att alla Sveriges valberättigade innevånare skolalD
indelas i 2:ne afdelningar; den ena af dem, som
ega en hel röst eller deröfver, den andra åter af
alla, som ega mindre än en hel röst. Vid val till
andra Kammaren borde alla vara valberättigade
och valbara, men vid val till första Kammaren en-
dast de, som egde en hel röst eller mera.
Hvad angår de af flera talare i en föregående
sammankomst afgifna modifikationsförslag, såsom
koncessioner åt det mot reformen stridande parti, så
ansåg han dermed vara litet eller rättare sagdt in-
tet vunnet, ty, efter hvad han hört, lärer en af mot-
partiets grundider vara denna, att icke medgifva
någon förändring, äfven om de sjelfva funne den
ändamålsenlig, emedan ett medgifvande straxt skulle
hafva det andra med sig såsom följd. I anledning
häraf ansåg hr dO., att sällskapet borde, utan att
fästa uppmärksamhet vid motståndarnes åsigter, endast
söka uppgöra ett i möjligaste måtto rationelt för-
slag, som just i följd deraf måste vinna landets
sympatier. Då först kunna vi hoppas någon fram-
gång för våra reformplaner, då först skola våra mot-
ståndare gifva vika; men vi kunna vara försäkrade,
att de icke skola uppoffra det minsta af hvad de
kalla sina rättigheter, förr än de icke längre våga
trotsa allmänna opinionen inom landet; och då det
hunnit derhän, är det långt bättre att de gifva vika
för ett i sig sjelf rationelt förslag, än för ett, som
genom koncessioner blifvit förfuskadt. Dessutom
ansåg han tiden nu vara inne, att uppgöra ett för-
slag, grundadt på folkets rätt och icke på privile-
gierade kasters anspråk.
Af en aktad ladamot i denna församling är af-
gifvet ett förslag, enligt hvilket första kammaren
skulle utses ur de nu befintlige fyra riksstånden;
utan att fästa mig vid de svårigketer, som i formelt
hänseende skulle uppstå vid bildandet af denna kam-
mare, och hvilka likväl icke skulle vara obetydliga,
så vill jag nu fråga den värde talaren sjelf, hvilken
princip skulle komma att blifva den rådande inom e
en sålunda sammansatt kammare. Jag för min del
tror, att det skulle blifva tvedrögtens princip, och
härför hemtar jag skäl i ett af oss alla kändt för-
hållande, om huru det tillgår vid de tillfällen, när
delegerade af alla fyra riksstånden skola öfver nå-
gon angelägenhet gomensamt besluta; afgörandet be-
ror då vanligen på cen förseglade sedeln eller någon
väl genomförd intrig.
Hr borgmästaren E4holm tillkänngaf orsaken
hvarföre han slutit sig till det i promemorian
gjorda förslaget om öfra kammarens bildande af
de 4 stånden, ehuru han visst icke snsig det
för det mest rationella ellsr att rekommendera,
om man finge skapa cn representation ånyo.
Sedan 1840—4Z4 årens konstitutionsutskotts re-l
presen!at:onsförslag blifvit afslaget, hufvudsskli-
gen på den från motståndarne anförda grunden,
att det vore för rad:kalt, bade reformvänner
sammanträdt och uppgjort ett anrat, bufvud-
sakl gen i den syftningen stt tillvägabringa en
förmedling eller förukning mellan de olika opi-
nionerna. Enligt detta förslag skul!le öfre kam-
maren utses, dels ibland högre embetsmän,
dels ock ibland de rikaste i landet. Denna öfre
kammere skulle kommit att inresluta icke så
obetydligt af det elemen!, som man vanligen
kallar det byråkratiska, och kunde således: äf-
ven kallas skäligen konservativ!. Likväl blef
det då antaget af 2:ne stånd. I jemförelse med
detta förslag vore det nu framlagda förslaget
onekligen vida mindre konservativt, och talaren
kunde således ej inse något skäl hvarföre icke
Borge2re- och Bordestånden skulle antaza deita,
långt heldre än det förra förslaget. Han trodde
sig tillräckligt känna tinkesättet kos borgerska-
pets pluralitet i detta hänseende, och hvad Bon-
desiåndet beträffar, så enär det icke allenast
skulle erhålla den vigt vid valer, som uppstår
genom majoriteten i röster, utan äfven komme
att behålla såsom nu, del i den öfre kam-
maren, så kunde han ej finna något slags an-
ledning att befara något binder ifrån det stån-
dets si
dager, som hr Ekbolm rörtsde för den öfre
karamarens utseende af de 4 stånden. Hr Ek-
holm 2nsåg äfven, om ref. ej minnes orätt, nöd-
vändigt att skynda raed reformvännernas verk-
samhet, på det tiden ej måtte gå förlorad.
Hr Brinck erinrade, att detta sällskap iklägt
sig ett uppdrag, som innefattar ett dy bart mo-
raliskt ansvar inför nationen, och detta upp-
drag bör vårdas så, att sällskapet ej ger sigl
sjelf dementi inför Svenska folket. Fan insåg,
alt man bör flytta frågan på sin rätta grund,
neml!. den af en fullständig och genomgr:pande
ombildning. Han vädjede till öfveritygelsen hos
något hvar, om det icke vore deras tanka, att
de sednare dagarnas händelser i södern medfört
ljusare förhoppningar äfven för reformer på
laglig väg annorstädes. Frågan är ru om att
vårda denna lju strimma så, att d.n kan led:
till en förändrivg i representationen, men detta
måste ifven ske på ett sätt, att man bör re-
spektera andras rätt och vädja till motståndar-
nes fosterlandskänsla, att inse hvad deras frid
tillbör, samt göra Svenska folket rättvisa. Der-
före borde sällskapet väl skynda sig, men dock
ej brådstörto. De timmar, dagar, månader,
da. Det var ifrån denna synpunkt och i!
under övertygelsen att reformvännerna nu åter
samlats i enahanda ändamil, som vid förra riks-
- bb mm AR ee
— - mm JK VM
i
77 a ra
4
;
,
l
q
som användas på denna sak, ansig tal. vara ett
kapital, som skall bära frukter, och hvarförel:
efterkommande skola völsigna oss. Sällskapet
borde derföre ej för mycket skynda, utan med
oaflåtlig uppmärksamhet följa Konstitutionsut-
skuttet samt se cceh mnagelf:ra hvad det fö-
ret2ger sig. Om det ej utarbetar ett förslog
som kan tilliredsställa nationen, då är det re-
formvännernas pligt att tillse, huru Utskottet måj
fullgöra sin skyldighet. Må man derföre ej gå
allför raskt tillväga; icke b gära för mycset,
men ej heller eitergifva för mycket. Anled-
ningen hvarföre tal. trodde sig böra och kunna
göra denna uppmaning, kunde icke för någon
vara främmande. Han hade icke skolat fram-
ställa den för två dagar sedan, men med kön-
nedom af lördagens hänrdese, ansig han dej
nu för sin pligt.
Hr Wallenberg gillade en föregående talares
åsigt af ett två-kammar-system, grundedt på
oo Vanna 4 se2d ms amn KAdan här
j
s