Vvandas tll andra Denot, Sasom SUPStcnu, Svari, MUbultning och skäktning, granrishackning, m. m. Diskussion hos Ridderskapet och Adeln den 4 sistlidne Januari, i anledning af en af hr R. Cederschiöld väckt motion. Den 22 sistlidne December väckte hr R. Th, Cederschiöld på riddarhuset ett utförligen motiveradt förslag, det stadgas måtte: 4:0 att inom hvarje län genom dess innevånares försorg skall beredas arbetsförtjenst åt alla länet tillhörande personer, som till erhållanda deraf sig anmäla, hvarvid iakttagas bör, dels att arbetslönens belopp understiger hvad annan fri arbetare i orten erhåller, och dels att arbetslönen i allmänhet utgår på det sätt, att en del lemnas arbetaren medelst underhåll in natura och en del för dess räkning besparas till framtida bjelp; 2:0 att de länet tillhörande nödlidande, som icke kunna genom arbete förtjena sitt uppehälle, skola genom länets fattigstyrelses förfogande erhålla nödtorftig vård, dock så, att de fattige, hvilka icke må erhålla understödet kontant, utan in natura, ovilkorligen böra efter sin förmåga, genom arbete derföre, lemna valuta; 3:0 att Staten skall utgifva de medel, som, utöfver dertill befintlige tillgångar, erfordras för de fattiges underhåll, dock så att full underhållskostnad erlägges endast för sådane, som h-lt och hållet äro i saknad af arbetskrafter, men för de öfrige deremot endast i förhållande till deras större elier mindre arbetsförmåga, så att å de ställen, der årliga underhållsbeloppet för den, som är till arbete alldeles oduglig, blifvit bestämdt t. ex. till 60 rdr, bör för den, som anses kunna med sitt arbete till en fjerdedel lemna valuta för kostnaden, erläggas 45 rdr, för den till hälften arbetsföre 30 rdr, och för den, som är det till tre fjerdedelar, endast 45 rdr; samt 4:0 att Konungens Befallningshafvande, sedan den fattiges nödställda belägenhet och bristande arbetsförmåga blifvit med vederbörlige prestoch läkareattester fullständigt bestyrkta, genom formligt utslag skall bestämma det ersättningsbelopp, som kommunen för den fattiges vård och underbåll af statsmedlen äger att erhålla. När d-nna motion föredrogs den 29 i sarama månad, yttrade sig flere talare deremot. Detta föranledde hr Cederschiöld att väcka följande nya motion: På det att ingen hädanefter, i saknad af arbetsförtjenst, hvarken skall tvingas att begå olofligt tillgrepp och derföre ådraga sig bestraffning, eiler åläggas tvångsarbete för bristande laga sysselsättning, som icke sjelf genom eget uppsåtligt förvållande dertill gjort sig förfallen, eller underlåtit att begagna sig af de förmåner, samhället åt honom beredt; på det att så väl fångantalet som statens utgifter för fångvården skola minskas, samt på det att, så väl utgifterne för fattigvården måtte blifva rättvist fördelade mellan samhällets alla skattdragande medlemmar, som ock denna vigtiga förvaltning så ordnad, att tiggeri på gator och vägar må upphöra, men i stället en allmännare trefnad och belåtenhet inttäda, har jag uti en till Statssamt Allm. Besv. och Ekonomiutskotten remitterad motion föreslagit, ej allenast att inom hvarje län, genom dess innevånares försorg, skall beredas arbetsförtjenst åt alla länet tillhörande personer, som till erhållande deraf sig anmäla, och nödtorftig vård åt sådane kraftlöse nödlidandeg, som icke kunna genom arbete förtjena sitt uppehälle, utan äfven att dg medel som erfordras för de fattiges underhåll skola utgifras, antingen af staten, hvilket jag anser vara rättvist, eller ock af länet, i stället för att de nu särskildt erläggas af hvarje socken för sig; och har jag uti detta mitt förslag sökt att mot alla missbruk uppställa tillfyllestgörande garantier genom de deruti förekommande bestämmelserne: att arbetslönen skulle blifva mindre än hvad annan fri arbetare kunde påräkna, att arbetslönen ej skulle utgå kontant, utan in natura; samt att den, som komme i åtnjutande af underhåll, ovilkorligen skulle, efter sin förmåga, genom arbete derföre lemna valuta. För den händelse berörde förslag, sådant oaktadt, ej skulle vinna bifall och det olyckliga förhållande således skall ännu längre fortfara, dels att personer af verklig nöd tvingas att föröfva olofligt tillgrepp för att icke förgås af svält, och dels att den, som erbjuder sin tjenst åt hvem som deraf vill sig begagna och är villig att förrätta det arbete honom anvisas, sådant oaktadt skall vara blottställd för att blifva ålagd tvångsarbete för bristande så kalladt laga försvar, så ser jag mig nu af min rättskänsla uppmanad att föreslå, det stadgas måtte: . 4:0 att den som föröfvar olofligt tillgrepp till afvärjande af trängande lifsfara, ej skall derföre till straff fällas; och 9:0 att den,som är villig att mottaga den tjenst eller förrätta det arbete, som anvisadt varder, ej må för bristande så kalladt laga försvar dömas till tvångsarbete. oo oe Till stöd för denna min motion får jag åberopa, att hvarje straff, för att vara rättvist, efter min år sigt, måste förutsätta att den, som ådömes straffet, varit i utöfning af sin fria Vilja, så att det berott af hans eget fria val, att uppfylla lagens fordran, eller att åsidosätta densamma. Att en sådan valfrihet icke finnes uti de tvenne fall jag nu uppgifvit, torde deremot vara klart för en hvar. i o Då jag nu vördsammeligen anhåller om denns mötions remitterande till Lagsamt allm. Besvärs och Ekonomiutskotten, bör jag öppet tillkännagifva att jag icke förbisett de olägenheter, som förste punkten af denna min motion såsom lag skulle kunna medföra, samt att jag derföre önskar, att et så beskaffadt lagstadgande icke måtte blifva beköf ligt, utan höppas, att blotta väckandet af motioner derom skall blifva tillfyllestgörånde för att förm enf hvar att klart inse nödvändigheten deraf, att på sätt jag uti min förra motion föreslagit, arbets förtjenst beredes åt alla, som deraf äro i saknad och att vård lemnas åt den kraftlöse nödlidande, s att ingen må finna sig nödsakad att begå brott, fö att inöm fängelsets murar erhålla de förmåner, son han såknar i det fria samhället; ehuru dermed be tydligt mindre: kostnad der kunnat beredas. Hvad serskildt beträffar 2:a punkten af denn ler 4 sl avårligan konna unde