dande.
HERR DAUBERTS KONSERT PÅ KONGL.
TEATERN.
Konsortgifvarens kända telang hade, jemte bi-
trädet af ie:lle Lind och åtskilliga andra blend
våra utmärktaste artister, icke förlelat att be-l
reda denna konsert ett serdeles mångtaligt be-
sök, och programmets till en större del väl
valda innehåll motsvarade i de flesta afseenden
allmänhetens billiga fordringar.
En ny violinkonsert af Vieuxtemps (Fismoll)
var konsertgifvsrens inträdesnummer, och kan
kallas ett lyckligt val i enseende till den vård
kompositören egnat bebandlingen af form och
instrumentation, som eljest mingen kompone-
rande virtuos på ett alltför behändigt sätt plä-
gar expediera. Principalstämman innehåller åt-
skilliga betydande svårigheter, dem hr dAubert!
merendels visade sig vuxen, men dock någon
gång lemnade i obesegradt skick. I det hela
taget gjorde pjesen imedlertid god effekt ochl
mottogs ganska väl. — I stället för hr Rom-j
bergs violoncellkonsert, hvilken måste inställas!
i anseende till hr R:s inträffade opasslighet, ut-
förde konsertgifvaren en fantasi öfver irländska
melodier af Spohr, som väl icke synes oss kun-
na räknas bland Spohrs bästa verk, men ändå
alltid, vch i synnerhet i arbetets sednare del
omisskänneligen röjer mästarens hand. Hr WAu-
bert eger väl ej detta grandiosa i ton och styl,
som Spohrs violinmusik erfordrar, men denna
komposition gör ej så stora anspråk derpå, och
äfven bär kunde ett par mindre lyckade mo-
menter ej minska det för öfrigt ganska välför-
tjenta bifall som egnades detta nummer. — Uti
Panofkas variationer öfver serenaden ur Bar-
beraren lyckades konsertgifvaren utmärkt vil,
i det han begagnade tillfället att utveckla sin
betydande virtuositet i den briljanta, moderna
stylen. Detta nummer var konsertgifvarens si-
sta och vann likaledes mycket bifall.
Af mille Lind hörde man den välbekanta
Niobe-cavatinan af Paccini, egentligen en liten
samling af kadenser, genomflätad med åtskilliga
melodiska puerilismer, men ganska väl beräknad
för sångorganets mekaniska medel. Sångerskan
underlät ookså ej att utveekla bela prakten af
sin konst, både hvad färdighet, bravur och ele-
gans samt de mångfaldigaste uttrycksmedel vid-
kommer, ehuru kompositionens innehåll ej tillät
henne att dermed uttrycka något af serdeles
intresse.
Tenorarian med obligatviolin ur Ryno är en
af dessa kompositioner, som hvarken genom
smakens vexlingar eller oftare återhörande kun-
na beröfvas något af sin friskhet, sitt alltid nya
behag, hvilket ännu förhöjdes genom hr Gän-
thers rena, ädla föredrag. Hr dSAuberts ac
kompagnement var korrekt och smakfullt, och
det hela mottogs med verklig enthusiasm.
Äfven en ensemblenummer gafs denna afton,
nemligen maskernas terzett ur första finalet ur
Don Juan, sjungen af millerne Lind, Ebeling,
samt hr Giuather. Visserligen är det något e-
get, att vid en stor offentlig konsert höra en
komposition, som hvarken har början, fortsätt-
ning eller slut; dock förfelar det herrliga frag-
mentet icke sin verkan, i synnerhet när det
utföres med ren intonation och noggrann en-
semble, hvilket vi ej vilja påstå hafva inträffat
denna gång.
Fru dAubert gaf första satsen ur Hummels
Asdurkonsert för piano. Denna konsert har
vackra tuttis och ett serdeles väl eskrifvet prin-
cipalparti; dock är orkesterbehandlingen vid solo-
partierna något klen. Fru dMAuberts spel röjde
den öfvade och säkra pianisten, ehuru något
mera energi härvid måhända varit önskvärd.
Före konsertens afdelningar gaf man den popu-
lära, effektrika cuverturen till Vestalen, samt
Beetbovens ouverture till Leonore, som utar
tvifvel bör räknas till de mest genialiska ska
pelser inom denna del af instrumentalmusiken:
område. :
Man anmärkte denna afton på nigra platse:
en viss svårighet att uppnå ändamålet med sit
konsertbesök, nemligen att förnimma musiken
i anseende till den högljudda dialog, som sta
digt underhölls under hvarje nummer. Det ä
onekligen hvars och ens rättigbet att icke lån:
sitt öra åt hvad som presteras, i fall man si
finner för godt, men ingalunda att tvinga an
dra till att göra sig sällskap i detta afseende
Vi hafva funnit personer 21 arbetande klasse)
iakttaga ett genska anständigt skick vid dylik
tillfällen, men rätt ofta, och äfven denna gån;
märkt mots:tsen hos den såkallade nobla ver!
den. Vi anmärka detta visst icke i hopp on
att derigenom för framtiden kunna afstyra dy
lika fashionabla vandalismer, utan endast såson
ett litet exempel på huruledes en del af bild
ningens representanters äfven vid artistiska re
presentationer, icke förneka rätta arten af si
bildning. -—
ARENA ARTNR
OM DE SEDNASTE HÄNDELSERNA I PARI