VART STATSSKEPP
4848.
Hur linge drömde vid stranden ej,
förtöjd vid sin gamla kabel,
du svenska folk, din tröga galej,
fordom dock reputabel?
Andra kryssade madigt opp
att prölfva våg cc väder,
stolt med vajande flagg på topp!
(så gjorde ock våra fäder!)
Men vi på medvind väntade jemnut,
inom ständigt samma diktaler,
och lappads vira seg-l på skämt...
försigtiga amiraler!
Så kom der orsider den väntade vin1;
den sträcker vixpelens tunga,
den fläktar helsa kring folkens kind,
och fyller tidens lunga.
Och se, der ilar med säker gång
ren mer än en förbi 03s,
ombord är frihet och mod och sing,
och man vinkar åt oss: Adios!n
Men vi — vi ligga i hamnen än
och vinda lings:mt vårt ankar...
Vi äro sådana kloka män
och hväifva så djupa tankar!
Orvar Odd.