och rFrinSdagen derCcitler, ar 10135, otvernyttaues på
honom, utan att vidare ordande derom uppstod,
anslagssumman för Kronprinsen 400,000 rdr; hvar-
emot vid sistl. riksdag Kongl. Maj:t för sin son,
hvilken likväl blifvit Kronprins ungefär vid samma
ålder, ansåg 25,000 rdr vara ett efter H. K. H. då-
varande inskränktare behof lämpadt belopp. Var-
samheten i äskandet af detta anslag, jemförd med
den i förrberörde Kongl. proposition föreslagne till-
ökning af 75,000 rdr, låter mig förmoda, hvad ock
svårligen kunnat öppet uttalas, att cervid blifvit
afsedt H. K. H. thronföljarens möjliga förmälning
under tiden intill nästa statsreglerings-period; och
det är under sådan förutsättning, som jag icke tve-
kat att inom Statsutskottet biträda tillstyrkandet af
den vilkorliga förhöjningen på första hufvudtiteln.
Att bredvid detta vilkor nedpruta anslagssumman
med 25,000 rdr till 75,000 rdr, eller, som några
reservanter yrkat, ännu lägre, dertill saknar jag all
anledning, då i betraktande tages, att densamma
ändock icke utgör mera än två tredjedelar åf hvad
H. EK. H:s höge företrädare under enahanda förhål-
lande tillgodonjöt. Jag respekterar de värda reser-
vanternas uttalade mening, såsom otyifvelaktigt grun-
dad på deras öfvertygelse om det tillständiga och
rätta, men efter min uppfattning af ställningar och
förhållanden, har hittills ingenting förefallit, som
ville uppfordra mig att nedsätta ett anslag af den-
na natur, yrkadt, då det betraktas ur ofvannämnde
synpunkt, snarare med moderation, medan vid an-
dra delar af den Kongl. propositionen, omfattande
regeringsåtgärder, äfven för mig tillfällen erbjudas
till nödvändiga afkortningar i större och mindre
mån. — Den supponerade förhöjningen i bidraget
från Norrige anser jag här mindre skola tagas i be-
räkning, dels emedan ännu ovisst är huruvida eller
till hvad belopp en sådan ifrågakommer, dels af skäl
att ett derifrån möjligtvis ökadt apanage lärer draga
dit förhållningsvis större utgifter, och slutligen der-
före, att Svenska folket torde genom sina represen-
tanter böra åt thronföljaren anslå en passande un-
derhållssumma, oberoende af brödrafolkets åtgörande
i denna del. — Voro för tjugufem år sedan 150,000
rdr ett lämpligt anslag åt Sveriges förmälde Kron-
prins, så inser jag icke huru en tredjedel mindre
kan i närvarande tid anses för mycket, då hvardag-
liga erfarenheten bestyrker, att, änskönt undantag
i varuvärdet kunna uppräknas, den hufvudsakliga
lefnadskostnaden nu är vida högre; och spörje sig
en hvar med handen på hjertat, vid en blick på
nationalvälståndets fortgåends utveckling och på den
allmänna ställningen i landet, om de urgamlia bör-
dor ännu tynga Svenska folket så hårdt, att en
ytterligare nedsättning i berörde anslag är af nöd
eller behof påkallad. Det lider icke tvifvel att både
73,000 rdr, och ännu mycket mindre, är tillräckligt
såsom apanage, så framt man fordrar föredöme i
införandet af spartanska seder och bruk, hvartill
dock i vår närmaste omgifning saknas alla tecken
till påtryckning nedifrån; men annars kan väl me-
ningen icke vara, att i sättet att representera ställa
thronföljaren i bredd med den enskilde medborga-
ren, utan heldre, enär tillfälle till förvärf der är
betaget, lemna honom medel i händer att jemväl
tillfredsställa sin sannolikt ärfda benägenhet att un-
derstödja konster och vetenskaper, att vara välgö-
rande och öfva gästfrihet. Denna sednare dygd är
från urminnes tid med vår nationalitet oskiljaktigt
sammanflätad, och bar denna välkända svenska gäst-
frihet, hvaraf oss här i rågadt mått beskäres, —
mina herrar Ståndskamrater från landsorten, erkän-
nom det med tacksamhet! — i hufvudstaden sitt
högsäte, hvadan väl underligt vore att bringa den
unge furstens blifvande hofhållning till försakelser,
som stå i uppenbar strid med alla lefnadsvanor
rundtomkring konungaborgen. Mot öfverdåd och
slöseri, som är något helt annat, hafva vi der till-
röcklig garanti af uppfostran och exempel.
