VART STATSSKEPP 4848. Hur linge drömde vid stranden ej, förtöjd vid sin gamla kabel, du svenska folk, din tröga galej, fordom dock reputabel? Andra kryssade madigt opp att prölfva våg cc väder, stolt med vajande flagg på topp! (så gjorde ock våra fäder!) Men vi på medvind väntade jemnut, inom ständigt samma diktaler, och lappads vira seg-l på skämt... försigtiga amiraler! Så kom der orsider den väntade vin1; den sträcker vixpelens tunga, den fläktar helsa kring folkens kind, och fyller tidens lunga. Och se, der ilar med säker gång ren mer än en förbi 03s, ombord är frihet och mod och sing, och man vinkar åt oss: Adios!n Men vi — vi ligga i hamnen än och vinda lings:mt vårt ankar... Vi äro sådana kloka män och hväifva så djupa tankar! Orvar Odd.