förslag yttrade sig doktorerne Gumeeliu:, Sand-
berg, Pettersson m. fl. Med 28 röster mot 17
b!ef betänkandet bifillet.
Då diskuss:onerna drogo ut på tiden, frågade
erkebiskopen nigra gånger om Ståndet ville
bafva eftermiddagsplenum; bvarpå alltid svara-
des nej. Detta föranledde lektor Wallman att
reservera sig; ban trodde det icke så mycket
böra bli frågan om att förkorta riksdagen, som
att väl använda tiden, hvartill hörde att vid
diskussionerna af vigtiga frågor tillfälle gåfves
till deras behöriga utredning: och detta kunde
lä t ske, om ståndet, som bittills haft blott ett
enda aftonplenum, hädanefter använde äfven
denna arbetstid.
Herr erkebiskopen förklarade, att han, då
göroxmålen sådant fordrade, icke skulle under-
låta hemställa om sammanträdens hållande äfven
på eftermiddagarne.
BONDESTÅNDET.
F. m. Vid föredragningen af Baskvutskot-
tets utlåtande JV 24, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition med förslag till jemkningar
i det af Konung och Ständer antagne mynt-
system, uppstod en långvarig diskussion:
SVEN HEURLIN ansåg det vara en orättvisa
mot massan af folket, mot menskligheten, att vilja
förvilla deras begrepp om myntet och dess värde:
att vilja upprifva de vanor som sedan långliga tider
rotfästat sig hos folket angående så väl mynt, som
mått, mål och vigt. Han framställde åtskilliga
exempel på de svårigheter som skulle uppkomma
vid uträkningar och förvandlingar efter det före-
slagna nya systemet. Sveriges hemmansåboer kunna
antagas till omkring 262,960, hvilka hvar för sig
måste anskaffa nya målkärl, 6-fotingar och 7 mått,
till ett pris af ö rdr 36 sk. för hvarje åbo. Såle-
des för hela riket en summa af 4,512,000 rdr bko,
oberäknadt torpares och magazinsförvaltares behof.
Kostnaden för nya vigter skulle uppgå till 300,000
rdr. Miltalen måste förändras för att fullkomna re-
formen, och härtill fordrades en ofantlig mängd nya
mil- och fjerdingsstolpar; obekantskap med systemet
skulle vålla misstro mot uppbördsmännen; edsvurne
och lönade justerare skulle behöfvas i stapelstäderne.
Hvilken skulle löna denna nya tjenstemannacorps?
nu i synnerhet, då man klagar öfver en tilltagande
embetsmannaskara och en tilltagande fattigdom. —
Om decimalsystemet antages, så måste alla bokfö-
ripgar i förvaltande verk ändras, och nästa riksdag
skulle man få se icke obetydliga anslag äskas till
dessa förändringar. Med ett ord:
Ju flera myntslag Sverige får,
Ju sämre det med myntet går.
Tal. ville i öfrigt förena sig i biskop Heurlins re-
servation. — Christen Persson, Erik Persson, An-
ders Gunnarsson och Efraim Larsson instämde.
F. talm. ANDERS ERIKSSON instämde i biskop
Agardhs reservation och yrkade återremiss. Utskot-
tet tycktes sjelf ha varit oenigt vid frågans behand-
ling. Det borde föreslå underdånig skrifvelse till
i Kongl. Maj:t om liktidigt antagande af nytt mynt,
mått- och målsystem, efter en rationel, rent veten-
skaplig grund. Det vore skada om, med bibehål-
lande af den gamla myntberäkningen, mått mål och
vigt skulle undergå förändring — och detta sednare
kommer snart nog att ske efter exemplet i andra
länder, så stor är vetenskapens makt. Harmoni bör
herrska vid värde- och varuberäkningen. De kost-
nader Heurlin omtalat borde bli mindre betydliga,
då man vet att många af allmogen äro utan krönta
kärl; de gamla kunna dessutom förändras. Tal. för-
stod ej hvad serdeles nytta man kunde hafva af de
gamla krångliga målen; det fordras serskilda tabel-
ler för att förstå förhållandet emellan alla de olika
måtten af bergsvigt, viktualievigt etc. Ännu en
gång: vetenskaper och upplysning tränga sig fram
och tvinga oss slutligen att ingå på enkla och na-
turliga systemer.
