fara vid tanken på att vi för sista gåigen låta våra ögon hvila på ett föremål, som varit 0ss3 kärt genom vanan eller de minnen det återkallar. Jag kastade mig ned i gräset och nämde sakta och omedvetet Clotildas namn; och — liksom detta namn varit en trollfomeal — stod Clothilda sjel i samma ögonblick framför mig. Ni härl! utropade hon förvånad och så kallt och känslolöst, att min första rörelse — som varit att förgätande allt vid hennes åsyn kasta mig till hennes fötter — i ögonblicket försvann och all min vred2 upplågade i stället åter. Ja, min fröken,, sverade jag med all den bitterhet, som känslan af hennes likgiltighet ingaf mig. Ni ser att den inbillske nirrev, den förälsk. de pojken, som varit nog diraktig att tro på en q-ianas kärlek, en qvinnss, som inte ansåg sig förnedrad af att låta hinom sluta henne i sina armar, under dat hon hånlog åt den ömhet hoa väckt och i långa månader oupphörligt med hvaj2 blek ljög en kärlek som hon aldrig känt; att denna pojke ännu, efter alit detta, är nog dåraktig att återkomma, swygande som en tjuf, för att ännu en gång, den sista, återse det ställe som skänkte bonom en lycka, hvilken, om den cexså blott var en toa inbi!lning, likväl skall evigt bevaras i hans bröst, som hans dyrbiraste minne, lissom hans kiörlek, hvilken inte kan förnedras deriör att föremil:t för densamma iste var den värdig. Och nu farväl, min fröken; niskall uten tvifvel snart erhålla er ett nytt föremål för de experimenter ni valt till ert tidsförd:if, och som kanska