för en furste, att hafva egt så dåliga råds!ag, att icke hafva kunnat hejda så bedröfliga br:gder, och att, efter allt hvad som skett, orda för folket om glömska och förlåtelse! Intrycket häraf öfverlåta vi åt andra att skildra. I artikeln från Bremen heter det: I denn2 undrens tid, då vi alla nästan glömt bort att häpna mera, finnes dock säkert ingen, som icke mel förvåning lagt ifrån sig konungens af Preussen ryktbara manifest van mein Volk und an die deuische Nation,. Konungen af Preussen, knappt utkommen ur den garala politikens vacslanden, knappt utkommen från den gräsliga söndagsnatten, såsom konst:tutionel konung, ställer ett nytt språk till det förvånade Tyskland; denne konung af Preussen öfvertager, sf egen makifullkowlighet, Tyska furstarnes och folkens ledning under farars dagar; han antager de Tyska färgorns; han ställer sig och sitt folk under Tyska rikets barer; — ännu mer: Konungen af Preussen uppmanar Tysklands furstar och ständer, att i Berlin sammanträda med organer af den Preussiska landtdagen, och ait s som Tysk ständerförsamlingn icke blott vidiaga de för ögonblicket erforderliga militi.iska åtgärderna, utan att, såsom Tysk ständer:örsamling, rådslå öfver pånyt! fö elsen och grundläggandet af ett nytt Tyskland. Ropet: Lefve Tyske Kejsarenlv har konungen, på sitt fan-tåg genom Berlin, med ovilja afvisat; men en cfficiel kungörelse, som utgjorde inledningen till fan-festen cch utkom riaorgonen förut i Berlin, lydde som följer: Till Tyska nationen!v En ny ärsfull historia begyns för eder med denna dag! J ären åter en enda stor nation, stark, fri och mäktig, i hjeriat af Europa! Preussens Fredrik Wilkelm IV hir, i förtroende till edert bjeltemodiga bistånd och eder andliga pånyttfödelse, ställt sig i spetsen för det gemensamma fädserneslandet, till Tysklands räddning. I skolen ännu ti dag skåda honom midt ibland Eder, till häst, med den Tyska nationens gamla ärevördiga färgor. Lycka och seger åt den konstitutionelie fur2ten, samtliga Tyska folzens anförare, den nye konungen för den fria pånyttfödda Tyska nationen! I denna officiella proklamation kallas han således uttryckligen för den Tyska nationens nye konung. Han vill ingen usurpation, — har han vid fan-tåget försäkrat, — han vill icke stöta någon furste från tronen. — Men omstörtandet af Tyska förbundsförfattningen är factiskt fulländad gerom det som konungen af Preussen har gjort. Konungen af Preussen har med förtroende vändt sig till tyska folket, och det vore oädel! att vedergälla förtroende med misstroende. Vi lösgöra oss derföre från alla närbelägna misstankar; vi vilja icke befara att ögonblickets entusiastiska språk döljer långt för detta hop: spunna förslag al den gamla öfverväldeslystnaden; vi vija icke fråga, huruvida den nya värdigheten af ledare för tyska furstarne och folken icke äfven blifvit instiktad för att med nytt färgprål omkläda det konstituionella konungadömets för konungens romantiska lynne allt för vidriga nakenhet. Vi vilja äfven med glädje helsa den alltigenom frisinnade grund, hvarpå det nya Tyskland söges skola upprättas, fastän konungen hittills har varit den mäktigaste vedersakare af alla de principer han nu utropat. Vi vi!ja likaledes erkänna att, på sält Konungen yttrat, Tysklands räddning under närvarande faror endast är att finna i den innerligaste förening emellan tyska furstarne och folken, under gemensam ledning, och att ingen af tyska stammarna bör mindre saknas vid denna förening, än Preussens, än preussiska folket. Men det kunna vi icke dölja att allmänna rösten, hvarbels:ifrån vi redan hunnit inhemt: den, har förklarat, att det steg som konaunger af Pressen tagit, icke förmår leda till denn: så nödvändiga förening emellan furstarne och folken. Det från samme konung utgångna för slaget till en Furstekongress var icke det rätt: medlet till uppnåend? sf ett sådant mål; eme dan den redan lagligen befintliga centralpunkten för en Tysk förening — det Tyska För bundet — derigenom skulle åter kringgås, för nekas och försvagas. Konungens nya tanke ä! ingenting vidare, än ett genom de öfverraskan de tidsbändelserna föranledt vederlag för Fur stekongressen i Dresden eller Potsdam, beståen de i en Tysk siänderförsamling i Berlin. Det nya förbundet, den nya innerliga före ningen mellan Tysklands furstar och folk, kar endast afslutas di, när hvarja furste icke vil utvidga sin makt, uan tvärtom nediägger er del af sin suveränitet såsom offer på fädernes landets altare; när hvarje folk utträder ur sir egoistiska afsöndring samt känner och erkänne; sig såsom en del af det hela. På konungens uppmaning till sitt folk och Tyska nationen, skall Preussiska folket såvä som hela det öfriga Tyska folket lemna et svar, icke i förtjusningens första rus, utan et väl öfvervägdt och tydligt svar. Endast nationens röst kan afgöra hvem som skall vara des anförare i farans stund; nationens röst genor dess lagliga organ, det Tyska parlamentet! Enligt privatbref från Berlin af den 23 va man icke alldeles utan bekymmer för ett nyt störande af allmänna lugnet. Assessor Junt och dr Julius stå i spetsen för ett republikansk Darti. som hållit täta ssmmankomster.