Diskussion hos Borgarståndet angående Första
Hufvudtiiteln.
ja (Forts. från gårdagsbl.)
Hr HÖRNSTEIN : Jag är till stor del förekom-
men af en talare, som yttrat sig emot antagande
af statsutskottets förslag. För min del skulle jag
gerna lemna min röst för bifall till den kongl. pro-
positionen, om med det nu ifrågastäldta anslaget,
en gräns blefve satt för anspråken på förökade an-
slag å Första Hufvudtiteln, om, säger jag det vore
Dog att bevilja erforderliga medel för konungens
och tronföljarens hofhållning, och den öfriga ko-
nDungafamiljen låte sig nöja med de 200,000 rdr,
som årligen utgå från riksgäldskontoret; men då
man ej har anledning hoppas och ännu mindre nå-
gon garanti derför, att icke anspråken oupphbörli-
gen stegrås, anser jag det vara bäst att stämma i
bäcken, innan det blir för sent att göra det i ån.
Man har, såsom en förtjusningsformel, sagt att
Sveriges konungs barn borde anses såsom Rikets
barn;; Denna fras, som har sin uppkomst från
Frankrike, har der icke varit osviklig; ty icke nå-
gon af deras efterkommande, om hvilka dem först
sades tillhöra detta land, de äro landsflyktiga.
Denna fras har numera i Frankrike ingen tillämp-
ning; den bar blifvit utbytt mot en annan, mindre
poetisk, men gagneligare, som. heter regering för
godt pris. Sverige behöfver detta motto. Att en
fortsatt förhöjning i Första Hufvudtitelns anslag
kan väcka missnöje i ländet, har man att befara
af omdömena öfver 4:de och 35:te hufvudtitlarna;
och från missnöje mot sak är öfvergången lätt till
missnöje mot person. Jag tror mig handla i det
sannaste intresse, då jag yrkar återremiss af utlå-
tandet
Hr WINGE: Vid betraktande och begrundande
öfver riksstatens A:sta hufvudtitel, då den har så
mycket sammanhang med regenthus och folk, fram-
manas ovilkorligen jemförelser med det närvarande
och det förflutna, af hvilket sednare isynnerhet de
.trenne sista åren af detta årbundrades första tiotal
voro för Sverige utmärkta af bedröfliga tilldragelser,
men, nästan som alltid i nödens stund, framträdde
ock då män, icke skyende att säga sin tanke och
handla likstämmigt, ibland hvilka här må nämnas
Matts Pehrsson, som i ett plenum hos Bondeståndet
år 1809 yttrade: Sedan Sverige nu förlorat Fin-
land, äro vi för fattiga att pråla som ett konunga-
rike; ett hertigdöme kunde varalagom. Var detta
en åning om kostnaden för ett konungadöme?
År 4840 var 1:sta bufyudtiteln 467,823 rdr samt
66;666 rdr 32 sk. såsom stat för Kronprinsen Carl
Johan, hans gemål och son, hvilken hufvudtitel år
1845 var kommen till en höjd af 686,700 rdr, utom
de 200,000, hvilka, enligt riksdagsbeslutet år 1815,
utgå från Rizsgäldskontoret till H. M. Konungen,
således nära dubbelt emot hvad den var förstaämn-
de år. Hafva folkets tillgångar och välmåga ökats
i ett lika stigande?
För mig synes det obagripligt, då fråga är om
en betydlig tillökning i riksstatens 4:sta hufvudtitel,
huru man kan vilja framdraga föredömen och ut-
tryck från: Frankrike i en tidpunkt, då detta land
styrdes af en enväldig regent och under en lång
tidföljd hade haft det mest lösaktiga och slösandel
hof, hvaraf ändtligen föddes denna våldsamia re-
volution, som, lik en häftig orkan, bortsopade det!
seklersgamlå onda.
Svenskarne hafva från uråldriga tider, i from tro,
betraktat sin konung såsom Far och sig såsom hans.
Barn, hvilka, i landsorter, ofta plågade af brist på