Halifax: Mitt fulla allvar. Men då är det ingen
tid att förlora... tag den här kappan, den här hat-
ten... (Asides) Då han ser dem ska han tro att
det är jag, (Hägt) Du sko sätta dig upp på hästen,
som står utanför porten. Kan du rida?
Tom: Ja, jag vet inte om jag kan rida på häst;
men på åsna har jag ofta ridit.
Halifax: Du kan. hålla dig fast vid sadelkrappen
med ena handen.
Tom: Med båda!
Halifax: Också det; det är ännu säkrare; du får
inte se dig om.
Tom: Nej, inte en enda gång: Åh ja, jag får
nog annat att göra, än att se mig om.
Halifax: Då du framkommit till London, der du
stiger af hästen, öppnar du vagnsdörren åt mylord,
och du kan vara säker om, att få hederliga dricks-
penningar af honom.
Tom: Således ska jag då få se London?
Halifax: Ja visst! det är ju derför du far dit...
Har du förstått mig nu? Du stiger upp på hästen
och håller dig med ena handen fast i sadelknap-
en ..-
P Tom: Med båda — med båda händerna!
Halifax: Du vänder inte om dig, stiger ned af
hästen, öppnar Vagnsdörren, tar emot dina dricks-
pengar och har roligt. Fort till häst nu!
Tom: Jaha! Jag får komma med till London!
(Går ut genom fonden.)
Halifax (ser efter honom): Lycka till, min käre
Tom Rick! Gå nu... nu måste jag vänta tills du
farit... (Går till dörren) Det kan ej dröja länge in-
pan de ä borta! (Vänder sig om) Sir John!..- Om
han får se mig, så är allt förloradt!... Fort in i
kabinettet ! (Han döljer sig.)
ELFTE SCENEN.
sir JOHN (från sidodörren):
So så, nu är allt i ordning! Nå, hvart har den
slyngeln tagit vägen? Stulle han väl ha haft den
djerfheten ... (Ser ut gezom fönstret i fonden) Åh
nej, han är der nere och sitter redan till häst! De
är bra; pu kan jag vara säker på honom! (Går uf
genom mellersta fonddörren.)
- TOLFTE SCENEN.
Halifax (kommer ut ur kabinettet, går försigtig!
till fönstret och ser utåt; man hör en vagn rulle
bort): Godt; nu är han borta!... Kanske jag bli
hängd i morgon; men jag har mer än en gång föru
trotsat döden för mindre än det här! (Skyndar in
Jennys rum.)
——