Erik Andersson, Jonas Erston, Husberg, Anders
Gustafsson m. fl. instämde.
En ledamot uppstod derefter med ett anförande,
som väckte mycken munterhet. Der omtalades, bland
mycket annat, belöningen som man gifvit Fryxell
för det han svärtat Geijer, belöningen som man
gifvit Theorell för något annat o. s. v. En röst
hördes fråga: hyad hör det hit ?
Petter Persson och 4. J. Sandstedt uppläste
skriftliga anföranden emot utlåtandet.
ANDREAS BENGTSSON: Det var oväntadt att
man vid denna riksdag skulle få ny proposition i
detta ämne. . Tal. ville ej bifalla det nya myntsy-
stemet förr än i framtiden lika ändring göres för
mått, mål och vigt. Nödvändigt är ej systemet;
ingen motion vore väckt i saken, inga sympatier
ägde det bland allmoge eller patroner. Af räken-
skapsmän visste tal. att det leder till större förvir-
ring än nuvarande method. Nödvändigare vore en
mängd andra saker, såsom skatteförenkling etc.
Hvad staten och banken vunne derpå vore, att tjen-
stemännen finge uppdraga 2 kolumner i stället för
3. — Häfdvunna gamla vanor böra ej kullkastas
genom nya lagar, ty täta rubbningar tära alltid på
en stats lifstrådar. Ständerne borde stå fast vid
sista riksdagsbeslutet. — Härmed instämde B. P.
Skantze.
Petter Jönsson instämde med Petter Persson och
Sandstedt. De hemmavarande skulle bli föga nöjda
med den föreslagna förändringen.
-STRINDLUND ville ej tala om mått, mål och
vigt, ty de hörde ej hit. Hvad decimalsystemet be-
träffade, så vore det mindre tjenligt. Närvarande
räknesätt vore godt som det är, det hade tal. alltid
funnit. Fördelningarne gå vida lättare. Exemplet
af riksdalersräkningens införande är ännu helt nytt,
och man räknar på många ställen i daler. Tal.
yrkade afslag, och härmed instämde Johan Pers-
son m. fl.
Emot utlåtandet talade vidare J. P. Danielsson,
Pelter Joh. Pettersson, Jöns Jönsson, Sone Pers-
son, Ola Persson och Nils Andersson. Den sist-
nämnde anförde skriftligen:
Vid det utlåtande Bankoutskottet afgifvit, i an-
ledning af Kongl. propositionen angående serskil-
da jemkningar uti det af Kongl. Maj:ts och Ri-
kets Stånder antagna Myntsystem, utbeder jag mig
att få göra några anmärkningar. De kunna vis-
serligen icke härflyta från någon vetenskaplig forsk-
ning i ämnet, dertill har min samhällsställning icke
medgifvit mig tillfälle; men jag hoppas att de, om
ej det sunda förnuftet skulle svika mig, kunna
förtjena någon uppmärksamhet af utskottet, helst
om de komma att af mina ståndskamrater biträdas.
I en angelägenhet af sådan beskaffenhet, som
denna, synes det mig att hvarje upplyst nation!
bör icke ensidigt betrakta sina egna inre förhål-
landen, utan äfven framtidens allmänna fördel, un- i
der utvecklingen af den gemenskap med jordensi
öfriga folk, hvilken sjelfva naturen anvisat oss, li
såsom ett behof, men tillika gjort till ett medelli
j
;
för vinnande af upplysning, välstånd och njutning,
I detta afseende innehåller biskop Agardhs reser-