(0 rn nan nn Inst och glädjer; de fallnas cch sårades antal påstås icka vara serdeles betydligt. Samma dag anlände ett ångfirtyg ifrån PsesssJburg med den i Ungern allmänt älskade erkebert:g Stephan, jecte 150 ungerska magnater: tjde tednare såsom en deputation från ungerska Ifolket, med azhållin om en frisinnad konstitusJuion för hela riket. Ungrarne, som icke sJvstat om hvad som skedde i Wien, hade lemhertigen 24 timmsrs tid till underI handlivgar i Wien, för att aniingen utverka biIfall till Ungrarnes begiraon, eller att låta utropa lig till ungersk kocung, oberoende af Österfrike. Men hade velat utropa honom derill, före hans efresa, och det var endast gezom Mlöfiet om sin bemedling i W:er, som ban lycJäades urdsnböja detia steg. De ledamöter af tyska riksståndsförsamlingen, Ihvitka sammanträdde i Heidelberg den 3 Mars, Iför att öfrverenskomma om grunderna till en tysk parlamentsförfatining, valde, efter hvad re-. Jdan är nämndt, ett särskildt utskott för atredigera dessa grunder till ett formligt förslag. -JU:skotter bestod af hrr Bisding, frib. von GaIgern, v. I:zstein, Römer, Stedimann, Welcker och I Will.ch, och dessa hafva nu, den 12 Mars, från I Heidelberg utfärdat en inbjudaing till samtliga Iiedamöter, i lagstifande församlingar inom hela ITyskiand till ett nytt sammanträde den 50 Mors, i Frankfurt am Main, till granskning af förslaget. Ett visst ant I andra reän, som ä:oj -Jutmärkta genom tyska folkets förtroende, ut:n att likväl förut hafva varit representanter i Irigsförsemlingar, hafva fiti särskilda kallelser. I Det var två dagar sednara, eller den 14 I Mars, som konung Frecrik Wilbelzm af P.ieusIsen lät utfärda kallelse till de förenade landtIständerna att sammanträda i Berlin den 20 JApril, och i hvilken kallelse han äfven tillkännagef sig hafva, i förening med kejserliga österrikiska regeringen, inbjudit deras sarotlige tyska bundsförvandter till gemensam rådplägning, och bade besiutat med alla krafter verka derhän, Jatt rådslaget måtte leda till en verklig pånyttfödelse af tyska förbundet, så att tyska folket, sannfärdigt förenadt och styrdt genom fria inIstitutioner, men också icke mindre skyddadt! emot omstörtningens och snarkieps; vådor, måtte återvinna sin gamla storhet och Tyskland intaga den detsamma tillkommande rang i Europa.n I den cfficieila Aligemeine Preu:sische Zzeitung, der denna kslielse var införd den 45 Mars, förekom tillika en ledande artikel, hvari förklarades, att den nya fursteförsamlivgen skulle öppnas i Dresden den 25 Mars, och att regecdingarne hoppades ati det på denna ordeniliga väg skuile lyckas ati motsvara de välgrundade nationella behofven, samt att betrygga de institutioner, genom hvilka Tyskland kunde stärk2s och höjas, samt befästas i den detsamma inför utlandet tillkommande ställning ibland de suropeiska nationerna; men at: de äfven skulle, i förening med sina tyska bundsförvandter, lika lallvarsamt och eftertryckligt möta sådana försök, som utgå på den rättmätiga ordningens tillintetgörande i Tyskland, och som inom tyska förbundet kunde framkalla ett tillstånd af tvedrägt cch upplösning, hvilket öfs;erlemnade det I värnlöst i fisndens hand., Erinrar man sig, att äfven den gamla tyska Iförbundsförsamlingen numera dagligen sysselsätlter sig med rådplägningar om tyska förbundets Ireformation, så ser min, att icke mindre än: lere serskilda rådplägningar blifvit tillställda om samma sek, nemligen tyska förbundets i FrankIfurt, den nys: ofvannä:rnda tyska reformföre-! ningen, älven derstädes, och slutligen furstekongressen i Dresden, — ty att rådplägningen ! i Dresden skulie blitva en kongress i bekant mening, det fioner man öppet antydt af konung !: Ernst i Hannover, när ban åberopade de till-l: :änkta rådplägningarne mellan tyska förbundets l! makter, såsom ett skäl till sitt afslag på peti! tionerna om semfundsförbättringar i Hannover. Tyskarne hafva likväl icke ett ögorblick misstagit sg om meningen med kongressen i Dresden. I de numera cinsurfria tyska bladen träf-: fas den ezsa protesten efter den andra emot! detta sätt att sönderhugga knuten, eller rättare att sammantrassla den på et mera oupplösligt :ält än rågonsin. Dels bar man anmärkt, att: den officiella preussiska tidningens antydan om l! bessgde rådplägnings egenskap att vsra en por-l! dentlig väg wull uppnåendet af det nationella! ändamålet, innehåller en sjelimotsägelse. Upp-l! giften härom strider, tvärtom, emot ett redan! 30-årigt bruk; det är en helt och hållet utom! ordentlig väg alt rådpläga om Tysklands gemensamma :ngelägenheter vid en Furstekon-!! gress i Dre.den, i stället för vid Förbundsda; i f I Rönne. gen i Frankfuit; oC3 vi hafva irrat oss, — anmärke; det vidare, — då vi redan för några månader s:dan hoppades, att Österrike och Preussen skul:e hafva hemtat en helsosam lirdom genom de hände!ser, som t.llvågabragtess f ett frilt och i sin helhet samdrägtigt folk,!q och hvilka gjorde Konferensen i Neuchatel tills en omöjlighet. I trots af misslyckandet attln förespeg:a lagens sjelständiga välde såsom ett! laglöshetstillstånd, moget tör interventioner ! ,:Her pcefisationer; i trots af alt den föregile na lagligheten och ordningen i Frankrike sam: manstörtace när deras svekfulla grundvalarc .ålvo efter, och att ingen Guizot mera räcker3 vhanden till det nya förbundet; i trots härafle vill man, till hvad pris som helst, fullfölja den! en gång föreslagna pacifications-kongressen.l Schweiz förekom förslaget genom raskheten i! sitt handlingssätt; i Tyskland hoppas man att ännu kunna viana tid till dess genomdrifvan-! ue; man försöker alt åtminstone vinna en se-!! ger åt det gamla systemet, till ersättning för! de nårga smärtsamma nederlag det fått vid-t könnas. UMen hela företaget är blo!t en malt shuggrbild af det system, som antingen redan är störradt, ell r oupphörligen ssmmanstörtar. Den nya konpgres:en skulle hvarken blifva bott och pbart reaktionär, eller blott och bart konira-!t nrovaluticnir. Neji. nå dot oättot cam fFödyvigo I2