för en furste, att hafva egt så dåliga råds!ag,
att icke hafva kunnat hejda så bedröfliga br:g-
der, och att, efter allt hvad som skett, orda för
folket om glömska och förlåtelse! Intrycket
häraf öfverlåta vi åt andra att skildra.
I artikeln från Bremen heter det: I denn2
undrens tid, då vi alla nästan glömt bort att
häpna mera, finnes dock säkert ingen, som
icke mel förvåning lagt ifrån sig konungens af
Preussen ryktbara manifest van mein Volk und
an die deuische Nation,. Konungen af Preus-
sen, knappt utkommen ur den garala politi-
kens vacslanden, knappt utkommen från den
gräsliga söndagsnatten, såsom konst:tutionel ko-
nung, ställer ett nytt språk till det förvånade
Tyskland; denne konung af Preussen öfverta-
ger, sf egen makifullkowlighet, Tyska furstar-
nes och folkens ledning under farars dagar; han
antager de Tyska färgorns; han ställer sig och
sitt folk under Tyska rikets barer; — ännu
mer: Konungen af Preussen uppmanar Tysk-
lands furstar och ständer, att i Berlin samman-
träda med organer af den Preussiska landtda-
gen, och ait s som Tysk ständerförsamlingn
icke blott vidiaga de för ögonblicket erforder-
liga militi.iska åtgärderna, utan att, såsom Tysk
ständer:örsamling, rådslå öfver pånyt! fö elsen och
grundläggandet af ett nytt Tyskland.
Ropet: Lefve Tyske Kejsarenlv har konun-
gen, på sitt fan-tåg genom Berlin, med ovilja
afvisat; men en cfficiel kungörelse, som utgjor-
de inledningen till fan-festen cch utkom riaor-
gonen förut i Berlin, lydde som följer:
Till Tyska nationen!v
En ny ärsfull historia begyns för eder med
denna dag! J ären åter en enda stor nation,
stark, fri och mäktig, i hjeriat af Europa!
Preussens Fredrik Wilkelm IV hir, i för-
troende till edert bjeltemodiga bistånd och
eder andliga pånyttfödelse, ställt sig i spetsen
för det gemensamma fädserneslandet, till Tysk-
lands räddning. I skolen ännu ti dag skåda
honom midt ibland Eder, till häst, med den
Tyska nationens gamla ärevördiga färgor.
Lycka och seger åt den konstitutionelie fur-
2ten, samtliga Tyska folzens anförare, den nye
konungen för den fria pånyttfödda Tyska na-
tionen!
I denna officiella proklamation kallas han
således uttryckligen för den Tyska nationens
nye konung. Han vill ingen usurpation, —
har han vid fan-tåget försäkrat, — han vill
icke stöta någon furste från tronen. — Men om-
störtandet af Tyska förbundsförfattningen är
factiskt fulländad gerom det som konungen af
Preussen har gjort.
Konungen af Preussen har med förtroende
vändt sig till tyska folket, och det vore oädel!
att vedergälla förtroende med misstroende. Vi
lösgöra oss derföre från alla närbelägna miss-
tankar; vi vilja icke befara att ögonblickets
entusiastiska språk döljer långt för detta hop:
spunna förslag al den gamla öfverväldeslystna-
den; vi vija icke fråga, huruvida den nya
värdigheten af ledare för tyska furstarne och
folken icke äfven blifvit instiktad för att med
nytt färgprål omkläda det konstituionella ko-
nungadömets för konungens romantiska lynne
allt för vidriga nakenhet. Vi vilja äfven med
glädje helsa den alltigenom frisinnade grund,
hvarpå det nya Tyskland söges skola upprättas,
fastän konungen hittills har varit den mäktiga-
ste vedersakare af alla de principer han nu ut-
ropat. Vi vi!ja likaledes erkänna att, på sält
Konungen yttrat, Tysklands räddning under
närvarande faror endast är att finna i den in-
nerligaste förening emellan tyska furstarne och
folken, under gemensam ledning, och att ingen
af tyska stammarna bör mindre saknas vid
denna förening, än Preussens, än preussiska
folket.
Men det kunna vi icke dölja att allmänna rö-
sten, hvarbels:ifrån vi redan hunnit inhemt:
den, har förklarat, att det steg som konaunger
af Pressen tagit, icke förmår leda till denn:
så nödvändiga förening emellan furstarne och
folken. Det från samme konung utgångna för
slaget till en Furstekongress var icke det rätt:
medlet till uppnåend? sf ett sådant mål; eme
dan den redan lagligen befintliga centralpunk-
ten för en Tysk förening — det Tyska För
bundet — derigenom skulle åter kringgås, för
nekas och försvagas. Konungens nya tanke ä!
ingenting vidare, än ett genom de öfverraskan
de tidsbändelserna föranledt vederlag för Fur
stekongressen i Dresden eller Potsdam, beståen
de i en Tysk siänderförsamling i Berlin.
Det nya förbundet, den nya innerliga före
ningen mellan Tysklands furstar och folk, kar
endast afslutas di, när hvarja furste icke vil
utvidga sin makt, uan tvärtom nediägger er
del af sin suveränitet såsom offer på fädernes
landets altare; när hvarje folk utträder ur sir
egoistiska afsöndring samt känner och erkänne;
sig såsom en del af det hela.
På konungens uppmaning till sitt folk och
Tyska nationen, skall Preussiska folket såvä
som hela det öfriga Tyska folket lemna et
svar, icke i förtjusningens första rus, utan et
väl öfvervägdt och tydligt svar. Endast natio-
nens röst kan afgöra hvem som skall vara des
anförare i farans stund; nationens röst genor
dess lagliga organ, det Tyska parlamentet!
Enligt privatbref från Berlin af den 23 va
man icke alldeles utan bekymmer för ett nyt
störande af allmänna lugnet. Assessor Junt
och dr Julius stå i spetsen för ett republikansk
Darti. som hållit täta ssmmankomster. -