sakfällda eller, i likhet med skyddsföreningens i Stockholm första afdelniog, till att förekomma brott. Vice ordföranden öfvergick derefter till några intressanta resultater, meddelade utur justitiestatsministerns nyss utkomna berättelse för 4845 angående förhållandena mellan brotten i Stockholm och landsorternaå. Bestyrelsens ledamot d:r Wetterbergh meddelade några af honom gjorda iakttagelser angående helsotillståndet inom cellfäångelset och gemensamhetsfängelserna i Stockholm; dessa utföllo till det förras fördel. Äfven i afseende på den gjorda anklagelsen om att cellfängelset skulle åstadkomma galenskap, upplyste han, att den qvinna, hvarom detta blifvit berättadt, hade någon tid före sitt undergångna straff plågats af fixa idter, men hvilka redan under en månads tid före utgången från fängelset fullkomligen försvunnit; således, yttrade hr W., kan cellfängelset göra en menniska galen, så har det ock bevisat sin makt att göra samma menniska klok igen. Han fortsatte derefter sitt anförande, i anledning af frågan om fångvårdskostnaden i Sverige, och framlade flera fakta om denna kostnads högst onödiga tillkomst vid många tillfållen. Så hade t. ex. en qvinna från Gottland, nu dömd till 3 års spinnhus, tillsammans genom 3 resor stöld stulit till ett värde af 7 rdr, men kostat samt kostar staten redan öfver 350 rdr. Föreningens ordförande framlade några resultater af de sedan 4842 i Sverige inrättade s. k. arbetskompanier för frigifna fångar. Af öfver 1000 straffade bade endast en tiondedel återfallit. Dessas lefnadskostnad hade äfven icke varit för staten så betungande, då de nu genom allmänna arbeten kunde förtjena åtminstone 24 sk. om dagen, men på korrektionshus deremot högst 5 å 6 sk. Slutligen uppmanade hofpredikanten Wenström i några bjertliga ordalag icke allenast de närvarande bland män, som ännu icke tillhörde föreningen, att ingå deruti och låta anteckna sig för hvilkendera afdelningen de önskade verka, den till brotts förekommande, till de sakfälldas besökande eller till de befriades räddande från återfall, utan äfven de här församlade fruntimmerna att vid detta tillfälle låta anteckna sina namn och adresser, i anseende till blifvande filial-skyddsföreningars inrättande i samtliga hufvudstadens församlingar, i likhet med den genom öfversten af Forssell och prosten Fröst inom Jacobs och Johannis församlingar redan instiftade, hvilken just i dessa dagar uppgjort sina stadgar samt redan ägde 62 medlemmar, hvilka sig emellan fördelat samtliga de fattigas boningar inom qvarteren. Hr W. slöt i afseende på sådana skyddsbesökarinnor med några råd och minnesord, å ena sidan för all sjelfkärlek och sjelfrättfärdighet, äfvensom å den andra för all svaghet, klenmod eller öfverdrift; påminde att härvid vore det icke så mycket fråga om för de rike att gifva sitt öfverflöd af silfver och guld åt de fattiga, utan sig sjelfva, och afslutade sitt fördrag med det glada hopp, att inom ganska kort tid skall ett annat sätt att gifva allmosa, än det hittills vanliga, göra sig gällande. Sammankomsten slöts kl. nära 9 på aftonen. (P. o. I. T.)