Måtte vi icke anse våra vederdelomän förl
mindre kloxa än oss sjelfva! De begripa nog,l
lika väl som vi, att ett Tyskt Riksparlament,)
så framt det är hvad det bör vara, för alltid
ger nådesiöicn åt deras herrlighet; och detta
skola de, af den enkla redan omnämnda orsa:
ken att de äro menniskor, söka förekomma;
med list, oa ej med våld: med vackra ord,
smicker och annat låckbete, om ej med hot.
Ve likväl det Tyska folket, ora det än en gång
råkar under oket! Stupstockar skulie då kom-
ma i statsiängelsernas ställe; den ande, som de
store kalla ormen, skulle man för all tid söka
förtramp2.
,Derhän skall det, denna gången, icke kom-
ma; vi skola aldrig dröja till dess en dylik hän-
delse, som den i Warschau åter förhjelper re-
aktionen på benen och förlänar den mod och
styrka jatt hämnes på framskridandets män.
Såsom det enda säkra medlet emot en så namn-
lös olycka, erkänna vi grundläggningen och
fastheten af en tysk republik; och detta vårt
erkännände styrkes i närvarande ögonblick yt-
terligare, och alldeles särskildt, genom monar-
kiens omöjlighet — gerom den fullkomliga bri-
sten på tjealiga personer; emedan vi bland Tysk-
lands ru lefvande furstar icke varscblifva en
enda, som ined folkets fulla förtroende skulle
kunna bära S:liernas och Hohenstauffarnes kej-
sarkrona. en skulle, utan att vi veta det,
sådana fursiar förefionas kos oss, så skulle de,
efter vår åsigt, ådagalägga det förnämsta bevi-
set på sin fosterlandskärlek, på ädelaetenisina
tänkesätt och handlingssätt, derigenom att de
frivilligt friutsädde riksrodret, till förekomman-
de af ät blodigt inbördes krig. M.d sin i all-
mänhet stora rikedom, som i alla fall tillhört
deras förfäcer, kunde de då fridsamt draga sig
undan i det enskilda lifvet; och der brist på
dylikt srf vore förhanden, sliu:le det känslo-
rika tyska folket otvifvelaktigt sörjaa tillräcklig
för sina landsmän.
Förbehållande oss att i en egen särskild och
utförligare skrift framlägga denna punkt och de
föregående, genom ett ibland oss veldt utskott,
undertecna vi nu tills vidare den närvarande,
med återupprepande af vår anhållan, och un-
der försäkren att ingen blind härmmngslystnad
efter utländningen, utan endast ren fosterlands-
kärlek, leder oss till data steg, vid å:erbliexen
på våra ätt-fiders grafvar, och vid arblicken
af vårå barns dunkla öde. Vi Jedas dertill at
vårt bättre ja, samt den fullständiga insigten om
medfödd ocaft:ndlig menni:korätt, cch af pligt-
trogen omsorz för mindre språkfärdiga med-
borgare, men hvilka icke mindre djupt än vi
känna dessa dagare. Nu eller aldrig,. Med sell
högaktning Edra Medborgare.
Heidelberg d. 45 Mars 4815.
(Uaderskrifierr a.)
DANMARK.
Hertigen af Augustenburg har på ett bref till
konung:n af Preussen angående Slesvig och Hol-
stein erhållit följande svar:
På eders durchlauchts skrifvelse af denn:
dag, angående den hotande ställningen i hertig-
dömena Schle. wig-Holstein, svarar jag bärmedelst
följande: Jag har åtagit mig borgen för tyske
saken under ferans dsgar, icke för att inkräkta
andres rättigheter, utan blott för att i det yi-
tre och in e efter förmåga upprätthålla det be-
ståeade.
Till dessa bestående rättigheter räknar jag de
hertigdömena Slesviz-Holstein, hvilka uttaias i
de konungariket Danmark på intet vis förnär-
mande satserna .
4) att hertigdömena äro sjelfständiga stater;
2) att de äro fast med hvarandra förbunåna
stater ;
3) att mansstammen herrskar i hertigdömena.
I denna syfining har jag rede:n förklarat mig
vid förbund.dagen, och under dessa beståndande
rättsförhållanden är jag beredd, i betraktande
af förbundsbeslutet den 47 September 41846,
att med d: lämpligaste medel beskydda hertig-
dömena Schleswig-Holstein emot möjliga öfver-
grepp och angrepp.
Jag -boppas för öfrist att ingen allvarsam fara
hotar hert:gdömenas nationalitet, och hyser i
motsatt fall den fasta tillföreigien, att mina ty-
ska bundsförvandter, lika med mig, skola ila
till densammas skydd.
Med uppriktig vänskap föiblilver jag
eders durchlauchts välvillige frände
Fredrik Wilhelm.
Berlin den 24 Mars 1848.n
EGYPTEN.
Vicekenungens helsa har väl blifvit något för-
bättrad på Malta, men för att förbittra den
ytterligare, for han den 2 Mars till Ne2pel;
den gamle maxcnen var likväl så svag, att man
tviflade på hans återkomst, såsom lefvande, till
Alexandria. På Malta bade han rönt den stör-
sta uppmärksamhet, och vid afresan skedde
honom en i bistoriskt hänseende märkvärdig
hedersbetygelse, hvarvid de gamla Malteserrid-
darne skulle vändt sig om i sina marmorgrif-
ter, om de kunnat: Mehemed Ali bars ombord
af 6 högtidsklädda matroser i de fordna sior-
mästarnes präktiga bärstol.
— Kongl. Maj:t har till öfverste och sexund-
chef vid lifgardet till häst utnimnt öfverste-
löjtnanten och regementsbefälhafvaren vid näran-
de regemente m. m. grefve Luivig Ernst vor
Stedingk.
mm SÄ ror a MM Gr ml oo oo 4--