OR OA gifvit sig till den uti detta ögonblick församlade deputerade-kammaren; der begärde hon thronen för grefven af Paris samt regentskapet för sig sjelf. Civilklädda personer, som blandat sig bland de uti palatset Bourbon tjenstförrättande nationalgardisterna, skola gjort sig sakre till brutaliteter mot prinsessan och hennes son; nationalgardisterna sökte visserligen afböja sådant, men hertiginnan måste med sin son draga sig tillbaka. Kammaren hade imedlertid beslutit att rådpläga om hennes begäran, hvilken imedlertid förkastades. Kl. mellan 4 och 3 (d. 24:de) anslogs en proklamation uti Paris. Den började: Inga Bourboner mer! Lefve republiken! National-församlingen! Den provisoriska regeringen! Denna provisoriska regering är sammansatt som följer: Arago, Ledru-Rollin, Marie, Dupont (de YEure), Lamartine, slla medlemmar af Deputerade-Kammaren; Armand Marrast, Nationals hufvudredaktör; Ferdinand Flocon, Reformes hufvudredaktör; Albert, arbetare. Medan detta tilldrog sig i Deputerade-kammaren voro Tuilerierna skådeplats för handlingar af vandalism. Slottet försvarades af linietrupper, municipalgarde, jägarne från Vincennes samt artilleri; linietrupperne skola vägrat att — (hh VV ÅA ——-— ja ÅA JA AA — — Vt AA vn gifva eld på folket, men jägarne från Vin! cenncs, municipslgardet samt artilleriet, ehuru detta sista blott till en del, öppnade elden. F Härefter levererades en verklig slagtning; efter en blodig strid, hvarunder nästan hela municipalgardet stupade, var folket herre öfver slottet. Detta faktum är bekräftadt. — Lyckligtvis fanns, då folket uti slottet inträngde, ej vidare någon af kungliga familjens medlemmar qvar derstädes. Slottet undergick en fullkomlig härjoing, hvarvid thronen skall blifvit nedförd på gården och uppbränd. Alla möblerna sönderslogos. Härifrån begåfvo sig insurgenterne till Palais Royal, hvilket, såsom bekant, utgör en konungens enskilda egendom. De kungliga rummen sattes i brand och förtärdes helt och hållet af lågorna. Utrikes-ministerns hotell är likaledes nedbrändt. — Hvart dea kungliga familjen undflytt var efter de först erhållna underrättelserne obekant; man trodde konungen vara i Vincennres. Folket begaf sig dit, men fann icke konungen. Den af den uti Palais Bourbon sammanträdande församlingen bildade provisoriska regeringen höll uti detta palats, under folkets skydd, en permanent session. General-postdirektören är afsatt. Namnet på hans efterträdare var ännu okändt. Paris lemnade den 23 och 24 om morgonen, såsom lätteligen kan förstås, en anblick af den mest sorgliga beskaffenhet. Gatorna och boulevarderne höljda af lik. Alla träden på boulevarderne fällda. På vid pass hvert hundrade steg barrikader, bevakade af folket, som tillåta blott en och en att passera dem; lösen måste lemnas af hvar och en som vill passera en barrikad eller lemna staden, hvars barrierer för öfrigt lära vara nedbrända. Ändamålet med dessa försigtighetsmått skall vara att hindra ministrarnes flykt; man misstänker nemligen att de ännu icke undkommit ur staden. Barrikaderne äro liksom medelst ett trollslag på få timmar under natten mellan onsdagen och thorsdagen samt på morgonen af den sednare dagen uppkastade. Alla rykten angående upprifvandet af jernvägen emellan Valenciennes och La Chapelle voro ogrundade. Jernbanan är blott närmast Pari3 förstörd, men från den obetydligt aflägse stationen Enghien afgå trainerne på vanligt sätt. Öfver den vigtiga sessionen id:puterade kammaren den 24 Febr. fullända vi vår berättelse genom föjjande meddelande: Först inträdde grefven af Paris vid sidan af en man, som förde honom vid handen. Han tränger endast med möda genom nationalgardet. Vid hans inträde visar sig en djup rörelse. Straxt derpå inkommer hertiginnan af Orleans, och sätter sig vid sina söners sida. En mängd personer ur folket följa efter, från hvilka hertiginnan drar sig tillbaka och tager plats närmare centrum. Hr Dupin: Konungen har afdankat. Han har pedlagt kronan till förmån för sin sonson och öfverlemnat regentskapet åt hertiginnan af Orleans (bravo på alla bänkar). En stämma på galleriet: Det är för sent! S:or uppståndelse. Nationalgardet tränger in omkring den kungliga familjen. Hertigen af Nemours följer bakom barnen. Hr Marie får ändtligen ordet: Det är vår trängande pligt att genast göra något, som verkar på folket. Sedan i dag morse har faran gjort stora framsteg. Hvad skolen j företaga? Man proklamerar hertiginnin af Orleans till regentinna, och lagen erkänner dock endast hertigen af Orleans som regent. J kunnen icke nu göra en ny lag. För närvarande är intet annat öfrigt, än att insätta en provisorisk regering, icke för att skapa institutioner, utan för att jemte kammaren tillfredsställa folkets behof. Hr Cremieux: En stor åtgärd är nödigt att taga i det offentliga intresset. Alla måste vara eniga att proklamera en stor princip, och att tillförsäkra det segrande folket verkliga garantier. Handla vi ej såsom 4830, då vi 1848 måste återförnya hvad då skedde? (bifall från tribunerna.) Låtom oss insätta en provisorisk regering, ej för att fsstställa det kommande, men för att bringa ordning i det närvararde. Mera kunna vi icke nu göra (bifall). Jag har den största aktning för fru hertiginnan af Orleans, och jag har nyss ledssgat den kungliga familjen (utom hertiginnan) till vagnen, hvari den åkt bort. En stämma: Lycklig resa! (knot). Hr de Genoude: J kunnen ej göra någonting varakiiet utan folket. J försökten det 48530, 7 sd ee ön bas PA AA AA mm HM mm DD Mm AA wu 0 TO Ö VF ÖQ CO, Pr -—NH AM. GÖ AM AA VA GÖ mm Fr sm NA DM xx rem AA UD be VW — ÅA j-— pr -—-— mm IA Mm me (MM AA MO MM mor rr RA LTT