till förekommande af ät blodigt inbördes krig. M.d sin i allmänhet stora rikedom, som i alla fall tillhört deras förfäcer, kunde de då fridsamt draga sig undan i det enskilda lifvet; och der brist på dylikt srf vore förhanden, sliu:le det känslorika tyska folket otvifvelaktigt sörjaa tillräcklig för sina landsmän. Förbehållande oss att i en egen särskild och utförligare skrift framlägga denna punkt och de föregående, genom ett ibland oss veldt utskott, undertecna vi nu tills vidare den närvarande, med återupprepande af vår anhållan, och under försäkren att ingen blind härmmngslystnad efter utländningen, utan endast ren fosterlandskärlek, leder oss till data steg, vid å:erbliexen på våra ätt-fiders grafvar, och vid arblicken af vårå barns dunkla öde. Vi Jedas dertill at vårt bättre ja, samt den fullständiga insigten om medfödd ocaft:ndlig menni:korätt, cch af pligttrogen omsorz för mindre språkfärdiga medborgare, men hvilka icke mindre djupt än vi känna dessa dagare. Nu eller aldrig,. Med sell högaktning Edra Medborgare. Heidelberg d. 45 Mars 4815. (Uaderskrifierr a.) DANMARK. Hertigen af Augustenburg har på ett bref till konung:n af Preussen angående Slesvig och Holstein erhållit följande svar: På eders durchlauchts skrifvelse af denn: dag, angående den hotande ställningen i hertigdömena Schle. wig-Holstein, svarar jag bärmedelst följande: Jag har åtagit mig borgen för tyske saken under ferans dsgar, icke för att inkräkta andres rättigheter, utan blott för att i det yitre och in e efter förmåga upprätthålla det beståeade. Till dessa bestående rättigheter räknar jag de hertigdömena Slesviz-Holstein, hvilka uttaias i de konungariket Danmark på intet vis förnärmande satserna . 4) att hertigdömena äro sjelfständiga stater; 2) att de äro fast med hvarandra förbunåna stater ; 3) att mansstammen herrskar i hertigdömena. I denna syfining har jag rede:n förklarat mig vid förbund.dagen, och under dessa beståndande rättsförhållanden är jag beredd, i betraktande af förbundsbeslutet den 47 September 41846, att med d: lämpligaste medel beskydda hertigdömena Schleswig-Holstein emot möjliga öfvergrepp och angrepp. Jag -boppas för öfrist att ingen allvarsam fara hotar hert:gdömenas nationalitet, och hyser i motsatt fall den fasta tillföreigien, att mina tyska bundsförvandter, lika med mig, skola ila till densammas skydd. Med uppriktig vänskap föiblilver jag eders durchlauchts välvillige frände Fredrik Wilhelm. Berlin den 24 Mars 1848.n EGYPTEN. Vicekenungens helsa har väl blifvit något förbättrad på Malta, men för att förbittra den ytterligare, for han den 2 Mars till Ne2pel; den gamle maxcnen var likväl så svag, att man tviflade på hans återkomst, såsom lefvande, till Alexandria. På Malta bade han rönt den största uppmärksamhet, och vid afresan skedde honom en i bistoriskt hänseende märkvärdig hedersbetygelse, hvarvid de gamla Malteserriddarne skulle vändt sig om i sina marmorgrifter, om de kunnat: Mehemed Ali bars ombord af 6 högtidsklädda matroser i de fordna siormästarnes präktiga bärstol. — Kongl. Maj:t har till öfverste och sexundchef vid lifgardet till häst utnimnt öfverstelöjtnanten och regementsbefälhafvaren vid närande regemente m. m. grefve Luivig Ernst vor Stedingk. mm SÄ ror a MM Gr ml oo oo 4-