syflem, än kungliga propositionen upptagit eller
synes haft i sigte. Vårt land är i stort behof
af sundar2 principer för så väl statsinkomster-
nas, som även stalsutgifternas reglering. In-
gendera delen är ännu iöfverensstämmelse med
folkets behof och tidens kraf. En allmännare
upplysning r firdig att göra sig gällande,
äfven i dessa delar; ech det behöfves att hon
får full frihet dertill; ty hon har med folkets
ökade behol gjort dess fordringar större och
otåligare. Derföra är det ock så vigtigt, att
folkombudsmannaskapet blir ett sannt uttryck
af dessa bebof och krafter. Utan det skall re-
geringen allvd utsättas för, att ej förstå landet
så som hon det borde och behöfver; och hon
skall då alltid lika neturligt komma att ond-
göras öf den fria pressens anmärkningar,
tärom, under det likväl denna
högre skulle önska, än att kun-
a en älskad konungs ädla afsigter.
Det torde ock förtjena besinnss, att just då
icer brist på en verklig national-
. är den fria pressens röst ett så
mycket mer tydelsefullt vehikel för allmänna
tänkesät!et. foplysaren har väl visat sig er-
känna Riket : Siänders rätt och pligt, att med
nröfva statsverkets ef Konungen
beshkofn; men han tyckes, under sitt
att upplysa, ofta ogilla pressens
. Han synes, med konungens förste
tidningar åt
stone nigo män opinion i en sak måtte fia-
blott uttryck af lika minga indi-
hafva sin fullkomliga riktighet i
1: men om pressen i huvudsakliga
frågor söker göra gällande de önskningar och
hyllas af en växande möojoritet
ten, på samma gång, som de
af de vigtigaste delar bland den
resentationen vid riksdagarna, så
varit uttry
tillvarande
är det i vår tanka icke väl beräknads, att äf-
ven i sådana fall anse den betydelselös. Ke