RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER.
Kämnersrättens 2:dra afdelnings utslag den
48 sisil. December uti det bekanta målet angående
kronobageristölden, hvarigenom kronobagerigesällen
Anders Årlin blifvit dömd att, för det han för lån-
gre tid tillbaka i utbyte mot en säck, som han af
annöor persön lånat, men förstört, lemnat denne en
kronobageriet tillhörig säck, samt för det han uti
slottsmagasinet ifyllt tre säckar med rågmjöl, som
befunnits utgöra 26 18 47 E, straffas såsom för
3:dje resan stöld med 40 par spö, uppenbar kyrko-
plikt och 3 års fästning, har af Svea hofrätt, hvars
pröfning målet, i afseende på Årlin underställdes,
blifvit sålunda ändradt, att Årlin, som på sätt han
medgifvit, varit vaktmästaren vid slottsmagasinet,
Jacob Lundberg, behjelplig att ifylla mjölet, utan
att Årlin bevisligen afvetat det afsigten med säc-
karnes ifyllande varit att olofiigen tillgripa mjölet,
eller ens upplyst blifvit att detsamma är vordet
från magasinet affördt, ansetts i denna del af må-
let icke kunna till ansvar fällas; men emedan ge-
nom Årlins eget erkännande blifvit upplyst, att
sedan Årlin utaf konstförvandten Carl Lindström
till låns bekommit en säck, hvilken Arlin förstört,
Årlin, under den tid han : såsom verkgesäll varit
uti kronobageriet anställd, derifrån olofligen tagit
och till Lindström lemnat en bägeriet tillhörig säck,
värd 32 sk. banko, samt Årlins gjorde förebärande
att han till Lindström lånat berörde säck icke an-
setts förtjena afseende, enär en längre tid förflutit
ifrån det säcken blifvit till Lindström öfverlemnad,
utan att Årlin för säckens återskaffande vidtagit
någon åtgärd, har hofrätten dömt Årlin att straf-
fas, för 3:dje resan stöld från husbonde, till värde
af 32 sk. banko, med 2 par spö, uppenbar kyrko-
plikt och tre års fästning. j
— Sistlidne fredag förekom i pöliskammaren målet
emot sedelförfalskaren Johan Fredrik Hellborg.
Protokollet öfver de i Waxholm anställda polisför-
hören rörande ifrågavarande sak, upplyser följande
omständigheter.
Hr polismästaren Bergman hade den 41 dennes
inträffat i Waxholm och med tillkännagifvande af
de misstanker som uppstått emot ynglingen Hell-
borg, påkallat bans efterspanande och ofördröjligt
anställande af polisförhör. Genast samma dag fö-
retog justitiarien i Waxholm hr Rosten den be-
gärda undersökningen i Hellborgs bostad, hos hans
far skomakaren Nils Hellborg. Ynglingen Hellborg
hade synts beredd att lemna hemmet, hans kläder
och linne voro redan inlagda i ett knyte; men han
måste nu stanna qvar och underkasta sig förhöret.
Dervid förnekade han till en början all kännedom
så väl om förfalskningen som om hans broders åt-
gärder och öde. Föräldrarne ställde sig äfven 0-
kunniga om saken. Då man visste att ynglingen
Hellborg städse sysselsatt sig med teckning och
målning, blef han tillfrågad hvar han hade sina
ritsaker; hvarpå hän svarade: dem har jag bränt
upp,. Men vid undersökning i en pulpet i rum-
met funnos åtskilliga liqvida och torra färger, samt
en stålpenna, en pensel och några trädstickor, som
synbarligen varit begagnade vid teckning.
Johan Fredrik Hellborg var född 4827 i Wax-
holm; han hade i föräldrahuset åtnjutit en vårdad
uppfostran; allt ifrån barndomen hade ban haft
synnerlig fallenhet för titkonsten och genom för-
säljning af sina teckningar förtjenat penningar.
Man hade uppmuntrat honom med sammanskott
för att bereda honom tillfälle att i Stockholm ut-
veckla sina lyckliga anlag; men han hade icke gjort
måleriet till bufvudyrke, utan egnat sig åt fadrens
handtverk, skomakeri, tills han år 1842 blef an-
ställd vid Waxholms telegraf. Der hade han se-
dan fortfarande tjenstgjort, och för öfrigt under sin
korta Jefnadsbana ej genomgått några mera skif-
tande öden. För brott bade han icke tillförene
varit tilltalad.
Telegrafföreståndaren Sandbäck, som närvar vid för-
köret, erinrade sigatt bröderna Hellborg under loppet
al sommaren haft något hemligt för händer uppe i
fästningstornet, och att de för honom sökt dölja sitt
förehafvande. Denna upplysning ansågs stå i sam-
manhang med förfalskningen; och då Sandbäck nu
fick enskildt tala med Heliborg erkände denne för
honom, att H. och hans hror i somras under hvilo-
stunderna mellan telegraferingen förfärdigat den ifrå-
gavarande falska sedeln. Heliborg yttrade den för-
hoppning, att hans straff skulle blifva lindrigare,
sedan han så uppriktigt bekänt sitt brott.
Med tårar. och synbar ånzer vidhöll ynglingen
Hellborg inför justitiarien sin bekännelse, och be-
rättadekuru förfalskningen blifvit verkställd på ett
stycke kalkerpapper med gtålpenna och pensel; ori-