TING, Sd INYCKGL SVA DU, alla Sila SVnNCK.
vari
pligt är att ansluta oss till det ädlaste i natio- ji
nen. Juliikronan hvilar på ett barns och ett
fruntimmers hufvud (bifall i kammaren; larmli
på tribunerna.)
En stämma. Det är för sent.
funnos barn och fruntimmer.
Hertiginnan reser sig och talar några ord,
men som man ej kan höra.
- Hr Od. Barrot. I den politiska frihetens
och ordningens namn uppmanar jag mina kol-
leger att samla sig omkring dem, som repre-
sentera julirevolutionen. Tusen gånger ville
Jag gifva mitt hf, för att förskaffa den sak se-
ger, som är frihetens sak. Jag vet att verket
är svårt; men i landet gifvas så många elemen-
ter till godt, att det endast behöfves ett upp-
rop, för att samla hela folket under denna fa-
Också 18530 i
na. Uppfylla vi ej vår pligt, så vet ingen huru
det slutar.
star sg med skulden af e:t inbördes krig. Jag
vill icke bira en sådan skuld. Hvad som nu
måste ske är: Hertiginnans af Orleans regent-
skap, en bepröfvad ministere cc appell till
landet.
sjelfve för närvarsnde ett intet.
ning. I deita ögonblick instöriar en mennisko-
och uppväcker stort tumult. Presidenten sät-
ter på sig hatten. Man ropar:
Af med hatten, president!
Folket drifver de deputerade bort från bän-
karne, tills
Hr L:dru Rollin förskaffar sig ordet. Han
säger: Jag protesterar mot den regering man
föreslagit.
man skall appellera till folket, när man vill in-
sätta ett regentskap. Jag protesierar mot för-
slaget i de medborgares namn, som äro här och
slagits i två dagar.
(Folket svänger vapnen och ropar: bravo!l)
Jag fordrar, att en provisorisk regering bildas.
Hr de Lamartine. Också jag känner mig
smärtsamt gripen vid den sorgliga anblicken af
en furstinna med sitt barn, som lemnat palatset
Evigt fördömd är den, som bela-!
Hr de Larocheja quelin. Mne herrar! j ären!
Stort larm. Presidenten uppmanar till ord-
massa, väpnad med sablar och bössor, i salen
41791 års konstitution fordrar att.
och begifvit sig ut under nationens skydd. Men
j:g beundrar också folket, som två dagar käm-
pat mot en ftrolös regering, för att återställa
frihet och en bättre ordning. Låtom oss ej be-
draga oss. Folket fordrar nu andra, definitiva
garantier. Hvar fionas dessa? Hos folket sjelf,
l
emedan det pröfvar folkrättens hemligheter. Här
duger icke, att låta sig röras. En provisorisk
regering måste bildas för att göra slut på in-
bördes kriget.
I detta ögonblick intränger ännu mera folk
med bössor i gallerierna, och riktar sina gevär
på församlingen. Man aflägsnar hertiginnan och
prinsarne. — Presidenten och flera deputerade
lemna salen. Tumultet är fruktansvärdt.
Hr Cremieux ber att man skall höra hr Du-
pont, som vill nämna den provisoriska regerin-
gens medlemmar. Men det är omöjligt att skaffa
tystnad.
Slutligen skrifver man namnen på ett stycke
papper, fäster det på en bösspipa och visar det
så omkring för folket. .
Hr Ledru Rollin: Vi måste nu begifva oss till
regerlngens säte.
Från alla sidor ropas: Till Stadshuset! Lefve
Republiken! Folket störtar larmande efter.
Le National skrifver sednare: Den provisori-
ska regeringen har konstituerat sig på Stadshu-
set, omgifven af ett beväpnadt, hänryckt folk.
Under det att medlemmarne inne i rådsalen
öfverlade om de nödvändigaste mått och steg,
fyllde täta folkskaror hela det öfriga stadshuset
och slogo på dörrarne. Intet menniskospråk för-
slår för att teckna anblicken af dessa oför-
skräckta män, som med sönderrifna kläder, ännu
svarta af krutrök, agiterade med gevär, dolkar
och andra vapen. Deras hållning var heroisk,
deras otålighet förskräcklig: ett enda rop ut-
gick från allas mun: republik! republik! Plöts-
ligt inslogos rådsalens stora dörrar med våld;
folket begärde under högt skri att få sig med-
deladt första artikeln, som provisoriska regerin-
gen antagit. Då begaf sig Louis Blanc, beled-
sagad af flera elever i polytechniska skolan och
omgifven af en otrolig folkmassa, till Greve-
platsen, och förkunnade att den provisoriska re-
geringen ville hafva Republik. Vid dessa ord
skallade det kraftigaste bifall från alla sidor.
Redan hade Lamartine i stadshusets största sal
mäktigt rört folket, agitationen fortfor, och Le-
dru Rollin uttalade kraftiga ord, som upptogos
med hänryckning. Sedan mängden småningom
minskats, kunde den provisoriska regeringen
med mera lugn sysselsätta sig med att fatta de
angelägnaste mått och steg. Ministrarne äro ut-
nämnda; den offentliga säkerheten finner sig ga-
ranterad genom hr Courtais utnämnande till
chef för nationalgardet och hr Guinards tilll
chef för generalstaben. Generalerne Bedeau
och Lamoriciere hafva begifvit sig i provisori-
ska regeringens tjenst.
YIndependance skrifver: H. M. Konungen
(Ludvig Filip) hade i en enkel citadine (ett
slags åkdon af vanligaste slag) begifvit sig till