sakfällda eller, i likhet med skyddsföreningens i
Stockholm första afdelniog, till att förekomma brott.
Vice ordföranden öfvergick derefter till några
intressanta resultater, meddelade utur justitiestats-
ministerns nyss utkomna berättelse för 4845 angå-
ende förhållandena mellan brotten i Stockholm och
landsorternaå.
Bestyrelsens ledamot d:r Wetterbergh meddelade
några af honom gjorda iakttagelser angående hel-
sotillståndet inom cellfäångelset och gemensamhets-
fängelserna i Stockholm; dessa utföllo till det förras
fördel. Äfven i afseende på den gjorda anklagel-
sen om att cellfängelset skulle åstadkomma galen-
skap, upplyste han, att den qvinna, hvarom detta
blifvit berättadt, hade någon tid före sitt under-
gångna straff plågats af fixa idter, men hvilka re-
dan under en månads tid före utgången från fän-
gelset fullkomligen försvunnit; således, yttrade hr
W., kan cellfängelset göra en menniska galen, så
har det ock bevisat sin makt att göra samma men-
niska klok igen.
Han fortsatte derefter sitt anförande, i anledning
af frågan om fångvårdskostnaden i Sverige, och
framlade flera fakta om denna kostnads högst onö-
diga tillkomst vid många tillfållen. Så hade t. ex.
en qvinna från Gottland, nu dömd till 3 års spinn-
hus, tillsammans genom 3 resor stöld stulit till
ett värde af 7 rdr, men kostat samt kostar staten
redan öfver 350 rdr.
Föreningens ordförande framlade några resulta-
ter af de sedan 4842 i Sverige inrättade s. k. ar-
betskompanier för frigifna fångar. Af öfver 1000
straffade bade endast en tiondedel återfallit. Des-
sas lefnadskostnad hade äfven icke varit för sta-
ten så betungande, då de nu genom allmänna ar-
beten kunde förtjena åtminstone 24 sk. om dagen,
men på korrektionshus deremot högst 5 å 6 sk.
Slutligen uppmanade hofpredikanten Wenström
i några bjertliga ordalag icke allenast de närvaran-
de bland män, som ännu icke tillhörde föreningen,
att ingå deruti och låta anteckna sig för hvilken-
dera afdelningen de önskade verka, den till brotts
förekommande, till de sakfälldas besökande eller
till de befriades räddande från återfall, utan äfven
de här församlade fruntimmerna att vid detta till-
fälle låta anteckna sina namn och adresser, i an-
seende till blifvande filial-skyddsföreningars inrät-
tande i samtliga hufvudstadens församlingar, i lik-
het med den genom öfversten af Forssell och pro-
sten Fröst inom Jacobs och Johannis församlingar
redan instiftade, hvilken just i dessa dagar upp-
gjort sina stadgar samt redan ägde 62 medlemmar,
hvilka sig emellan fördelat samtliga de fattigas bo-
ningar inom qvarteren. Hr W. slöt i afseende på
sådana skyddsbesökarinnor med några råd och min-
nesord, å ena sidan för all sjelfkärlek och sjelf-
rättfärdighet, äfvensom å den andra för all svag-
het, klenmod eller öfverdrift; påminde att härvid
vore det icke så mycket fråga om för de rike att
gifva sitt öfverflöd af silfver och guld åt de fatti-
ga, utan sig sjelfva, och afslutade sitt fördrag med
det glada hopp, att inom ganska kort tid skall ett
annat sätt att gifva allmosa, än det hittills vanliga,
göra sig gällande.
Sammankomsten slöts kl. nära 9 på aftonen.
(P. o. I. T.)