RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Kämnersrättens 2:dra afdelnings utslag den 48 sisil. December uti det bekanta målet angående kronobageristölden, hvarigenom kronobagerigesällen Anders Årlin blifvit dömd att, för det han för långre tid tillbaka i utbyte mot en säck, som han af annöor persön lånat, men förstört, lemnat denne en kronobageriet tillhörig säck, samt för det han uti slottsmagasinet ifyllt tre säckar med rågmjöl, som befunnits utgöra 26 18 47 E, straffas såsom för 3:dje resan stöld med 40 par spö, uppenbar kyrkoplikt och 3 års fästning, har af Svea hofrätt, hvars pröfning målet, i afseende på Årlin underställdes, blifvit sålunda ändradt, att Årlin, som på sätt han medgifvit, varit vaktmästaren vid slottsmagasinet, Jacob Lundberg, behjelplig att ifylla mjölet, utan att Årlin bevisligen afvetat det afsigten med säckarnes ifyllande varit att olofiigen tillgripa mjölet, eller ens upplyst blifvit att detsamma är vordet från magasinet affördt, ansetts i denna del af målet icke kunna till ansvar fällas; men emedan genom Årlins eget erkännande blifvit upplyst, att sedan Årlin utaf konstförvandten Carl Lindström till låns bekommit en säck, hvilken Arlin förstört, Årlin, under den tid han : såsom verkgesäll varit uti kronobageriet anställd, derifrån olofligen tagit och till Lindström lemnat en bägeriet tillhörig säck, värd 32 sk. banko, samt Årlins gjorde förebärande att han till Lindström lånat berörde säck icke ansetts förtjena afseende, enär en längre tid förflutit ifrån det säcken blifvit till Lindström öfverlemnad, utan att Årlin för säckens återskaffande vidtagit någon åtgärd, har hofrätten dömt Årlin att straffas, för 3:dje resan stöld från husbonde, till värde af 32 sk. banko, med 2 par spö, uppenbar kyrkoplikt och tre års fästning. j — Sistlidne fredag förekom i pöliskammaren målet emot sedelförfalskaren Johan Fredrik Hellborg. Protokollet öfver de i Waxholm anställda polisförhören rörande ifrågavarande sak, upplyser följande omständigheter. Hr polismästaren Bergman hade den 41 dennes inträffat i Waxholm och med tillkännagifvande af de misstanker som uppstått emot ynglingen Hellborg, påkallat bans efterspanande och ofördröjligt anställande af polisförhör. Genast samma dag företog justitiarien i Waxholm hr Rosten den begärda undersökningen i Hellborgs bostad, hos hans far skomakaren Nils Hellborg. Ynglingen Hellborg hade synts beredd att lemna hemmet, hans kläder och linne voro redan inlagda i ett knyte; men han måste nu stanna qvar och underkasta sig förhöret. Dervid förnekade han till en början all kännedom så väl om förfalskningen som om hans broders åtgärder och öde. Föräldrarne ställde sig äfven 0kunniga om saken. Då man visste att ynglingen Hellborg städse sysselsatt sig med teckning och målning, blef han tillfrågad hvar han hade sina ritsaker; hvarpå hän svarade: dem har jag bränt upp,. Men vid undersökning i en pulpet i rummet funnos åtskilliga liqvida och torra färger, samt en stålpenna, en pensel och några trädstickor, som synbarligen varit begagnade vid teckning. Johan Fredrik Hellborg var född 4827 i Waxholm; han hade i föräldrahuset åtnjutit en vårdad uppfostran; allt ifrån barndomen hade ban haft synnerlig fallenhet för titkonsten och genom försäljning af sina teckningar förtjenat penningar. Man hade uppmuntrat honom med sammanskott för att bereda honom tillfälle att i Stockholm utveckla sina lyckliga anlag; men han hade icke gjort måleriet till bufvudyrke, utan egnat sig åt fadrens handtverk, skomakeri, tills han år 1842 blef anställd vid Waxholms telegraf. Der hade han sedan fortfarande tjenstgjort, och för öfrigt under sin korta Jefnadsbana ej genomgått några mera skiftande öden. För brott bade han icke tillförene varit tilltalad. Telegrafföreståndaren Sandbäck, som närvar vid förköret, erinrade sigatt bröderna Hellborg under loppet al sommaren haft något hemligt för händer uppe i fästningstornet, och att de för honom sökt dölja sitt förehafvande. Denna upplysning ansågs stå i sammanhang med förfalskningen; och då Sandbäck nu fick enskildt tala med Heliborg erkände denne för honom, att H. och hans hror i somras under hvilostunderna mellan telegraferingen förfärdigat den ifrågavarande falska sedeln. Heliborg yttrade den förhoppning, att hans straff skulle blifva lindrigare, sedan han så uppriktigt bekänt sitt brott. Med tårar. och synbar ånzer vidhöll ynglingen Hellborg inför justitiarien sin bekännelse, och berättadekuru förfalskningen blifvit verkställd på ett stycke kalkerpapper med gtålpenna och pensel; ori