antingen för dess större säkerhets skull eller eme-
dan dess föremål är högre och beundransvärdare,
så kunna vi väl i båda dessa afseenden med god
grund sätta vetenskapen om själen bland de första
Aristoteles:
I allt se godt och ondt,
men tig och kyss den hand,
som tusen ömhetsprof
mot ett af hårdhet delar (! 2)
Själers bildning beror icke så mycket af de skat
ter man samlar, som fastmer af det sätt, hvarpi
man begagnar dem.
Tiden flyr, ohejdad i fart.
Han det stadiga söker.
T:ogen blif; och du har evigt
i band honom lagt. Schiller.
Terlium datur. Medan vi äro inne på ämnet,
kunna vi icke underlåta meddela några prof på
besynnerligheterna i den hithörande akademiskeö
lagstiftning. Deribland förtjenar nämnas det stad-
gande om studentexamen, att den, som i öfriga
ämnen, utom gamla språken, erhållit vederbörlig
antal beiyg eller minst 6 approbatur och derför
en gång biifvit student, ändock måste, om han se-
dermera äfven vill taga betyg i dessa språk, för at
kunna taga de högre akad. examina, hvartill de
ovilkorligen fordras, underkasta sig ny examen i
alla ämnen, således alldeles taga om en aflagd exa-
men. Härigenom händer, såsom vid sista student
examina verkligen inträffat, att den, som en gång
blifvit anoroberad i 6 ämnen och i följd deraf för
student förklarad, i en följande examen skulle kun-
na i samma ämnen underkännas. Och examens
förnyande utan denna möjlighet och påföljd vore
ju ett otiog. Men här måste man afbryta konse-
qvenserna af detta stadgande, och lagen blef, att
den student, som vill komplettera sin examen äfven
med. de gamla språken, väl måste ånyo låta exa-
minera sig i ala ämnen, både med och utan den
påföljd ligen stadgar, nemligen underkäonande i
de ämnen, der omständigheterna göra hans nya
prof underiägset, men också utan följder af detta
underkännande, i det. att den, som en gång blifvit
för student förklarad, detta sednare underkännande
oaktadt, likväl för student anses, Detta låter ab-
deritiskt och besynnerligt, men det är blott — verk-
liga förhållandet. Så hände sig nyligen, att en stu-
dent ville komplettera sin en gång nöjaktigt af-
laggda studentexamen med de gamla språken: la-
tin, grekiska och bebreiska, och derföre måste af-
lägga nya prof i de ämnen, der han förut god-
känts; men i det nya svenska stilprofvet under-
kändes han och fick derföre icke heller fortsätta
kompletteringen med de gamla språken. Student
ansågs han ändock vara. Genom detta lagstadgan-
de får akademien ett nytt slags studenter, nemligen
sådana, som blifvit på en gång godkände och
underkände i samma ämnen. — Lagstiftarena haf-
va således helt enkelt kullkastat den gamla logiska
regeln : fertium non daturn.
Huru ett sådant stadgande kunnat tillkomma, är
naturligtvis svårt att veta, ty, att häruti blott ge
hela filosofiska fakultetens glömska af den enkla-
ste tankelsg i logiken, vore synbarligen en förnär-
mande oartighet. Sammanställes ofvannämnde stad-
gande med ett annat i samma ämne, så skönjer
man häruti ett annat sträfvande. Det är stadgadt,
att man, för att taga examen i de döda språken,
ovilkorligen måste förut aflägga ett latinskt stilprof.
Nu kunde ju hända, att någon med förkärlek vinn-
laggt sig om grekiska eller hebreiska, men negli-
gerat sit! latin. Då eger en sådan, äfven om han
möjligen skulle kunna både tala och skrifva greki-
ska eller hebreiska (hvilket sednare här kan inträffa
med mosaiska trosbekännare, om det förra då skulle
vara mera sällsynt i våra dagar), icke rätt att här-
utinnan bliva förhörd, derföre att han icke vårdat
sig om det af lagstiftarena särdeles och ensidigt
omhuldad3 iatinet. Man har med detta stadgande
synbarligen afsett latinets uppehållande ännu någon
tid, och det nog mycket-på de öfriga vetanskaper-
nas bekostnad. Och, för att tvinga examinandi, som
vilja taga högre akad. examina, att i tid och ovil-
korligen lära sig latin, har man derföre stadgat bå-
de det latinska stilprofvet, såsom ett conditio sine
qua non, och studentexamens totala omtagande för
den, som, efter att en gång blifvit för student för-
klarad i följd af sina insigter i andra ämnen, 8e-
dermera vi!l med de döda språken komplettera sin
examen. Man ser: meningen är god, fastän 1)
bra illa uttryckt och 2) mycket tvifvel underkastad.
a —