förslag yttrade sig doktorerne Gumeeliu:, Sandberg, Pettersson m. fl. Med 28 röster mot 17 b!ef betänkandet bifillet. Då diskuss:onerna drogo ut på tiden, frågade erkebiskopen nigra gånger om Ståndet ville bafva eftermiddagsplenum; bvarpå alltid svarades nej. Detta föranledde lektor Wallman att reservera sig; ban trodde det icke så mycket böra bli frågan om att förkorta riksdagen, som att väl använda tiden, hvartill hörde att vid diskussionerna af vigtiga frågor tillfälle gåfves till deras behöriga utredning: och detta kunde lä t ske, om ståndet, som bittills haft blott ett enda aftonplenum, hädanefter använde äfven denna arbetstid. Herr erkebiskopen förklarade, att han, då göroxmålen sådant fordrade, icke skulle underlåta hemställa om sammanträdens hållande äfven på eftermiddagarne. BONDESTÅNDET. F. m. Vid föredragningen af Baskvutskottets utlåtande JV 24, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till jemkningar i det af Konung och Ständer antagne myntsystem, uppstod en långvarig diskussion: SVEN HEURLIN ansåg det vara en orättvisa mot massan af folket, mot menskligheten, att vilja förvilla deras begrepp om myntet och dess värde: att vilja upprifva de vanor som sedan långliga tider rotfästat sig hos folket angående så väl mynt, som mått, mål och vigt. Han framställde åtskilliga exempel på de svårigheter som skulle uppkomma vid uträkningar och förvandlingar efter det föreslagna nya systemet. Sveriges hemmansåboer kunna antagas till omkring 262,960, hvilka hvar för sig måste anskaffa nya målkärl, 6-fotingar och 7 mått, till ett pris af ö rdr 36 sk. för hvarje åbo. Således för hela riket en summa af 4,512,000 rdr bko, oberäknadt torpares och magazinsförvaltares behof. Kostnaden för nya vigter skulle uppgå till 300,000 rdr. Miltalen måste förändras för att fullkomna reformen, och härtill fordrades en ofantlig mängd nya miloch fjerdingsstolpar; obekantskap med systemet skulle vålla misstro mot uppbördsmännen; edsvurne och lönade justerare skulle behöfvas i stapelstäderne. Hvilken skulle löna denna nya tjenstemannacorps? nu i synnerhet, då man klagar öfver en tilltagande embetsmannaskara och en tilltagande fattigdom. — Om decimalsystemet antages, så måste alla bokföripgar i förvaltande verk ändras, och nästa riksdag skulle man få se icke obetydliga anslag äskas till dessa förändringar. Med ett ord: Ju flera myntslag Sverige får, Ju sämre det med myntet går. Tal. ville i öfrigt förena sig i biskop Heurlins reservation. — Christen Persson, Erik Persson, Anders Gunnarsson och Efraim Larsson instämde. F. talm. ANDERS ERIKSSON instämde i biskop Agardhs reservation och yrkade återremiss. Utskottet tycktes sjelf ha varit oenigt vid frågans behandling. Det borde föreslå underdånig skrifvelse till i Kongl. Maj:t om liktidigt antagande af nytt mynt, måttoch målsystem, efter en rationel, rent vetenskaplig grund. Det vore skada om, med bibehållande af den gamla myntberäkningen, mått mål och vigt skulle undergå förändring — och detta sednare kommer snart nog att ske efter exemplet i andra länder, så stor är vetenskapens makt. Harmoni bör herrska vid värdeoch varuberäkningen. De kostnader Heurlin omtalat borde bli mindre betydliga, då man vet att många af allmogen äro utan krönta kärl; de gamla kunna dessutom förändras. Tal. förstod ej hvad serdeles nytta man kunde hafva af de gamla krångliga målen; det fordras serskilda tabeller för att förstå förhållandet emellan alla de olika måtten af bergsvigt, viktualievigt etc. Ännu en gång: vetenskaper och upplysning tränga sig fram och tvinga oss slutligen att ingå på enkla och naturliga systemer. Erik Andersson, Jonas Erston, Husberg, Anders Gustafsson m. fl. instämde. En ledamot uppstod derefter med ett anförande, som väckte mycken munterhet. Der omtalades, bland mycket annat, belöningen som man gifvit Fryxell för det han svärtat Geijer, belöningen som man gifvit Theorell för något annat o. s. v. En röst hördes fråga: hyad hör det hit ? Petter Persson och 4. J. Sandstedt uppläste skriftliga anföranden emot utlåtandet. ANDREAS BENGTSSON: Det var oväntadt att man vid denna riksdag skulle få ny proposition i detta ämne. . Tal. ville ej bifalla det nya myntsystemet förr än i framtiden lika ändring göres för mått, mål och vigt. Nödvändigt är ej systemet; ingen motion vore väckt i saken, inga sympatier ägde det bland allmoge eller patroner. Af räkenskapsmän visste tal. att det leder till större förvirring än nuvarande method. Nödvändigare vore en mängd andra saker, såsom skatteförenkling etc. Hvad staten och banken vunne derpå vore, att tjenstemännen finge uppdraga 2 kolumner i stället för 3. — Häfdvunna gamla vanor böra ej kullkastas genom nya lagar, ty täta rubbningar tära alltid på en stats lifstrådar. Ständerne borde stå fast vid sista riksdagsbeslutet. — Härmed instämde B. P. Skantze. Petter Jönsson instämde med Petter Persson och Sandstedt. De hemmavarande skulle bli föga nöjda med den föreslagna förändringen. -STRINDLUND ville ej tala om mått, mål och vigt, ty de hörde ej hit. Hvad decimalsystemet beträffade, så vore det mindre tjenligt. Närvarande räknesätt vore godt som det är, det hade tal. alltid funnit. Fördelningarne gå vida lättare. Exemplet af riksdalersräkningens införande är ännu helt nytt, och man räknar på många ställen i daler. Tal. yrkade afslag, och härmed instämde Johan Persson m. fl. Emot utlåtandet talade vidare J. P. Danielsson, Pelter Joh. Pettersson, Jöns Jönsson, Sone Persson, Ola Persson och Nils Andersson. Den sistnämnde anförde skriftligen: Vid det utlåtande Bankoutskottet afgifvit, i anledning af Kongl. propositionen angående serskilda jemkningar uti det af Kongl. Maj:ts och Rikets Stånder antagna Myntsystem, utbeder jag mig att få göra några anmärkningar. De kunna visserligen icke härflyta från någon vetenskaplig forskning i ämnet, dertill har min samhällsställning icke medgifvit mig tillfälle; men jag hoppas att de, om ej det sunda förnuftet skulle svika mig, kunna förtjena någon uppmärksamhet af utskottet, helst om de komma att af mina ståndskamrater biträdas. I en angelägenhet af sådan beskaffenhet, som denna, synes det mig att hvarje upplyst nation! bör icke ensidigt betrakta sina egna inre förhållanden, utan äfven framtidens allmänna fördel, uni der utvecklingen af den gemenskap med jordensi öfriga folk, hvilken sjelfva naturen anvisat oss, li såsom ett behof, men tillika gjort till ett medelli j ; för vinnande af upplysning, välstånd och njutning, I detta afseende innehåller biskop Agardhs reser