dock att få den satsen erkänd, att med ed mi,
man svara, men ej kära. — Frih. Cederström,
J., ville ej tillerkänna motbok giltighet, utan!
att hvarje reqvisition vore deri skrifiligen gjord
af köparen. — Frib. Cederström, R., fruktadel
att motbok skulle komma ur bruk, om den icke
vore nämnd i lagen. — Hr Åkerman, som an-l:
såg denna lag hafva det största inflytande pål
våra kreditförhållanden, fruktade att en åter-
remiss skulle möjligen föranleda hinder för la-
gens antagande, och biföll derför. — Hr Gyn-
ther vederlade de mot utskottets förslag fram-
ställda anmärkningar, och sedan äfven hr von
Hartmansdorff talat för bifall, bifölls betän-
kandet.
Sedan Statsutskottets utlåtande JM 76 blifvit
bifallet, föredrogs Bankoutskottets utlåtande öf-
ver den kungliga propositionen om ett nytt
myntsystem.
Frih. Stjernstedt, A., ansåg decimalsystemet
ej böra införas förrän allmogen fått undervis-
ning deri, och att ständerna borde ingå till K.
M. med begäran om utarbetande a!ett fullstän-
digt, på vetenskspliga gruader fotadt system för
mått, mål, vigt och mynt. — Grefve Gylden-
stolpe, A., var af samma tanka. — Grefve Cron-
hjelm, P., förklarade att pluraliteten af Bonde-
ståndets ledamöter inom utskottet hade ansett
allmogen ega förmåga att lära systemet. Upp-
skof med det nya myntsystemets antagande
skulle göra den tillämnade omsättningen af in-
delta räntan nästan onyttig. Flera länder hade
antagit detimalsystemet, bland annat Finland,
der ingen tid till förberedelse lemnats. — Hr
von Hohenhausen, M. S., ansåg decimalsystemet
vara just för allmogen af största fördel, emedsn
i detsamma bråk behandlas såsom hela tal. Att
antaga riksdalern till myntenhet vore välbe-
tärkt, emedan den redan är af hela folket känd
och antagen. Frih. Wredes förslag, att 24 sk.
skulle vara enhet, kan mycket väl stå tillsam-
mans med regeringens, liksom man i Hamburg
m. fl. orter räknar både mark och riksdaler.
Kopparmynt på 40 penning vore öfverflödigt.
Allt silfvermynt af mindre valör än 24 sk. bor-
de icke vara 42-, utan 8-lödigt. — Hr Gripen-
stedt, J. A., skulle hafva bifallit utskottets för-
slag, om det varit ståndets mening att antaga
det, men då skiljaktiga tankar yppat sig, ville
han yttra sina tankar om företrädet af frib.
Wredes förslag. Det rationella är att antaga
ettan till enhet, och att då taga denna jemt så liten
och så stor som behöfves. Det fiones ett factum,
som visar att styfvern är lagom till myntenhet .
hos oss. Styfvern, som verkligen behölves för
nyanseringar i priser, går i rörelsen, under det
att runstycket, som är obehöfligt, icke går. Ta-
Jaren visade huru lätt det är, enligt friherre
Wredes system, att till ex. verkställa ränte-
beräkningar. Äfven i afseende på öfvergången
från det gamla myntsystemet förekomme åt-
skilliga omständigheter, som visade företrädet!
af att räkna efter krona (24 sk.) med 400 styf-
ver. 735, 50 och 235 styfver skulle då i det
aldranärmaste motsvara 48, 42 och 6 sk. efter
nuvarande räknesätt. — Frib. Cederström, R.,
ville icke hafva decimalsystemet. Dess anta-
gande skulle väcka missnöje i Sverge, hvilket
ej, såsom Ryssland, har ett aflägse land att
skicka de missnöjda till. — Hr Lefren erinrade
att alla folk räkna efter decimalsystemet, nem- .
ligen från 4 till 40, som är den första kom-
ponerade enheten, till 400, som är den andra,
och vidare till 1000 åc. Det var blott hos de gam-
la judarne, som duodecimalsystemet var gällande.
Om en half riksdaler antoges till enbet, skulle
man få två myntenheter, ty allmänheten, som icke
estimerar en half riksdaler, skulle räkna i hel
riksdaler. — Grefve Gyldenstolpe, A., svarade,
att om decimalsystemet redan vore antaget,
skulle ingen öfverläggning derom nu behöfvas.
— Hr Rosenblad, B., påminte att duodecimal-
systemet, der det varit antaget, lätt blifvit ut-l:
bytt mot decimalsystemet, t. ex. i Preussen tha- :
lerns indelning i 30 groschen i stillet för 24.
Talaren villa votera för hvilket som helst: re-l:-
geringens eller frih. Wredes förslag. På myn-
tet borde utsättas af hvad slag det är, annars.
kunde förvillelse uppkomma; talarens gamla
mormor, hade blifvit narrad till omskrifning af
några sedlar och derigenom lidit förlust. Det
högre silfvermyntet borde göras finare än 42-!
lödigt; det mindre 8-lödigt.
Diskussionen afbröts nu i anseende till den
långt framskridna tiden, men fortsattes på ef-
termiddagen, då flere af de föregående talarne
yttrade sig ånyo, och dessutom brr Aminoff
och Fåhreus, som voro för utskottets förslag,
samt hr Bogeman, som var emot det. Utlåtan-
det återremitterades.
Bankoutskottets utlåtande om småsedlarnes
indragning och silfvermynts spridande i stället,
bestreds af hr Rosenblad, B. Hans skäl voro,
att allmänheten, då den ej vexlat sig till silt-
ver, ehuru den kunnat när som helst erhålla (
det, visat sig vilja behålla småsedlarne; att kost-
naderna för silfvers utsläppande skulle blifva!:
vida större än för småsedlars, emedan till sjelf- !
va myntningskostnaden måste läggas räntan — !
32,000 rdr specie — på de utelöpande 800,000 ;
rår sp.; att bönderna icke vilja hafva sillver-
mynt, som de lätt kunna tappa ur sina västar, ,
som äro hål på; att förfslskningar skulle blifva
lätta, samt att bankens styrka skulle försvagas.
— Grefve Cronhjelm, P., svarade att allmänhe-
ten kanske var lika rädd för pappersmyntet, då
detta först infördes, som hr Rosenblad nu för-
menade den vara för silfvermynt; att silfret
drager lika stor ränta om det ligger i bankens
hvalf till vexling, som om det är i allmänhe-
tens händer; att bankens zdministrativa kost-
nad skulle minskas genom den föreslagna iåt-
gärden; samt att pappersmynt kan lättare för-
falskas, än silfver, der man alltid har klangen
till pröfningsmedel. — Hr von Hartmansdorff