Tysklands väl — och andra Tyskar gifs det e — i det förenade fäderneslandets namn, att hvar och en i sin städ, efter förmåga medverk: dertill, ati denna samdrägt bibehålles, och at den lagliga ordningen ej blifver störd. Förbundsdagen skall, från sin ståndpunkt uppbjuda aila krafter, för att sörja lika väl fö Tysklands yttre säkerhet, som för befrämjande af dess inre, nationella lif och intressen. Tyskland skall och måste lyftas till den stånd punkt, som anstår det bland Europas nationer men blot: endrägtens cch det lagenliga fram skridandets, samt dea med tyska enhetens princip harmonierende utvecklingens väg, leda til detta mål! Förbundsförsamlingen räknar med full till försigt rå tyska folkets, i de svåraste tide städse bepröfvade, aktning för lagarna, urgaml: trohet och mogna insigt. Frankfurt arma Main den 4 Mars 1848. Å den Tyska Förbundsförsamlingens vägnar Dönhoff. Frankfurts tidningar för den 4:de Mars in nehålla följande officiella artikel. Frankfurt am Maio, den 3 Mars 1848., Sedan Tyska Förbundsförsamlingen utbedt sig samtliza regeringarnas yttrande öfver utskottets för tryckfribetsärender utförliga betänkande angående en möjligast likformig tryckfrihets-1sgs iftaing inom förbundet, så har den, efter Utskottets vidare enförande, beslutat: 41) Hvarje Tysk Förbundsstat lemnas fritt vatt upphäfva censuren och införa tryckfrihet 2) Detta måste likväl ske under förbehåll hvilka i möjligaste måtto betrygga andra Tyska Förbundsstater, såväl som hela Tyska Förpbundet, emot missbruk af tryckfriheten. Beslutet ger sig väl allt utseenie af att varagrundlagdt relsn för ett halt år sedan, men detta sken har icke i närvarande ögonblick be: dragit någon. Rian kände, tvertom, i Frankfurt, att det föregåtts i förbundisförsamlingen af långa öfverläggningar under de sista dag:rna. Den 49 Febr. räckte den höga församlingssessionen i sju timmar, och, som det då sades, till följd af högst vigtiga meddelar den från Wien. Trovärdiga privatskrifvelser derifrån omtalade nemligen väsendtliga personaförändringar, såsom förestående derstädes med de embetsmyndigheter, som ledt statsbestyren, (härmed kaz knappast någon mindre personlighet menas än furst Metternich sjelf). Et uppträde på sp-ktaklet å kejserliga teatern an der Burg skall hafva påskyndat beslutet om förändringen; vid uppförandet af Agnes Sorel, bade en bifallsstorm, äfven från de första ranglogern?, följt den apostrof, hvari Agnes uppmanar konungen, a!t han måtte bemanna sig och aflägsna rådgifvare, som bragt honom nära förderfvets brant. Publikens demonstration var så omisskännelig, ati erkehertig Franz Carl (Kejsarens bror) hvilken, jemte sin gemål, bevistade spektaklet, ansåg lämpligt alt efligsna sig. Hurudan än den nirmaste orsaken til förbundsdagens oväntide beslut må hafva varit, så väckte det likväl i Frankfurt ofantligt uppseende; och mången trodde att det icke skulle förfela den sannolikt dermed åsyftade verkan, att lugna den öfverallt i Tyskland, genom underrättelserna från Frankrike, åte:väckta frihetslystnaden. Möjligen kommer likväl koncess:onen till det äntamiålet nu mera ,för senin, för att begagna det ominösa och afgörande ordet i Franska deputeradekammaren. De af förbundsdagen antydda förbehål!eny — anmärker ett tyskt blad — kunna neml. vara af sid.n beskaffenhet, att den beviljade tryckfrihetens angenäma smak ganska lätt kunde följas af en bitter eftersmak; och likväl lig-ger det så nära, att finna vilkoren för tryckfrihetens bruk. Tyska tidningar med dagens post giva änledning till den slutsasen, att s:mma mis.1troende delas öfverallt i hela Tyskland. Der det icke uppenb :rar sig i ord, finner man det så mycket tydligare uttryckt i bandling. Löften cch förespeglingar fingo Tyskarne i mängd redan för 30 år sedan; nu fordra de verklighet och sanning, och framför allt säkerhet. Stormen från Frankrike har upprört hela Tyskland till ett svallande haf, mot hvilket alla gamle: dammar redan visa sig vanmäktiga; och att förutsäga siutet derstädes, är ännu lika svårt, som att för åtta dagar sedan ana utgången på zndelserna i Frankrike. Nedennämnde facta från skiljda håll äro för närvzrande de enda grunder man lrittills eger till några slutsatser 2 detta hänseende. ? Köln den 4 Mars. Rhen-Preussen är i revolution! Den 3 Mars hade ett antal personer samlats onkring rådhuset i Köln och framställt hos magistraten Folkets fordringar, soo det kallades, enligt ett vid tillfället utdeladt tryckt blad. Dessa fordringar voro: 4) Lagstiftning och förvaltning genom folket. Allmön wvilrätt och vålbirhet irom kommun och stat. 2) Ovillkorlig frihet för talet och tryckparessen. 3) Upphäfvandet af stående armå n och införandet af allmän folkbeväpning, med af fotket valda anförare. 4) Fri associatiors rätt. 3) Skydd för arbetet, och borgen för tillfredsställandet af menskliga behof åt alla. Fallständig uppfostran af alla barn på allmän bekostnad.. Man ansåg folkhopen upphetsad till detta steg af kommunisterna. Hopen inträngde i Rådhuset och rådsalen och fordrade, att rådet skulle öfvertaga d2 framställda anspråken såsom sina egna. Imedlertid ville den draga sig tillbaka på torget, och vänta der, till dess att statsrådet hade fattat ett beslut. Men på torget grep militären den ifrigas:e folktalarer, en premier-löjtnant von Willich; cch nu störtade hopen åter in i rådhuset, medsläpande i rådsalen ett lik af en person, som sades hafva omkommit gerom soldaternas åtgird. De instörtande voro till en del väpnade med dolkar och satte rådet i sådan ångest, att en af