en öfvertygelse, som säkert kan antagas deladj af hela nationer. Sedan regeringen, under flera års tid efter verldsfreden 1844 och 4815, ickej syntes påtänka någon ändamålsenlig reorganisa-!: tion af försvarsväsendet, utan endast, under stigande fordringar på anslag för den stående ar-l måens underbållande, visade sig eftersätta sål väl sjöförsvarets som allmänna beväringssystemets utbildning, afgåfvo rikets ständer den 30 Sept. 4823 till konungen en skrifvelse, rörande grunderna för organisation af rikets landtoch sjöförsvar, af följande lydelse: S. A. E. I anledning af väckt fråga om nödvändigheten deraf, att rikets stridskrafter varda använde, på det för landet mest gagneliga och tillika minst betungande sätt, hafva R. S., som ans? rikets ekonomiska ställning icke medgifva någon tillökning, utan fastheldre påkalla, under freden, minskning uti statsbidragen, hos E. K. M. velat i und. anhåll:, att E. K. M. töcktes så organisera rikets landioch sjöörsvar, alt derigenom, under minsta möjliga uppoffring från nationens sid2, i fredstid, ett kraftfullt motsånd måste beredas, i händelse af ett fipendtligt snfall; hvarjemte och då Sveriges trygghet numera dels genom redan vidtagne försvarsan:talter och dels genom föreningen med Norrige, biifvit visndtligen försäkrad samt ett kraftigzt understöd, i händelse af krig, åt riket pberedt, R. S. få yttra den und. önskan, att, pvid arm tns organisation, E. K. M. måtte vara öfvertygtd derom, att Svenska folket, för fattigt att täfla red rikare nationer i underhållandet af en stor stående armå, vill och skall, geaom en allmän beväpning bidraga till försvarei af sina landamärer, som att, vid flottans organ sation, E. K. M. täcktes taga i nådigt betraktande de fördelar, våra kuster erbjuda, så i afseende på mindre fartygs hastiza zuppbyggande, som på deras bemannande med sjövandt fo!k. R. S. tillkännagåfvo äfven i deras underd. skrifvelse angående dåvarande 3:dje Hufvudtiteln (snslaget för försvarsverket): : Åit de då znvisade tiligångar borde blifva ptill ändamålen använde på det sätt, som, med afseend2 på nationens ställning och knappa tillgångar, kunde pröfvas ledande till försvarsanstalternas upprätthållande och förstärkning, samt möjligaste inskränkning i kostnaderse; och yrkap, alt konungen måtte täckas, för hvad i en aeller annan del af den militära omfattningen i öfrigt kunde fianas nödigt, söka tillgång inom d2 redan varande anslagenn. Men fianer således RB. St., redan för 23 år sedan upplifva de i sista åren af vårt nya statsskick fvtade principer för försvarsväsendets organisation, neml. beväringssystemets utbildning ; kustoch skärgårdsförsvarets fullkomnande; och en mindre kostsim fredsorganisation, som kunde medgif.a en krigsorganisation, grundad på allmän beväpning. Jag lemnar å sido alla betraktelser öfver 2nfedningarne, hvarföre denna R. S::rs, anhållan på så linge icke ländt till något resultat. En lång fred har lyckligtvis a!böjt de vådor, enl sådan underlåtenbet kunnzt ådraga för fåderneslandets sjelfständighet. Men denna underlåtenhet att minska nationens årliga kostnader för försvaret, för ati bereda större tillgångar och en tillräcklig försvarsstyrka i behofvets stund har försvårat utvecklingen af nationens jnrel krafter; den har hämmat mången välståndskällas åder; den har skadat folkets intellektu2lla och moraliska lif; den har hindrat utbildningen af den fribetskänsla, som, lifvad af kärleken till fosterjorden, uppmuntrad af belåtenheten med samhällsskicket och ledd af förtroendet till en fosterländsk regering, är den säkraste borgen för eit folks lyckliga framtid; den har en beklaglig andel i den liknöjdbet för allmänt v.l och den afvogbet mot ensk:lda uppoffringar, som nu visa sig ugöra ett så sorgligt karaktersdrag hos släget. Om under tiden insm administrationen arbetats på försvarsplaner, så hade förmodligen detta arbete dock icke motsvarat fordringarna; ty man hörda icke en gång från regeringen löften derom, under det ait R. S. vid flera riksdagsr !emottogo förnyade yrkanden på statsanslag. Det var först vår nuvarande konung, som straxt efter uppträdandet på thronen gaf R.St. hopp, att finna planen till en ändamålsenligare organisation af rikets försvarsväsende snart utarbetad; och R. St. hafva vid denna riksdag genom de Kongl. propositionerna om statsverkets tillstånd och behof samt om förändring af beväringssystemet åtminstone haft den tillfredsställelsen, att se regeringen dela der2s öfvertygelse, om en förändrings nödvändighet, samt emottagit de utlåtanden, som cheferna för landtoch sjöförsvarsdepartementen afgifvit, angående de dem tillhörande grenar af försvaret. Det kan imedlertid icke undgå uppmärksamheten, att de förslag, som sålunda kommit till R. St:s könnedom, icke kunnat emottagas med den belåtenhet, som man bordt önsk?. Under det att de hufvudsakligen grundas på bibehållandet af hela den nuvarande ständiga försvarsstyrkan, med förbättringar i öfning och utrustning, som erfordra ökade kostnader, ifrågasät-, te; en förändring af beväringspligten, som, lemnanda en del beväringsskyldige hopp om befrielse från all öfning och tjenstgöring, utsträcker åligganderna för de öfriga, utsn att ändock lemna garanti för tillräcklig instruktion och tjenstbarhet. Dertill begäres tillika betydligt ökade statsanslag, utom de enskildta uppoff— Ärrtemesnueveeversesemnasasssrnnpans