som nationalgardet anträdde nu: återtåget, be-
ledsagade af folkskaror och under rop från dessa:
pLefve reformen! Lefve linietropparne! Lefve
nationalgardet! Ned med municipalgardet!
Hatet emot det sistnämnda gjorde nödvän-
digt att skydda dess samtlige corps de garde
med afdelningar af linietroppar eller kaval-
leri. Dessförinnan hade folket likväl hun-
nit storma flera högvakter, afväpna manskapet
och antända byggnaderna; men mot kl. 7 om
aftonen var det slut härmed; i stället såg man
vid bulevarderna flera hus illuminerade när fol-
ket anlände dit, för att under fortsättning af
förutnämnde tillrop och afsjungning af Marsel-
jersången följa tropparne hem. Nytt jubel ut-
bröt härvid ibland hopen, som straxt derpå
fortsatte sitt tåg och tvang alla hus att illu-
minera, så att efter kl. 8 hela Paris var upp-
lyst; folket genomlopp i alla riktningar staden,
som nu erbjöd en intagande anblick. I detta
ögonblick trodde man allmänt, att emeuten var
slut; ty iogenstädes visade sig vidare sympto-
mer till ytterligare uppror, så vida man icke
vill gifva några liksom blott för ro skull på
gatan S:t Denis upprättade och straxt Jemnade
barrikader, namn af rebelliska företag. KI. 9
hette det dock att en massa folk jemte en mängd
nationailgardister dragit till polisprefekturen och
fordrat de fängslades lössläppande; municipal-
gardet kade härvid gjort motstånd, och mellan
begge partierna hade det kommit till en all-
varsam strid, i hvilken folket blef tillbikaslaget.
Denna bändelse uppretade på nytt hopen, som
likväl snart lugnade sig åter. Men kl. half 40
om afionen spridde sig ryktet att ministeren
icke hade afgått, och att man blott narrat fol-
ket, nr man förkunnade bildningen af ett nytt
kabinett. Genast tågade nu folkskaror till Gui-
zots hotell, som bevakades af en afdelning af
14:de infanteriregementet, och der ropade de:
Ned med Guizot! Lefvereformen!, Fiera ny-
fikna stodo der förut och kommo således att
bilda skarornas första leder.
Hopen begynte nu att kasta sten på hotellet,
hvarefter tropparne, utan föregående varning
lossade två salvor efter hvarandra, med den
verkan att 40 mennistor stupade, de flesta döda.
Från detta ögonblick kan revolutionens bör-
jan datera:.
Folkets raseri steg nu till det yttersta, och
hide hopen ägt vapen, så skäalle -hotellet hafva
dlifvit nedrifvit. Ett till stället hastigt beor-
dradt dragondetachement rensade snart platsen
och spärrade en del af bulevarden. samt alla
de gator, som leda till ministerns hotell. Om
42 stypade bekymrade sig ej den offentliga myn-
digheten; de sårade fördes af folket till de
närmsta apoteken, de döda bortfördes på kär-
ror, under ursinniga bämdrop. En afdelning
kavalleri följde det betydelsefulla sorgtåget i
spåren, och mer och mera tätt och talrikt blef
detta ju längre det tramskred! Underråttelsen
om hvad som händt spridde sig:som en löpeld;
folket beslöt ett nytt anfåll, det inbröt med
våld i alla hus och furdrade nationalgardets
gevär, hvilkas utlemnande ingen djerfdes vägra,
och vid midnatten var en kedja af barrikader
anlagd emellan Rue Montmartre och Rue An-
toine, samt emellan Boulevard des Italiens och
Boulevard S:t Antoine: Midt i natten kl. 42
slogs generalmsrsch, och tropparne, hvilka knap-
past hunnit gå till hvila: efter dagens besvärlig-
heter, nödgades åter ut till strid. å
(Den 24.) Från kl. 1 om natten till kl. 9!
på förmiddagen slogs man nästan ouppHörligt;!
dödå och sårade: räknades nu mera i; hundrå-
tal. Kl. half 40 sågos flera adjutanter på åt-
killiga stridsplatser, hviftande med hvita näs-
dukar och bedjande om ljud, som ejlätt med-
gafs dem. Jag: är adjutant hos general Bu-
geaudn — ropade hvar och en af-.dem —
marskalken är utnämnd till ståtbållare i Pa-
ris. och till öfverbefälbafvare för nationalgardet.
Marskalien vill ej beteckna. sitt embetsanträde
med blod; han bar -derföre befallt. tropparhe
att skyndsamt draga sig tillbaka, och uppför-j
drar folket, att göra. detsammap; På somliga
ställen mottogs detta. tillkännagifvande med ro-
pen: ,Lefve linieiropparne! Lefve nationalgar-
det ln, hvaremot det i de mera revolutions-
lystna trakterna, såsom qvarteren S:t Martin,
S:t Denis och S:t Antoine besvarades med ro-
pet: Vi vilja icke ha. marskalk . Bugeaud tt —I
Tropparne hade imedlertid dragit sig tillbaka;
striden. hade upphört och ställningen återtog il
det ;närmaste samma skiek som aftonen förut
kl. 5; med den väsendtliga skilnad likväl; att
när linietropparne och nationalgardet nu tågade
genozxa gstorna åtföljda af hopen, var dennas
lösen: Ned med Ludvig Filip! Ned med mi-
nistören! KI. balf 42 drog det hotfulla tåget!
ned från Boulevard S:t Antoine mot Tuilerij
ern2. Härifrån var redsn en kungörelse utfär-
dad, af följande innehåll:
Konungen har befallt eldens inställelse och
snämt undertecknade til ministrar. Till kom-
smendant för naticnalgardet har general Lt
sMmoriciere blifvit utnämnd. Måtte folket lug-
na sig!
Thiers. Odilon-Barrot. Duvergier d Hauranne.
Lamoriciere.v
Emellsn kl. 4 och half 3 begynte striden
deck på nytt; Pelais-royal stormades och an-
tändes, och Ludvig. Filip afsade sig regeringen
till förmån för grefven af Peris, under hertö
ginnans af Orleans regentskap.
Detta beslut, som blef kändt El. 2 e Mm.
lugnade icke folket; det inträngdo i Tuilerier-
na, hvarifrån den kongl. familjen likväl redan
hade flytt; man visste icke hvart. Liniertrop-
parne vägrade åter att slåss; nationslgardet slöt
sig till folket, som inträngde i palatset och för
roskull-losside skott derifrån jgenom fönstren.
Alla konungens vagnar blefvo uppbrända; bilder
af Ludvig Filip släpades på gatan; hofintenden-
tens pspper kastades yt igenom fönstren. I sia-
dan ringdes med stormtklockan. )
Näst föresåerde underrättelser äro från Biis-