eftef andra länders, och då det tillika erkännes att förmåga ej saknas, måste felet ligga i brist på modeller, brist på tillfälle till undervisning. Strindund fann att hushållning ej iakttages, då tjenstemän vid institutet få innehafva äfven andra goda sysslor. Föreståndaren har t. ex: 5 dylika. Dylikt borde anses stå utom mensklig förmåga, om ej underlåtenhet här och der skall tillåtas. Sjelfva institutet kunde tal. ej bedömma, men dess tjenstemän borde vara lönte blott för att egna sig deråt. Sahlström upplyste att Järarne undervisa blott vissa timmar, så att eleven från ritskolan går till laboratoriet, derifrån till verkstaden, vidare till färgeriet, garfveriet o. s, Vv, hvilket icke hindrar att ban får god undervisning. I händelse af återremiss borde utskottet afge upplysning om lärjungarnes antal, de yrken dit de afgått, den pytta de befunnits kunna göra 0. s. V. Sirindlund återtog ännu en gång att institutets nytta kunde han ej bedömma; hade således ej veJat göra armärkningar dervid. Men är ej mer att göra vid inrättningen än att dess embetsmän tillika kunna sköta en mängd andra sysslor, då böra ock anslagen rättas derefter. Mångslöjd vore en sak som tal. aldrig kunde gilla. ÅAterremitterades. Vid 45 punkten, afstyrkande anslag till Chalmerska slöjdskolan i Götheborg, uppstod Lars Larsson: Det vore med afseende på de varma förord man kostat på teknologiska institutet i Stoekholm, som talaren vile vända sig till utskottets ledamöter med en liten anmärkning. Det finnes ett gammalt, vanligt ord, konseqvens, som utskottets 1ledamöter tycktes föga hafva iakttagit. Chalmerska slöjdskolan, drifven efter samma system som Stockholms, lofordad af alla, med en utmärkt föreståndare i professor Palmstedt, och nitiske lärare, har dock ej kunnat ådraga sig utskottets uppmärksamhet. Tal. hoppades dock ett annat resultat i händelse af återremiss, då motionären hr biskop Bruhn nu förskaffat sig de bristande upplysningarne. Strindlund ville ej undandraga sig den konseqvens som här fordrades. En ledamot i utskottet, grosshandlaren Lindström från Götheborg, hade lofordat skolan såsom ett mönster, men tillstyrkt att låta den vara sådan den är orubbad, ty skulle genom ett anslag utvidgdning ifrågakomma, vore man ej säker för en försämring. Sahlström ansåg sig, i afseende på de nämnda pvarma orden, böra svara Lars Larsson, att han börjat med att visa orsaken till Stockholmska institutets förfall: dess föreståndare, hvilken varit helt olika med den nitiske man som i så många är förestått Götheborgska slöjdskolan; — men att numera allt skäl vore att boppas på den förra skolans förbättring, med nya lärare och ny organisation, Bifölls.