ginalet till den! efterapade sedeln skulle bröderna Hellborg hafva tillvexlat sig för penningar, dem de gemensamt förtjent. Och ehuru Hellborg gjort åtskilliga andra efterapnings-försök för öfningens skull, var detta det första och enda som blifvit fullbordadt. Han omtalade slutligen huru han stått utanför Söderströms bod och väntat medan hans bror var derinne och försökte vexla den falska sedeln; och att han, då han såg brodren eftersatt, tog till flykten, så att han icke fått tillfälle att förvissa sig om den olyckliges öde. Ransakarne hade iakttagit att MHellborg under förhöret sökt undandölja och sönderrifvit en biljett; bitarne sammanfogades, ech biljetten fanns då innehålla följande: Svante, du bör genast vara god och komma, jag vill genast tala vid dig, rysliga händelser ha timat som fordra din närvaro genast, jag besvär dig kom genast, vid allt hvad heligt är kom. Fredrik Hellborg. Den tilltalade uppgaf att denna biljett varit ämnad till en af hans bekanta, förre handelsbokhållaren Svante Åkerberg; den hade dock icke afseende på den upptäckta förfalskningen, påstod han. Bemälde Åkerberg blef äfven hörd, och sade sig hafva från H. emottagit en biljett af ungefär samma innehåll som dennas. Då han i anledning deraf infunnit sig hos Hellborg hade denne omtalat att Robert H. drunknat, samt anhållit att Åkerberg måtte försträcka honom något penningar för en resa till Stockholm, den Hellborg ville företaga i anledning af den olycka som skett. Åkerberg, som fråa barndomen varit bekant med bröderna Hellborg, hade icke dragit i betänkande att nu lem na den begärda bhjelpen. Protokollet anmärker annars att både Hellbor och Åkerberg varit särdeles vacklande i sina uppgifter om biljeltens rätta syftemål. I poliskammaren har Hellborg förnyat sitt erkännande om förfalskningen samt vidhållit sina vid förhöret i Waxholm gjorda uppgifter. Ransakningen kommer att fortsättas hos kämnersrätten; Hellborg är häktad. ondsint