rådande, cech till en grad, zon på många andra
orter säkert skulle anses förskräcklig, att det
troligen skali 10a läsaren att se en öfversätt-
ning deraf:
I går (den 43 Mars) hölls ett offent:igt möte
på stadshuset i Birmingham, för ändamål att
votera en address till franska folket: till (ssom
orden lydde) detta tappra och ädla folk, som
gjort så många . uppoffringar för frihetens sak;
samt för att visa, det vi sympatisera med alla
som sträfva till frihet, enär intresset hos de
arbetande klasserna inom alla nationer måste
vara detsamma; cch för att med detsamma
pelit:ionera hos styrelsen en fullständig, ärlig
och fri folkrepresentatiop, frundad på det doku-
ment, som köllas folkets echarta. Vårt motto
är politisk jemlikhet och broderskap., — Om-
kring kl. 42 intogs talarestolen af br Baldwin.
Salen var redan då ganska uppfylld af folk
ur arhbetskl:sserna, men mellan kl. 4 och 2
sågos der sikert ej mindre än 9000 personer
närvarande. Hr B. förmanade det samlade fol-
ket att bibehålla ordning. Han gladdes, sade
han, åt franska revolutionen. Franska folket
hade ouppörligt satt sin tro till monvcarker,
hvilka gång efter annan bedragit det; och en
tid intr ffade, då tålamod ej längre var en dygd.
Ludvig Filip hade bedragit dem, som uppsatte
honom på tbronen, och gjort sig förhatlig för
sitt eget lands invånare, liksom för hela verl-
den. Talaren lade vigt på denna händelse så-
väl för Esglands, som f r Frankrikes skull, eme-
den han var förvissad, det repubiken i Frank-
rike ej kunde ega bestånd, med mindre En-
gelska folket erhölle sin chsrta. Om — hvil-
ket hin ej betviflade — denna revolution : kulle
helt och hållet utförss; så skulle äfven detwa
lands (Englands) fo!k vilsignas med fördelar at
en sådan charta. Medelklassen borde nu fram-
träda och bistå de arbetande klass-roa till er-
hållande af politiska rättigheter. Talaren fram-
böll såsom ett lysande cxempel på ädelheten
hos en del fransyska repubiiksners sinnelag,
att de afskaffat ddsstraffet för politiska foör-
brytelser; något, som så högligen kontrasterade
mot hertigens af Wellington uppförande, då
han biföll marskalk Neys sflfvande. För sin
del förklarade talarev, att han ville kämpa för
folkets rättigheter; han ogillade allt som inne-
bar oordning och tumult; och uttryckte sin
fasta öfvertygelse, att folket här skulle kunna
erhålla de fulständigas e politiska rättigheter
utn jatt en enda droppa b:o1l flöt.
Hr Blaxland, en man ur arbetsklassen, sade:
vi fordra, att aristokratien äfven betalar sin anr-
del i taxorna. Allt hvad hufvudmannen för
en familj nu erlägger till staten, bekomma
ättens öfriga medlemmar til:baka -gerom deras
befattningar vid armåeen, marinen och i andra
statsbestyr. Vi mås:e ega en styrelse för bättre
pris. Vi älska drottningen; men bifalla icke att
betala henne så mycket. För min del anser
jag, sade hr B., att ingen monark behöfver
mera än 30 000 pund sterl. om året. Jag glä-
der mig öfver att den revolutionära andan, i
denna mening fattad, sprider sig kring Europa.
Ungern och Tyskland äro på väg att göra re-
volution; och Österrikes makt vacklar mot sitt
fall. Talaren föreslog följande beslut: detta
möte deltar med jubel i franska demokratiens
triumf, och sänder härmed sin helsning tll
dessa tappra medborgare, hvilkas ädla föredö-
me måste förr eller sedaoare hafva till följd des-
potismens fall öfverallt på jorden.
Hr Ald. Weston tillkännagaf sin sympati och
sitt fullkomliga bifall till hvad som utgjorde
mötets föremål. Han gladdes öfver, att hela
Frankrikes folk frigjori sig från träldomen un-
der Ludvig Filip, hvilken kastat det allmännas
rättigheter åt sidan, för att rycka stora förde-
lar åt sin egen familj, hvarigenom allt han gjort
sig ovärdig den höga plats han innehaft. Vid
betraktande af de umbäranden och lids:nden fol-
ket i England måste uthärda, försäkrade tala-
ren, att penninglagarne här förorsakade aftyning
och svält bland de arbetande klasserna. Den
af franska folket tillkämpade segern hade vun-
nits gencm de erbetande klassernas förening
med medelklasserna. Han hoppades att hädan-
efter en dylik förening skulle ega rum i Eng-
land. För sin del kunde han allenast säga, att
han alltid skulle fraternisera med arbetarne och
gå hand i band med dem; han önskade såle-
des den öfverens: ommelse, att arbetsmännen
icke skulle handla emot medelklassern3, cch ej
heller medelklasserna mot de arbetande. Deras
gemensamma lidanden voro stora nog för att
åstadkomma en förening dem emellan; och om
de endast utginge från denna grundsats, skulle
de vinna en mängd förmåner, som de nu sak-
nade.
Detta förslag uppto;s med mycken acklama-
tion, och en trefärgad fana, som i detta ögon-
blick visades i salen, emottogs med bifallsrop
i flera minuter. En address till franska folket
upplästes nu och antogs, grundad på det före-
gående beslutet; hvarpå hr Josef S:urge upp-
steg och helsades med höga rop.
Hr S. började med att enmärka, det han sett
Frankrike under sjelfva de kritiska dagarne.
Han kunde således varna dem, som förtröstade
blott på den fysiska styrkan, och ej på rättvi-
san af sin sak. Hade man icke sett hundra
tusen soldater i Frankrike fly för folket? cch fä-
sten, som man ansett ointagliga, gifva sig utan
SNUS as sinn are da ss RR ER RR RR