gande och ob2väpnade, framtåga för frihe, mot den beväpnade styrkan. Här finnas i detta ögonblick inga skiljelinier i rang och klasser, alla äro kamrater, alla lika, alla lifvade af samma id. Klädesrocken och blusen, blanklädersstöflar och becksömsskor följas åt som syskon i striden och döden. Syskonkärleken mellan sol!daten och folket utkräfver äfven sin rätt. Då i går flere linieregementen passerade fram, hörde man folket ropa: vive la ligne! Och linietrupperna skjuta som oftast i luften, då de blifva befallda att gifva eld. E:t dragonregemente anrycker, för hvilket folket ropar: lefve! Hela regementet skyldrar gevär. Alla omnibusar hafva nu upphört att gå. Man ser allt emellanåt flera kuskar komma vandrande från de oro!iga gatoraa, med hästarne och de afskurna linstumparne, för det mesta tillhörande erskilda vagnar, ty hyrkuskarne våga. sig icke ut. Alla menniskor talas vid på öppen gata, såsom vore man vänner och bekanta. Hvar och en frågar efter och omtalar hvad man sett i de trakter af staden, der main passerat. Soldater äro uppställda, för att hindra passagen, men folket gör sig ändå väg. a stt ETT YTTRANDE OM SVERIGE AF ENGELSKA UTRIKES MINISTERN. Onsdagen den 4 dennes höll engelska utrikes ministern lord Palmerston i underhuset et lysanda tal, som räckte i 41, timma, rörande Englands politik under de sösflutna 20 åren, och hvari han af en serskild anledning 2fren kom att vidröra Sverige. En annan ledamot, hr Anstey, bade neml. några dagar förut gjort ett häftigt anfall på lorden med beskyllningar, att han under hela sin diplomatiska bana hade uppoffrat Englands och frihetens interesse för Rysslands fördelar, och insinuerade ingenting mindre, än att lorden med afsigt vore en förrädare mot fäderneslandet. Det var sf denna anledning, som Palmers:on nu uppträdde med ett detaljeradt framläggande af det politiska system, England följt under hans ledning; och detta tal var så interessant, att vi beklaga det utrymmet nu ej tillåter oss meddela en öfversätining ur de gigantiska engelska tidningssp:lterna. Ibl:nd de anklagelsepunkter hr Ansiey hade anfört, var äfven engelska kabinettets uppförande under polska revo utionen 1851; och det var i afseende härpå, som Sverige kom ait vidröras. Vi meddela i utdrag dt dithörande stycket af talet. Hvar och en, sade lorden, :om betrektar Polens belägenhet på kartan, skall inse, att vid första förklaring eller skymt från Englands el!ler Frankrikes sida att vilja gripa till vapen för Pol: ckarne, skulle de tre omgifvande länderna hafva kastat sina armåesr in i Polen, krossat dess sjelfständighet för alltid och sedan varit färdiga att möta Frankrikes och Englands häirar (hör! hör!) Motionärn hade äfven påstått, att utom Enzlands mellankomst skulle Sverige bafva mgålt en allians för Polens bevarande, men härpå ville ban svara med den frågan tillbaka, om icke en hvar med nyktert förstånd (in his sober senses) snarast velat råda Sverige att i alla händelser hålla sig stilla? Hr Anstey upprepade härvid hvad han sagt i afseende på Sverige, neml. att lord Palmerston rådt dess kabinett att afväpna flottan. Lord Palmerston sade, att om detta icke skett, så skulle följden blifvit att England varit nödsakad: att försvara Sverige mot Ryssland. Hvar och en som önskade Rysslands förs:oring kunde deremot icke hsfva handlat bittre i den syftningen, än att uppegga Sverige att göra en demonstration emöt Ryssland mea sin flottan. Detta lord Palmerstons yttrande om 1831 års ställning, är såsom man ser, icke smniv.:ande för Sverige, men förefaller rätt sjukt mn; man -ihågkommer huru stämda sinnena i hela Europa voro till Po!ackarnes fördel, under den ifrågavarande tidpunkten. Det fanns åtminstone då ganska få, som ej voro öfvertygade att E1gland, Frankrike och Skandinavien i förening och under det intryck som rättvisan af Polens sak väckte öfverallt inom Tyskland, hafi ingenting att frukta af en allians mot de tre stora makterna. Lorden tycktes icke hifva ibågkommit, att bränbara ämnen för Ryssland funnos äfven i Finland och alla de Tyska Östersjöprovinserna på ena sidan, samt Turkiet och Ksukasien på den andra, så att hans argumenter i detta hänseende icke äro mycket värda.