TING, Sd INYCKGL SVA DU, alla Sila SVnNCK. vari pligt är att ansluta oss till det ädlaste i natioji nen. Juliikronan hvilar på ett barns och ett fruntimmers hufvud (bifall i kammaren; larmli på tribunerna.) En stämma. Det är för sent. funnos barn och fruntimmer. Hertiginnan reser sig och talar några ord, men som man ej kan höra. Hr Od. Barrot. I den politiska frihetens och ordningens namn uppmanar jag mina kolleger att samla sig omkring dem, som representera julirevolutionen. Tusen gånger ville Jag gifva mitt hf, för att förskaffa den sak seger, som är frihetens sak. Jag vet att verket är svårt; men i landet gifvas så många elementer till godt, att det endast behöfves ett upprop, för att samla hela folket under denna faOckså 18530 i na. Uppfylla vi ej vår pligt, så vet ingen huru det slutar. star sg med skulden af e:t inbördes krig. Jag vill icke bira en sådan skuld. Hvad som nu måste ske är: Hertiginnans af Orleans regentskap, en bepröfvad ministere cc appell till landet. sjelfve för närvarsnde ett intet. ning. I deita ögonblick instöriar en menniskooch uppväcker stort tumult. Presidenten sätter på sig hatten. Man ropar: Af med hatten, president! Folket drifver de deputerade bort från bänkarne, tills Hr L:dru Rollin förskaffar sig ordet. Han säger: Jag protesterar mot den regering man föreslagit. man skall appellera till folket, när man vill insätta ett regentskap. Jag protesierar mot förslaget i de medborgares namn, som äro här och slagits i två dagar. (Folket svänger vapnen och ropar: bravo!l) Jag fordrar, att en provisorisk regering bildas. Hr de Lamartine. Också jag känner mig smärtsamt gripen vid den sorgliga anblicken af en furstinna med sitt barn, som lemnat palatset Evigt fördömd är den, som bela-! Hr de Larocheja quelin. Mne herrar! j ären! Stort larm. Presidenten uppmanar till ordmassa, väpnad med sablar och bössor, i salen 41791 års konstitution fordrar att. och begifvit sig ut under nationens skydd. Men j:g beundrar också folket, som två dagar kämpat mot en ftrolös regering, för att återställa frihet och en bättre ordning. Låtom oss ej bedraga oss. Folket fordrar nu andra, definitiva garantier. Hvar fionas dessa? Hos folket sjelf, l emedan det pröfvar folkrättens hemligheter. Här duger icke, att låta sig röras. En provisorisk regering måste bildas för att göra slut på inbördes kriget. I detta ögonblick intränger ännu mera folk med bössor i gallerierna, och riktar sina gevär på församlingen. Man aflägsnar hertiginnan och prinsarne. — Presidenten och flera deputerade lemna salen. Tumultet är fruktansvärdt. Hr Cremieux ber att man skall höra hr Dupont, som vill nämna den provisoriska regeringens medlemmar. Men det är omöjligt att skaffa tystnad. Slutligen skrifver man namnen på ett stycke papper, fäster det på en bösspipa och visar det så omkring för folket. . Hr Ledru Rollin: Vi måste nu begifva oss till regerlngens säte. Från alla sidor ropas: Till Stadshuset! Lefve Republiken! Folket störtar larmande efter. Le National skrifver sednare: Den provisoriska regeringen har konstituerat sig på Stadshuset, omgifven af ett beväpnadt, hänryckt folk. Under det att medlemmarne inne i rådsalen öfverlade om de nödvändigaste mått och steg, fyllde täta folkskaror hela det öfriga stadshuset och slogo på dörrarne. Intet menniskospråk förslår för att teckna anblicken af dessa oförskräckta män, som med sönderrifna kläder, ännu svarta af krutrök, agiterade med gevär, dolkar och andra vapen. Deras hållning var heroisk, deras otålighet förskräcklig: ett enda rop utgick från allas mun: republik! republik! Plötsligt inslogos rådsalens stora dörrar med våld; folket begärde under högt skri att få sig meddeladt första artikeln, som provisoriska regeringen antagit. Då begaf sig Louis Blanc, beledsagad af flera elever i polytechniska skolan och omgifven af en otrolig folkmassa, till Greveplatsen, och förkunnade att den provisoriska regeringen ville hafva Republik. Vid dessa ord skallade det kraftigaste bifall från alla sidor. Redan hade Lamartine i stadshusets största sal mäktigt rört folket, agitationen fortfor, och Ledru Rollin uttalade kraftiga ord, som upptogos med hänryckning. Sedan mängden småningom minskats, kunde den provisoriska regeringen med mera lugn sysselsätta sig med att fatta de angelägnaste mått och steg. Ministrarne äro utnämnda; den offentliga säkerheten finner sig garanterad genom hr Courtais utnämnande till chef för nationalgardet och hr Guinards tilll chef för generalstaben. Generalerne Bedeau och Lamoriciere hafva begifvit sig i provisoriska regeringens tjenst. YIndependance skrifver: H. M. Konungen (Ludvig Filip) hade i en enkel citadine (ett slags åkdon af vanligaste slag) begifvit sig till