1 Deputeradekammaren.
Vi uppteckna följande underrättelser, såsom
ryktet förer dem till Deputeradekammaren ge-
nom journalisters och deputerades mun:
M.n har anlagt brand på slottet vid Neuilly.
Banlieuen (en Paris-omgifning) är ursinnig på re-
geringen för de osägliga trakasserier, som blif-
vit förbundna med servituterna i och för fåst-
ningsverkep. Linietrupperna skola i Banlieuen
hafva fällt bajonetter emot municipalgardet, e-
medan det obarmhertigt inhögg på folket. I
går afton kl. 9 blef af regeringen ett kompagni
af linien afväpnadt och konsigneradt till kaser-
nen, emedan det vägrat att marschera.
I qvarteret S:t Denis blifva allt fler barri-
kader fortfarande upprättade. Hr Oger, en af
kammarens sekreterare. anländer just nu till
fots, och berättar, att man på gatan Rambu-
teau tagit hans vagn ifrån -honom och deraf
gjort en barrikad.
Kl. 4 faller regn i strömmar; trupperne äro
smutsiga ända upp till hufvudbonaden. Place
de la Concorde liknar helt och hållet ett fålt-
läger; alla slags vapen kampera; man fodrar
- man As MM MM ÅH AM — äv cr
hästarne, torkar sina kläder, upptänder vakt-
eldar 0. s. V.
Indignationen emot venstra sidan, och i syn-
nerhet mot Odilon Barrot, stiger stund från
stund. För att möta den, låter hr Olilon Bar-
rot förklara, att han och 46 andra deputerade
skulle hafva velat gå tall banketten, men blif-
vit öfverröstade af de öfrige. På dylikt sätt
urskulda sig ock nästan alla de andre, så fort
man frågar dem enskildt: de hade beslutit att
gå, säga de, men måst vika för majoriteten.
Ganska märkvärdigt är, att man ingenstådes
hört ropet: lefve republken!i, eller: ned med
Ludvig Filipl Man ropar blott: ned med
Guizot! lefve reformen!
4
Hr Guizot har, för att undvika oangenäma.
händelser på vägen från kammaren hem tilll
sitt hotell, tillbringat denna natt i kammarpre-
sidentens palats.
Ehuru vi varit så försigtiga, som möjligt,
vid upptecknandet af dessa detaljer, kunna vi
dock, vid alla sinnens utomordentliga spänning,
ej ansvara för allt det berättade.
Sessionen begynner kl. 4. Knappt tio de-
ruterade äro tillstädes. Ungefär kl. 4 till 5
hafva omkring 150 deputerade samlats. Vi se
alla ministrarne, utom hr Duchåtel. Om dis-
kussion är ingen frågas. Hvarje ögonblick ut-
kallas hr Guizot. Hr S:t Aignan inträder, och
ropar så bögt, att vi höra det till tribunen:
man. slåss på bastiljplatsen! Hr Cremieux
berättar, - att det på bastiljplatsen kommit till
handgemäng emellan municipalgardet och na-
tionalgardet. — Kammaren är nu fulltalig. —J
Hr Odilon Barrot inträder. Han ser ganska
nedslagen ut; ban går med långsamma steg till
sin plats och stöder hufvudet mot händerna.
— Hr PVarin förklarar, att han har några frå-
gor att göra inrikesministern (hr Duchåtel);
men ser honom icke på sin bänk. Hr Hebert
upplyser, att hr Duchåtel vore frånvarande, e-
medan omsorger för stadens lugn fordrade hans
närvaro på annat ställe. Han hade låtit gifva
honom underrättelse, och inom några minuter
skulle han vara på sin post i kammaren.
Plötsligt ljuder ropet: Nationalgardet mar-
scherar på kammarens Allt ilar ut på huf-
vudtrappan. På högra Seinestranden nalkas en
afdelning af nationalgardet, åtföljdt af en oräk-
nelig menniskomassa. Från ven:ter kommer en
annan afdelning. Begge mötas vid trappan.
Ett detachement kurassierer tränger sig emel-
lan begge och vill hindra dem att förena sig.
Hrr Odilon Barrot, Garnier Pages och några
andra oppositionsledamöter skynda ut ur kam-
maren petitionärerne till mötes; ty man hade
kommit för att i Deputeradekammaren inlemna
en. petition om valreform och om ministrarnes
afdankande. Man emottog nu petitionen; ku-
rassiererne drogo sig tillbaka; från Deputerade-
kammarens trappa skallar allmänt jubel. Hr
Farin uppmanar genast ministern (hr Duchåte)
var dock ej ännu anländ): Hur kommer det
sig,, frågar hr Vavin, att man vid en så stor
fara för staden icke ombetrott nationalgardet
ordningens upprätthållande? Hr Guizot sade
härvid dessa märkliga ord: det är ej nödigt,
att i detta ögonblick ingå i vidare detaljer,
ty Konungen har redan gifvit grefve Mole
(knappt hade detta ord hunnit öfver hans
läppar, förr än ett uthållande Bravo, skallar
från alla bänkar i kammaren. Hr Guizot är
dödsblek; dock fortsätter han:) uppdrag att
bilda en ny ministere. Men så länge han (hr
Guizo!) för öfrigt ännu stode i spetsen för ä-
renderna, skulle han uppbjuda allt, för att upp
rätthbålla den offentliga ordningen.
Ea utomordentlig spänning följde på denn:
hr Guizots förklaring. Op;ositionen triumfe-
rade; ett stort antal af majoritetens (oppositio-
nen motstridiga) medlemmar omgaf bänkarne
der ministrarne sutto, hvilka de häftigt tillta-
lade, frågade och gjorde förebråelser. Det är
oförlåtligtl r.pade en röst. Presidenten sökte
förgäfves återställa lugnet i kammaren. Lar-
met nådde den högsta punkt. Medelst häftigt
och starkt klingande lyckades det änd:ligen pre-
sidenten att vinna gehör, och han frågade kam-
maren, om före sessionens slut dagordningen
skulle fastställas. Han höll före, att de honom
förelagde andraganden borde uppskjutas. Hr
de Salvandy: jag fordrar, att kammaren bibe-
håller sin dagordning. Hr Odilon Barrot öf-
verlemnar frågan till majoritetens afgörande.
Hr Dunin liflist: pframför allt annat, som kam