Kr (Införes på begäran.) Å Om ett klandradt Kyrkoherdeval. 7 Så väl i Aftonbladet som i flera andra tidninga! har för någon tid sedan varit införd en artikel, rö rande sednast hållna kyrkoherdevalet i Urshult a! Wexjö stift. Denna artikel åsyftade synbarligen att medelst en veklagan öfver pastoratets missöde att hafva fått 3:ne af ålderdom och sjuklighet försvagade prestmän på förslaget, väcka sympathier och bearbeta opinionen till de ö!ver valet klagandes fördel. Det torde således icke vara ur vägen att med några ord belysa förhållandet med ifrågavarande klagomål. Med förbigående af hvad som tilldrog sig före fåtaliernas utgång, vill ins. till en början omnämna, att förslaget till ofvanbemälte pastorat söktes och sedan öfverklagades af den bekante upphofsmannen till de svärmiska rörelser, som på 1820-talet egde rum inom MW. stift. Besvären voro dock fruktlösa och det af högv. domkapitlet upprättade förslaget blef af Kongl. Maj:t i nåder giliadt och faststäldt. Deretfter aflade de föreslagne ordentligen sina predikoprof, och de sedermera klagande hade på : sjelfva frågodagen ingen enda väsendtlig anmärkning att göra hvarken emot profven eller de profvande, hvarföre ock valet i laglig ordning försiggick. Valförrättaren var den numera aflidne, men i lifstiden för sina vidsträckta kunskaper, sin ordningsanda och rättskänsla allmänt högaktade dompros en d:r Elmgren. Att han, såsom valförrättare, skulle handlat orätt, vare sig af okunnighet, slarfaktighet eller väld, är således icke ens tänkbart. Också fann högv. domkapitlet intet vid frågodagseller valförrättningen att anmärka. Icke desto mindre hafva åtskilliga af U. pastoratsboar (3:ne af dem äro i dessa dagar afresta till Stockholm?!) på högre ort anfört besvär, dels öfver valet, dels med afseende på de föreslagne prestmännens föregifna oduglighet att tillbörligen sköta pastoralvården i detta vidsträckta pastorat. Lemnande å sido den förra klagopunkten, på hvilken de klagande sjelfve troligen icke bygga synnerliga förhoppningar, går ins. att istället sprida ett behöfligt ljus öfver den sednare. U. pastorat är bland de bättre i andra klassen. Inom denna klass söka äldre, med godkända kunskaper och många tjenstår försedde landtprester vanligen sin sista befordran. Detta är så mycket mera naturligt, som den 4:sta klassen icke är öppen för dem, utan allenast för den högre lärdomens innehafvare. För den skull kunde Urshults och Almundsryds församlingar icke, enligt nu gällande befordringslagar, mer än andra pastorat af samma klass påräkna yngre sökande. (De föreslagne äro födde 1782, 14784 och 4798.) Men månne det då är en så fasligt stor olycka för ett pastorat att få en äldre, dock icke utlefvad, pastor? Månne icke den äldre och bepröfvade mannen, biträdd, då så behöfs, af en adjunkt, som i svårare fall har sin närmaste förmans mogna råd att stödja sig vid, icke minst lika väl, som en yngre och oerfarnare, sköter sitt pastorat? Den prestmannen, som vid det öfverklagade valet i U. undfick de flesta rösterna, kan ingalunda anses såsom utlefvad; ty, vid fyllda 63 år eger han ännu oförminskad både kroppsoch själsstyrka, med förmåga att bestrida pastoralvården 1 hvilket pastorat som hellst. Det är också helt säkert icke delta, som drages i tvifvelsmål. Men en del af allmogen i U. och A. vill för lif och död hafva sig en s. k. läsareprest, på ortens språk kallad: väckt lärare. Hinc ille lacryme! Under ledning af en slik andlig (utom stiftet, såsom det tros) lära ock ifrågavarande besvär tillkommit, hvilka tydligen hafva för afsigt ingenting mindre, än att få ett lagligt val upphäfvet och 3:ne förgjente, oförvitlige kyrkoherdar, såsom oduglige, kasserade. Den ene af dessa skall väl efter valet hafva förklarat sin önskan vara, att, i anseende till förgvagad helsa, icke ifrågakomma vid ett möjligen inträffande nytt val i U., men vid det sednast hålina ansåg han sig ju ännu som valbar, eller huru? Imedlertid är den tills vidare utkorade herden (B.) verkligen att beklaga, som ännu vid slutet af Februari månad icke vet hvar han d. 4 näsk. Maj har att söka sin hjord.