1 Deputeradekammaren. Vi uppteckna följande underrättelser, såsom ryktet förer dem till Deputeradekammaren genom journalisters och deputerades mun: M.n har anlagt brand på slottet vid Neuilly. Banlieuen (en Paris-omgifning) är ursinnig på regeringen för de osägliga trakasserier, som blifvit förbundna med servituterna i och för fåstningsverkep. Linietrupperna skola i Banlieuen hafva fällt bajonetter emot municipalgardet, emedan det obarmhertigt inhögg på folket. I går afton kl. 9 blef af regeringen ett kompagni af linien afväpnadt och konsigneradt till kasernen, emedan det vägrat att marschera. I qvarteret S:t Denis blifva allt fler barrikader fortfarande upprättade. Hr Oger, en af kammarens sekreterare. anländer just nu till fots, och berättar, att man på gatan Rambuteau tagit hans vagn ifrån -honom och deraf gjort en barrikad. Kl. 4 faller regn i strömmar; trupperne äro smutsiga ända upp till hufvudbonaden. Place de la Concorde liknar helt och hållet ett fåltläger; alla slags vapen kampera; man fodrar man As MM MM ÅH AM — äv cr hästarne, torkar sina kläder, upptänder vakteldar 0. s. V. Indignationen emot venstra sidan, och i synnerhet mot Odilon Barrot, stiger stund från stund. För att möta den, låter hr Olilon Barrot förklara, att han och 46 andra deputerade skulle hafva velat gå tall banketten, men blifvit öfverröstade af de öfrige. På dylikt sätt urskulda sig ock nästan alla de andre, så fort man frågar dem enskildt: de hade beslutit att gå, säga de, men måst vika för majoriteten. Ganska märkvärdigt är, att man ingenstådes hört ropet: lefve republken!i, eller: ned med Ludvig Filipl Man ropar blott: ned med Guizot! lefve reformen! 4 Hr Guizot har, för att undvika oangenäma. händelser på vägen från kammaren hem tilll sitt hotell, tillbringat denna natt i kammarpresidentens palats. Ehuru vi varit så försigtiga, som möjligt, vid upptecknandet af dessa detaljer, kunna vi dock, vid alla sinnens utomordentliga spänning, ej ansvara för allt det berättade. Sessionen begynner kl. 4. Knappt tio deruterade äro tillstädes. Ungefär kl. 4 till 5 hafva omkring 150 deputerade samlats. Vi se alla ministrarne, utom hr Duchåtel. Om diskussion är ingen frågas. Hvarje ögonblick utkallas hr Guizot. Hr S:t Aignan inträder, och ropar så bögt, att vi höra det till tribunen: man. slåss på bastiljplatsen! Hr Cremieux berättar, att det på bastiljplatsen kommit till handgemäng emellan municipalgardet och nationalgardet. — Kammaren är nu fulltalig. —J Hr Odilon Barrot inträder. Han ser ganska nedslagen ut; ban går med långsamma steg till sin plats och stöder hufvudet mot händerna. — Hr PVarin förklarar, att han har några frågor att göra inrikesministern (hr Duchåtel); men ser honom icke på sin bänk. Hr Hebert upplyser, att hr Duchåtel vore frånvarande, emedan omsorger för stadens lugn fordrade hans närvaro på annat ställe. Han hade låtit gifva honom underrättelse, och inom några minuter skulle han vara på sin post i kammaren. Plötsligt ljuder ropet: Nationalgardet marscherar på kammarens Allt ilar ut på hufvudtrappan. På högra Seinestranden nalkas en afdelning af nationalgardet, åtföljdt af en oräknelig menniskomassa. Från ven:ter kommer en annan afdelning. Begge mötas vid trappan. Ett detachement kurassierer tränger sig emellan begge och vill hindra dem att förena sig. Hrr Odilon Barrot, Garnier Pages och några andra oppositionsledamöter skynda ut ur kammaren petitionärerne till mötes; ty man hade kommit för att i Deputeradekammaren inlemna en. petition om valreform och om ministrarnes afdankande. Man emottog nu petitionen; kurassiererne drogo sig tillbaka; från Deputeradekammarens trappa skallar allmänt jubel. Hr Farin uppmanar genast ministern (hr Duchåte) var dock ej ännu anländ): Hur kommer det sig,, frågar hr Vavin, att man vid en så stor fara för staden icke ombetrott nationalgardet ordningens upprätthållande? Hr Guizot sade härvid dessa märkliga ord: det är ej nödigt, att i detta ögonblick ingå i vidare detaljer, ty Konungen har redan gifvit grefve Mole (knappt hade detta ord hunnit öfver hans läppar, förr än ett uthållande Bravo, skallar från alla bänkar i kammaren. Hr Guizot är dödsblek; dock fortsätter han:) uppdrag att bilda en ny ministere. Men så länge han (hr Guizo!) för öfrigt ännu stode i spetsen för ärenderna, skulle han uppbjuda allt, för att upp rätthbålla den offentliga ordningen. Ea utomordentlig spänning följde på denn: hr Guizots förklaring. Op;ositionen triumferade; ett stort antal af majoritetens (oppositionen motstridiga) medlemmar omgaf bänkarne der ministrarne sutto, hvilka de häftigt tilltalade, frågade och gjorde förebråelser. Det är oförlåtligtl r.pade en röst. Presidenten sökte förgäfves återställa lugnet i kammaren. Larmet nådde den högsta punkt. Medelst häftigt och starkt klingande lyckades det änd:ligen presidenten att vinna gehör, och han frågade kammaren, om före sessionens slut dagordningen skulle fastställas. Han höll före, att de honom förelagde andraganden borde uppskjutas. Hr de Salvandy: jag fordrar, att kammaren bibehåller sin dagordning. Hr Odilon Barrot öfverlemnar frågan till majoritetens afgörande. Hr Dunin liflist: pframför allt annat, som kam