ras ej mindre på tiden, huru lävge hvartdera rikets örlogsfartyg varit förenade tillsammans, än på antalet och storleken af de fartyg, med hvilka hvardera marinen i den förenade expeditionen deltagit, och borde de två elftedelarne blott beräknas af den kostoad, hvartill ett, det norrska till storleken motsvarande, svenskt fartyg uppgått under den tid, det norrska varit med det svenska tillsammans. Norrska regeringen erhöll. i anledoing bäraf, Kongl. Maj:ts nådiga befallning att härom inkomma med underdånigt betänkande; att uppgifva tiden, hvarunder korvetten Örn med svenska eskadern varit förenad under ifrågavarande expedition, och att upplysa, huruvida instruktionen för korvetten endast afsett handelns skyddande, eller tillika haft någon annan bestämmelse, som dermed icke stått i direkt förbindelse; och afgaf, till följd häraf, norrska regeringen, under den 3 April 1840, ett underdånigt utlåtande, af innehåll, att korvetten Örn varit med den svenska eskadern förenad från och med den 16 November 1837 till den 2 derpåföljande April, eller sammanräknadt 4V, månader, och att, enligt den för korvettens chef gifoa instruktion, expeditionens ändamål icke allenast varit att förskaffa öfning åt befäl och manskap, utan ock att söka inhemta upplysningar om hvad som kunde vara af nytta för de förenade rikenas sjömakt och handel. Angående den af konvoykommissariatet uttalade åsigt om de grunder, erfter hvilka den ifrågakomna ersättningen borde till beloppet bestämmas, yttrade norrska regeringen, att förenämnde kongl. bref innehölle intet derom, och att således fråga icke syntes böra uppstå om modifikation af den bestämda ersättningen på grund af sådana omständigheter, hvilka, enligt norrska regeringens förmenande, kommit i vederbörligt öfvervägande innan ersättning för sådant fall, som det förevarande, genom åberopade kongi. bref bestämdes. Uti en sednare, den 9 Juni samma år aflåten, underdånig skrifvelse yrkade norska regeringen ytterligare, att, som af en från konvoykommissariatet norska regeringen tillställd afskrift af kommissariatets räkenskaper för år 1838 befunnits, att utom förenämnde, år 1837 utbetalde, 78,493 rdr 36 sk. svenskt banko, :konvoykassan för ifrågavarande expedition ersatt svenska statskassan år 4838 ett belopp af 162,648 rdr 5 sk. 40 ret, eller sammanräknadt 241,141 rdr 41 sk. 10 rst, det alltså vore 7,,:delar af sistnämnde summa, eller 43,843 rdr 46 sk. 10 ret, som tillkomme norska regeringen i ersättning. Konvoy-kommissariatet anbefalldes att häröfver inkomma med pDyit underdånigt utlåtande, hvilket afgafs den 26 Februari 1841, och inneköll, att ordalydelsen i Kopgl. brefvet den 30 Juni 4832 tydligen förutsatte, om ej alldeles motsvarande antal och storlek af örlogsfartyg från hvardera marinen, åtminstone lika lång expeditionstid, och att, såsom en följd deraf då sådant icke inträffade, de föreskrifna 7V,,:delarne endast kunde beräknas af det belopp, hveartill kostnaden för de svenska örlogsfartygen uppgått under den tid, de svenska och norska fartygen varit förenade, alldenstund ersättningen eljest någon gång kunde komma att öfverstiga icke allenast hela norska expeditionskostnaden, utan ock norska statsverkets hela bidrag till konvoykassan under tiden. Härvid borde, i konvoy-kommissariatets tanka, dessutom komma i betraktande, att, enligt hvad inhemtas kunde af ett, konvoy-kommissariatets utlåtande bifogadt embetsbref från hans exc. hr statsministern för utrikes ärendena, grefve Wetterstedt till norska hrstatsministern af d. 22 Juni 4832, Kgl. Mej:ts nådiga bref af den 30 i samma månad