Tysklands väl — och andra Tyskar gifs det e
— i det förenade fäderneslandets namn, att
hvar och en i sin städ, efter förmåga medverk:
dertill, ati denna samdrägt bibehålles, och at
den lagliga ordningen ej blifver störd.
Förbundsdagen skall, från sin ståndpunkt
uppbjuda aila krafter, för att sörja lika väl fö
Tysklands yttre säkerhet, som för befrämjande
af dess inre, nationella lif och intressen.
Tyskland skall och måste lyftas till den stånd
punkt, som anstår det bland Europas nationer
men blot: endrägtens cch det lagenliga fram
skridandets, samt dea med tyska enhetens prin-
cip harmonierende utvecklingens väg, leda til
detta mål!
Förbundsförsamlingen räknar med full till
försigt rå tyska folkets, i de svåraste tide
städse bepröfvade, aktning för lagarna, urgaml:
trohet och mogna insigt.
Frankfurt arma Main den 4 Mars 1848.
Å den Tyska Förbundsförsamlingens vägnar
Dönhoff.
Frankfurts tidningar för den 4:de Mars in
nehålla följande officiella artikel.
Frankfurt am Maio, den 3 Mars 1848.,
Sedan Tyska Förbundsförsamlingen utbedt
sig samtliza regeringarnas yttrande öfver ut-
skottets för tryckfribetsärender utförliga be-
tänkande angående en möjligast likformig tryck-
frihets-1sgs iftaing inom förbundet, så har den,
efter Utskottets vidare enförande, beslutat:
41) Hvarje Tysk Förbundsstat lemnas fritt
vatt upphäfva censuren och införa tryckfrihet
2) Detta måste likväl ske under förbehåll
hvilka i möjligaste måtto betrygga andra Ty-
ska Förbundsstater, såväl som hela Tyska För-
pbundet, emot missbruk af tryckfriheten.
Beslutet ger sig väl allt utseenie af att va-
ragrundlagdt relsn för ett halt år sedan, men
detta sken har icke i närvarande ögonblick be:
dragit någon. Rian kände, tvertom, i Frank-
furt, att det föregåtts i förbundisförsamlingen
af långa öfverläggningar under de sista dag:r-
na. Den 49 Febr. räckte den höga försam-
lingssessionen i sju timmar, och, som det då
sades, till följd af högst vigtiga meddelar den
från Wien. Trovärdiga privatskrifvelser deri-
från omtalade nemligen väsendtliga persona-
förändringar, såsom förestående derstädes med
de embetsmyndigheter, som ledt statsbestyren,
(härmed kaz knappast någon mindre personlig-
het menas än furst Metternich sjelf). Et upp-
träde på sp-ktaklet å kejserliga teatern an der
Burg skall hafva påskyndat beslutet om förän-
dringen; vid uppförandet af Agnes Sorel, bade
en bifallsstorm, äfven från de första rangloger-
n?, följt den apostrof, hvari Agnes uppmanar
konungen, a!t han måtte bemanna sig och af-
lägsna rådgifvare, som bragt honom nära för-
derfvets brant. Publikens demonstration var
så omisskännelig, ati erkehertig Franz Carl (Kej-
sarens bror) hvilken, jemte sin gemål, bevista-
de spektaklet, ansåg lämpligt alt efligsna sig.
Hurudan än den nirmaste orsaken til för-
bundsdagens oväntide beslut må hafva varit,
så väckte det likväl i Frankfurt ofantligt upp-
seende; och mången trodde att det icke skulle
förfela den sannolikt dermed åsyftade verkan,
att lugna den öfverallt i Tyskland, genom un-
derrättelserna från Frankrike, åte:väckta frihets-
lystnaden. Möjligen kommer likväl koncess:o-
nen till det äntamiålet nu mera ,för senin, för
att begagna det ominösa och afgörande ordet i
Franska deputeradekammaren.
De af förbundsdagen antydda förbehål!eny
— anmärker ett tyskt blad — kunna neml.
vara af sid.n beskaffenhet, att den beviljade
tryckfrihetens angenäma smak ganska lätt kun-
de följas af en bitter eftersmak; och likväl lig-
-ger det så nära, att finna vilkoren för tryck-
frihetens bruk.
Tyska tidningar med dagens post giva än-
ledning till den slutsasen, att s:mma mis.1tro-
ende delas öfverallt i hela Tyskland. Der det
icke uppenb :rar sig i ord, finner man det så
mycket tydligare uttryckt i bandling. Löften
cch förespeglingar fingo Tyskarne i mängd re-
dan för 30 år sedan; nu fordra de verklighet
och sanning, och framför allt säkerhet. Stor-
men från Frankrike har upprört hela Tyskland
till ett svallande haf, mot hvilket alla gamle:
dammar redan visa sig vanmäktiga; och att
förutsäga siutet derstädes, är ännu lika svårt,
som att för åtta dagar sedan ana utgången på
zndelserna i Frankrike. Nedennämnde facta
från skiljda håll äro för närvzrande de enda
grunder man lrittills eger till några slutsatser 2
detta hänseende. ?
Köln den 4 Mars. Rhen-Preussen är i re-
volution! Den 3 Mars hade ett antal personer
samlats onkring rådhuset i Köln och fram-
ställt hos magistraten Folkets fordringar, soo
det kallades, enligt ett vid tillfället utdeladt
tryckt blad. Dessa fordringar voro: 4) Lag-
stiftning och förvaltning genom folket. All-
mön wvilrätt och vålbirhet irom kommun och
stat. 2) Ovillkorlig frihet för talet och tryck-
paressen. 3) Upphäfvandet af stående armå n
och införandet af allmän folkbeväpning, med
af fotket valda anförare. 4) Fri associatiors
rätt. 3) Skydd för arbetet, och borgen för
tillfredsställandet af menskliga behof åt alla.
Fallständig uppfostran af alla barn på allmän
bekostnad.. Man ansåg folkhopen upphetsad
till detta steg af kommunisterna. Hopen in-
trängde i Rådhuset och rådsalen och fordrade,
att rådet skulle öfvertaga d2 framställda an-
språken såsom sina egna. Imedlertid ville den
draga sig tillbaka på torget, och vänta der, till
dess att statsrådet hade fattat ett beslut. Men
på torget grep militären den ifrigas:e folktala-
rer, en premier-löjtnant von Willich; cch nu
störtade hopen åter in i rådhuset, medsläpande
i rådsalen ett lik af en person, som sades haf-
va omkommit gerom soldaternas åtgird. De
instörtande voro till en del väpnade med dol-
kar och satte rådet i sådan ångest, att en af