sade spionen till honom; bar ni varit i ba-
racken der ?
Ah! mycket god aftonlk svarade privatlä-
raren lika vänligt; har ni något att uträttai
baracken ?p
Jag? sennor Perezoso — jag? Min väg
ledde mig genom denna gata. Jag håller på
att taga en promenad, emedan jag känner mitt
hufvud tungt af de två glas spirituosa, som
jag drack hos Boto.x
Då skall jag taga mig friheten följa er ett
stycke; jag kan likaväl göra en omväg hem.
Jag är er mycket förbunden, sennor Pere-
zoso, svarade Falsado, som gerna skulle hafva
velat veta, om privatläraren hade gjort några
visiter, sedan han förlorade honom ur sigte.
Hvardera hade i hemlighet uppgjort ett beslut
att hålla den andre sällskap för aftonen, för
alt ej gifva honom tillfälle att aflemna sin
rapport åt någon innan instundande morgon.
pDet är en solid, fast byggnad det gamla
klostret der, baracken der,, begynte Perezoso i
ep konversationston, då de nalkades den fatala
örr, vid hvilken en vakt var ställd, som det
på samma gång ålåg att patrullera. Vakten
var fördubblad, den kommenderande korpora-
len hade fått de uttryckligaste order att gripa
hvarje lefvande varelse, som visade sig i bygg-
nadens grannskap, och sätta bonom i säkert
förvar tills vidare.
I stället för att förena sig i beundran öfver
den gamla byggnaden, underrättade Falsado,
att en patrull nalkades, och innan han hann
att yttra ett ord, ställdes ett skarpt wer da ?
till de båda nattvandrarne. Vänner! vännerl)
svarade båda på samma gång.
,Mycket bra! vänner till dödsfången, vänner
ull förrädaren! svårade korporalen snäsigt,