Icke det veka hjertats smekande undfallerhet
för någon slags gunst, utan min öfvertygelse allena,
stödd på dessa andragne skäl, har låtit mig i böglofl.
Statsutskottet medverka till det tillstyrkande af den-
na punkt, hvaråt jag nu ock här lemnar mitt bifall.
Hrr Ericsson, Bergvall, Embring, Gullström och
Roth iastämde med hr Kock.
Hr PALANDER: Om jag icke begärt ordet, skulle
jag hafva inskränkt mig till att instämma med hr
Kock. Jag vill dock vara fåordig, såsom amnets
grannlaga beskaffenhet fordrar, synnerligen som jag
in den förhoppning, att all diskussion skulle ute-
va.
Jag hade förmodat, att Borgareståndet skulle en-
hälligt antaga hvad Statsutskottet i utlåtandet före-
slagit; men jag har erfarit motsatsen, enär åtskilli-
ge talare redan sökt, på skäl, dem jag icke kan
godkänna, underkänna utlåtandet.
Den första talaren har anställt en jemnföreisa e-
mellan Sveriges och öfriga europeiska makters civil-
lista, i förbållande till statsiokomsterne. Härvid
torde jag få erinra, att jemnförelsen blifvit gjord
blott med de större makterne och icke med de min-
dre; och jag är öfvertygad, att om man jemnför
Sverige med Danmark och Hannover m. fl. mindre
stater, resultatet skall blifva helt annorlunda, än det
som man deraf sökt hemta. Andra hafva talat om
Jandets fattigdom. Jag beklagar om fåderneslandet
kom i den beklagansvärda belägenhet, att det hvar-
ken kunde eller ville afstå åt sin Kronprins, såsom
förmäld, 100,000 rdr årligen, serdeles då de, hvilka
reserverat sig mot anslagets beviljande, ansett att
mindre än 75,000 rdr icke bör komma i fråga, och
skilnaden således endast är 25,000 rdr. Då uppoff-
ringen är så obetydlig, anser jag icke att man bör
kunna -påyrka en nedsättning 1 beloppet, helst då
en stor del deraf säkerligen återgår på välgörenhets-
väg till landet, enär man kan vara förvissad derom,
att thronföljaren går i sin faders fotspår, och man
känner att Hans Maj:t använder årligen 2 å 300,000
rdr i välgörenhetsmedel och till uppmuntran af kon-
ster och vetenskaper.
I anledning af hr Winges uppgift, att första hef-
vudtitelns anslag sedan 41810 blifvit förökade till
nära dubbla beloppet, får jag fästa hr Winges upp-
märksamhet, att riksdalern år 1810 gälde 428, då
den nu går för endast 48 sk. Hr Billström har
nämnt, alt man icke bör, såsom Utskottet föreslagit,
gå kommande Ständer i förväg; men så är ej för-
hbållandet, ty om thronföljaren blifver förmäld innan
nästa Ständer sammanträda, så blifver ock anslag
för bans hofbållning derförinnan erforderligt. Jag
understödjer Utskottets förslag, såsom grundadt på
rättvisa och billighet, samt fullkomligen - öfverens-
stämmande med nationens önskningar och tänkesätt.
Hr SJÖSTEDT: Jag saknar anledning att. afslå
Utskottets förslag, och instämmer derföre med hr
Kock.
Hr SCHARTAU: Det har blifvit anmärkt mot
Statsutskottet, alt det afgifvit-statsregleringen styc-
kad. Jog erkänner rigtigheten af dehna apmärk-
ning, men vill tillägga, det man inom Utskottet
föreställt sig, att denaa olägenhet kunnat af Stån-
deh sjelfve afbjelpas. Man hade nemligen minne
af förra riksdagar, då inkomna betänkanden stun-
dom gjorts hvilande på Ståndens bord, i afvaktan
på utlåtanden angående andra dermed i samman-