grundats på dåvarande förhållandet mellan de begge rikenas ömsesidiga bidrag till konvoy-kassan, och att bestämningen af de 7V,,:delarne såsom ersättning ej kunde tillämpas utan bibehållande af de 235,000 speciedaler, som vid samma tid utgjorde norska stats verkets bidrag till konvoykassan. Men detta bidrag hade från och med år 1833 blifvit af norska stor(hinget nedsatt till 45,000 speciedaler, och borde derföre ersättningsproportionen i samma förhållandel minskas. Antagande, med afseende härå, tvänne omständigheter såsom grund för beräkningen af ifrågavarande ersättning, nemligen föreningstiden och bidragens belopp 1832 och 1838, uppställde konvoy-kommissariatet i sammanhang härmed en uträkning till ersättningssummans bestämmande. Då, i fråga om tiden, korvetten Örn varit förenad med svenska eskadern under 4!, månader och dertill för utoch bemsegling lades 2 månader, vore 6!, månader den tid, för hvilken ersättning tillkomme norska statsverket; cch då svenska örlogsfartygens expedition varat i 43 !, månader, och under denna tid kostat staten 241,141 rdr 41 sk. 10 rst, så skulle, under förutsättning att norska statsverkets bidrag 1838 varit lika stort som 1832, ifrågaverande ersättning, beräknad efter V,,:delar af 6, månaders kostnader, eller 148.645 rdr 2 sk. 2 rst, belöpa sig till 24,571 rdr 40 sk. Men som det norska bidraget från och med år 1833 blifvit nedsatt till 15,000 speciedaler, borde ock, enligt konvoy-kommissariatets tanke, berörde 214,571 rår 40 sk. minskas i samma proportion, eller med tvåfemtedelar (24,), i följd hvaraf ersättningsbeloppet för korvetten Örns deltagande i medelhafsexpeditionen åren 1837 och 4838 komme att utgöra 12,943 rdr 4 sk. 40 rst svenskt banko; hvaremot norska ledamoten i konvoy-kommissariatot yrkat, att Kongl. brefvet af den 30 Juni 1832, som nu för första gåpgen komme att tillämpas, borde efter ordalydelsen tolkas, utan afseende å såväl den kortare tid, korvetten Örn uti expeditionen tagit del, som den nedsättning, hvilken af norska bidraget egt rum. . Då ärendet den 6 Augusti 1844 inför Kongl. M:t uti sammansatt svenskt och norskt statsråd förevar, anbefailtes norska regeringen attiörande de af konvoykommissariatet uppställda beräkningsgrunder inkomma med nytt utlåtande, som den 8 Oktober afgafs, och hvaruti norska regeringens under åberopande af dess föregående betänkanden i ämnet och med anmärkning, att om förhållandet varit omvändt el!er sådant, att korvetten Örn utevarit 13 !. månader, skulle likväl norska regeringen ej gjort anspråk på större kostnadsersättniog, än efter ,,:delar af hela beloppet, förklarat sig icke kunna erkänna den af konvoykommissariatet yrkade minskning i ersättningen på den grund, att norska statskassans bidrag till konvoykassan åren 1833 och 1838 varit mindre än år 1832, emedan den från norska sidan år 1833 gjorda nedsättning af bidraget hufvudsakligen skulle varit föranledd deraf, att konvoykassans utgifter, efter fransmännens occupation af Algier och konventionen med Tunis och Tripolis, blifvit mindre än tillförene: hvarutom norska regeringen vidare anmärkt, att derest nedsättningen af norska bidraget bordt medföra annan grund för beräkningen af ersättning till norska statsverket för norska örlogsfartygs deltagande med svenska uti expeditioner till handelns skyddande, hade konvoy-kommissariatet tidigare bordt göra framställning derom hos Kongl. Maj:t; men då nu någon förändring af beräkningsgrunderna icke egt rum, vore norska regeringen fortfarande af den mening, att för ifrågavarande exneditioDp. 43 843 rdr Z1 ot 40 rst svenskt barnkn