en soldat. Nu dånade kavalle:ifanfarer, trum-
hvirfvel slogs, uch krigsfolket gick löst på mec
stormstez. Folkmassan flög ul.baka, stadnade
ett ögonblick bakom da i största hast af bal
kar, bräder, pålar 0. s. v. uppkastade barrika
derna; men lemnade snart åfven desse och to;
flykten. Endast i de trånga tvärgränderna, so
sammanrb rda de breda gatorna, sökte man än
nu hålla sig en stuad och här syn:s först skar.
pa bössskott bafva blifvit gifne. Detsamma för
nyade sig derfpå äfven på andra gator ochizan
dra delar af staden; till följe hvsraf ming:
menniskor död-des, och andre sårades; men hu-
ru många, kunna vi ice uppgifva. Men all
märka är, aft det äfven ur åskilliga hus skall
hafva blifvit skjutet och kastadt på folket. Detis
har åter haft till följd en skjutnirg mot huser
tillbaka; och men ser ännu hål efter kulorna
flera fönsterru:or. Någon egentlig strid frår
folkets sida synes icke hafva egt rum, hvilke:
väl också knappt var möjligt för en obeväpnad,
oorgsniserad kop emot ordentlig militär. Bar-
rikaderne öfvergåfvos, utan kemp, så att infen-
teriet utan möda röjda dem åt sidan och ba-
nade väg för kavalleriet. Blott på några af de
genom Berlin gående flodarmarne uppdrogos
brosräe, hvilket docz mest synes hafva blifvit
gjordt för att försäkra återtåget. Prinsen a
Preussen varseblefs personligen på gatorna, dar
han i spetsen för generalstaben på åtskilligs
ställen utdelade ordres. D.n uppkallade m:li-
tärmakten tycktes hafva varit ganska bety-
dande, ty inda sent inpå dagen afvexlade star-
ka truppfördelningar med små, men talrika pa-
truller. Rörelsen förmodas hafva varat unge-
får från kl. 7 till 40 på aftonen; hvarefter fol-
ket till största delen skingrats och dregit gig
tillbaka i sina boningar, hvarpå militären en-
sam sågs på gatorna. — För öfrigt följa ock
några andra ucderrätielser om denna aftons till-
dragelser, hvilka visa symptomer af ett åter-
vändande lusr; men att man tillika var osäker
om oroligheternas förnyande under den kom-
mande naiten och dagen derpå (se ofvan).
DANMARK.
Fedrelandet innehåller följande om mini-
sterförändringen i Danmark:
Minis c:ens upplösning var en litt sak; ty
då folket uttalade sin önskan derom inför ko-
nungen genom en fredlig, men storartad och
allvarlig dersonstration, var allt vunnet. Det
gamla systemets rådgifvare hafva dels frivilligt
aflägsnat sig, dels på kosaungens och hans nya
ministers, Bardenfleths råd bestämt sig för att
taga afsked. Men det har ej kostat ringa möda
att omgifva konungen med nya rådgifvare, com
kunde v:ra özonblickets allvarliga kraf vuxne;
hvilket väl också är ganska naturligt i en stat,
hvarest en förålårad byråkrati intagit tbronens
alla trappsieg, och der först nu det konstitu-
tionella lifvet skall börja att utveckla sig. Dock
bör men icke förbise, att här stod en krets of-
fentl.ge män med allmänt erkända talanger och
med nationens majoritet för sig: en krets, som,
så att sig, innefattade de enda, hvilka i när-
varande belägenbet kunde mottagas af folket,
med fullkomlig tillörsigt; men å andra sidan
kan men icke heller undra derpå, att konunger
och hans qzarbiefne rådsifvare betänkte sig ett
ögonblick — måhända ett dyrbart ögonblick —
innan da beslutade sig till att kalla män ur
denna krets t.ll sådana poster; ty både konun-
gen och B-rderfleth hade ju en gång förr in-
låtit sig uti förmedlingspolitiken, och eburu de
insågo, att den ick vidare nu kunde fortsätias,
fruktade de dock de verkningar, som en bråd-
störtad öfvergång till ea nationel politik möjli-
gen i detta ögonblick kunde framkalla i hertig-
dömena. Derföre efterskickade man om mor-
gonen den 24 endast magister Monrad och fö-
reslog honom att inträda i en ny ministere, som
man för öfrigt ville sammansätta :f personer,
tillhörande den yngre och kraftfullare byråkra-
tien. Men då Monrad vägrade att inträda en-
sam, så förföll dotta förslag. Om natten kalla-
des Hvidt cch Monrad åter till konungen; och
hela natien tlibragtes med underbandlingar,
som dock icke ledde till annat resultat, än
att bildandet af minsistören skulle uppsiju-
tas några dagar, hvarunder trenne personer,
statsministern Bardenfleih och räntekammar-de-
puteraderae baron Plessen och etatsrådet Bang,
under tiden b:sörja ärendernas gång, och mot-
taga den våniade deputationen från hertigdö-
mena, dock utan att vara befulmäåktigade att
fatta något afgörende beslut i detta ämne. Des-
sa persoser voro villiga härtill, under det för-
behåll, stt det nationella partiets ledare härtill
gåfve sitt uttryckliga bif:ll; ty de kände sig
icke äga nog sjelfförtröstan, de insågo att de
icke kunde tilliredsställa den allmänna opinio-
nen; det vore blou et offer, som de ensågo
sig böra brinsa fäderneslandet, för att ännu
hålla möjligheten af en vänlig öfvecenskom-
melse med sleswig-hols:einska partiet öppen,
och i alla bäadelser vinna tid — ett offer så-
ledes, som förtjenar erkännande. Dot är må-
hinda tvifvelskt.gt, huruvida hufvudstadens
starkt agiterade befolkning skuile gillat detta.
Aogfartyget Szirnersp ankomst, icke blott med
depuiatisner, utan tillika med nya sorglga un-
derrätve Ler från hertigdömena, med underrät-
telsen, ait et: upplopp antingen redan u brutit,
eller i alla händelser vore nära att utbryta,
kulikes:2d2 sildeles denna plan. Man insåg
ändtligen ati folket ru, för att stå starkt i den
strid son förestår, för att med hänryckning
förfäita fidernesdlandets sjelfständ ghet och ära,
behölsver se pes n:r i speisen för styrelsen,
som det — och wvi tro med full rätivisa —
har mest förtosnde till. Nu kallades Hvidt,
Clausen, Tschorniog, Monrad och Lehmann plöts-
ligt till konungen, och resultatet sf deras råd-
pligniog med kozungsa cch da förnämsta al
förra regeringen, är följande ministerlista:
Fininsminster, goefv2 A. W. Molike ;
Jutiti-minister, h. exe, Bardervfleth,
Utrikes oinister, gretve HF. Knuth;
Krizsminister. kap!en AA. F. Tachei ning: