gande och ob2väpnade, framtåga för frihe, mot
den beväpnade styrkan. Här finnas i detta ö-
gonblick inga skiljelinier i rang och klasser,
alla äro kamrater, alla lika, alla lifvade af sam-
ma id. Klädesrocken och blusen, blankläders-
stöflar och becksömsskor följas åt som syskon i
striden och döden. Syskonkärleken mellan sol!-
daten och folket utkräfver äfven sin rätt. Då
i går flere linieregementen passerade fram, hör-
de man folket ropa: vive la ligne! Och linie-
trupperna skjuta som oftast i luften, då de
blifva befallda att gifva eld. E:t dragonrege-
mente anrycker, för hvilket folket ropar: lefve!
Hela regementet skyldrar gevär.
Alla omnibusar hafva nu upphört att gå.
Man ser allt emellanåt flera kuskar komma van-
drande från de oro!iga gatoraa, med hästarne
och de afskurna linstumparne, för det mesta
tillhörande erskilda vagnar, ty hyrkuskarne våga.
sig icke ut. Alla menniskor talas vid på öppen
gata, såsom vore man vänner och bekanta. Hvar
och en frågar efter och omtalar hvad man sett
i de trakter af staden, der main passerat. Sol-
dater äro uppställda, för att hindra passagen,
men folket gör sig ändå väg.
a stt
ETT YTTRANDE OM SVERIGE AF EN-
GELSKA UTRIKES MINISTERN.
Onsdagen den 4 dennes höll engelska utri-
kes ministern lord Palmerston i underhuset et
lysanda tal, som räckte i 41, timma, rörande
Englands politik under de sösflutna 20 åren,
och hvari han af en serskild anledning 2fren
kom att vidröra Sverige. En annan ledamot,
hr Anstey, bade neml. några dagar förut gjort
ett häftigt anfall på lorden med beskyllningar,
att han under hela sin diplomatiska bana hade
uppoffrat Englands och frihetens interesse för
Rysslands fördelar, och insinuerade ingenting
mindre, än att lorden med afsigt vore en för-
rädare mot fäderneslandet. Det var sf denna
anledning, som Palmers:on nu uppträdde med
ett detaljeradt framläggande af det politiska sy-
stem, England följt under hans ledning; och
detta tal var så interessant, att vi beklaga det
utrymmet nu ej tillåter oss meddela en öfver-
sätining ur de gigantiska engelska tidningssp:l-
terna.
Ibl:nd de anklagelsepunkter hr Ansiey hade
anfört, var äfven engelska kabinettets uppfö-
rande under polska revo utionen 1851; och det
var i afseende härpå, som Sverige kom ait vid-
röras. Vi meddela i utdrag dt dithörande
stycket af talet.
Hvar och en, sade lorden, :om betrektar
Polens belägenhet på kartan, skall inse, att vid
första förklaring eller skymt från Englands - el!-
ler Frankrikes sida att vilja gripa till vapen för
Pol: ckarne, skulle de tre omgifvande länderna
hafva kastat sina armåesr in i Polen, krossat
dess sjelfständighet för alltid och sedan varit
färdiga att möta Frankrikes och Englands häi-
rar (hör! hör!)
Motionärn hade äfven påstått, att utom Enz-
lands mellankomst skulle Sverige bafva mgålt
en allians för Polens bevarande, men härpå
ville ban svara med den frågan tillbaka, om
icke en hvar med nyktert förstånd (in his sober
senses) snarast velat råda Sverige att i alla hän-
delser hålla sig stilla?
Hr Anstey upprepade härvid hvad han sagt
i afseende på Sverige, neml. att lord Palmer-
ston rådt dess kabinett att afväpna flottan.
Lord Palmerston sade, att om detta icke
skett, så skulle följden blifvit att England va-
rit nödsakad: att försvara Sverige mot Ryss-
land. Hvar och en som önskade Rysslands för-
s:oring kunde deremot icke hsfva handlat bit-
tre i den syftningen, än att uppegga Sverige att
göra en demonstration emöt Ryssland mea sin
flottan.
Detta lord Palmerstons yttrande om 1831
års ställning, är såsom man ser, icke smniv.:an-
de för Sverige, men förefaller rätt sjukt mn;
man -ihågkommer huru stämda sinnena i hela
Europa voro till Po!ackarnes fördel, under den
ifrågavarande tidpunkten. Det fanns åtminstone
då ganska få, som ej voro öfvertygade att E1g-
land, Frankrike och Skandinavien i förening och
under det intryck som rättvisan af Polens sak
väckte öfverallt inom Tyskland, hafi ingenting
att frukta af en allians mot de tre stora mak-
terna. Lorden tycktes icke hifva ibågkommit,
att bränbara ämnen för Ryssland funnos äfven
i Finland och alla de Tyska Östersjöprovinserna
på ena sidan, samt Turkiet och Ksukasien på
den andra, så att hans argumenter i detta hän-
seende icke äro mycket värda.