AT 1060, VA UV MUYSLA KIUSSVILOT, UC UCKDIaUU UC hufvudsakligaste, såsom fönster-, vinoch dricksglas, äfvensom tomma buteljer, utom från Finland, voro till införsol förbjudna, tillverkades vid 41 glasbruk med 289 arbetare, glasvaror till ett värde af . . . . . a 266,175 rdr. r 4846, då alla glassorter kunde från hvilket land som heldst inkomma, tillverkades vid 44 glasbruk, med 542 arbetare, diverse glassorter till ett värde af so ee es . . 405,673 D VI. Pappersöruken. År 1823, då åtskilliga papperssorter voro till införsel förbjudne, tillverkades vid 45 pappersbruk, med 452 arbetare, papper för ett värde af 247,592 rdr. r 1846 åter, då alla slags papper voro tillåtne till införsel, tillverkades p3pper vid 82 pappersbruk för ett värde MH ooccsc ss se so so es . . 809153 P VIL. Tobaksfabrikerna. År 1823, då inörseln af snus, utom spanskt, för hvilket tullen var bestämd till 4 rdr pr , ej var medgifven, besteg sig tillverkningen af snus i Sve. rige till . . ss . so so 4,300,420 T. År 1846, då alla sorter snus fingo införas emot 46 sk. bko tull pr , tillverkades här i landet af denna vara or tor tle . 2,460,537 IT. VIL. Porslinsbruken. År 4823, då tillåtelsen att införa porslin var inskränktare än nu, tillverkades vid Sveriges dåvarande enda porslinsbruk, med 108 arbetare, porslin för ett värde af -. . . . . . 99,348 rår. r 4846 egde Sverige tvenne porslinsbruk, hvarest med 466 arbetare porslin tillverkades för ett värde af . . 2971,539 rdr. IX. Urfabrikerna. År 4893, då alla slags ur voro till införsel förbjudna, funnos 82 dylika fabriker, hvilkas åstadkomne tillverkningar uppskattades i värde till 29,241 rdr. r 4846, då införseln af alla sorter ur var tillåten, utgjorde antalet af ur-fabriker 465, med tillverkningsvärde af 40,048 rdr. Af hvad nu blifvit anördt visar sig att, sedan förbudet emot införsel af ofvanberörde fabrikater upphäfdes, tillverkningarne deraf inom riket i väsendtlig mån tilltagit, under det att åt staten genom deras införsel beredts högst betydliga tuli-inkomster, i stället för att samma varor fötut otvifvelaktigt utgjort föremål för vidsträckt insmugling i landet, vid hvilket förhållande, och då härtill kommer, ett priset å ifrågavarande fabrikater nedgått och att de i allmänhet äro af bättre beskaffenhet än förr, det svårligan lärer kunna bestridas, att upphäfvandet af förbudet emot deras införsel varit för det allmänna gagneligt. Anmärkas må äfven, att sammanräknade värdet af svenska fabrikstillverkningarne, som år 1823 utgjorde 7,462,085 rdr banko, uppgått år 4846 till 48,008,435 rdr samma mynt. Verkan af friheten att införa handtverksarbeten är visserligen svårare att bedöma i anseende dertill, att statistiska uppgifter om handtverkerierne i. städerna ej finnas upprättade förr än år 4825, och, hvad angår handtverkerierne på landet, icke förr än år 4827, samt att de sedan den tiden tillgänglige statistiska uppgifter ej utvisa mängden eller värdet af de arbeten, som af handtverkare åstadkommas. För vägledning af omdömet i berörde afseende är således ej annan utväg öfrig, än att tillse, om och hvilka handtverksarbeten i anmärkningsvärd mån blifvit, sedan 4824 års tulltaxa trädde i verksamhet, införda, och hvad verkan sådant medfört å inhemska tillverkningen af dessa varor. Efter hvad tullpersedle-extrakterne från och med år 1825 utvisa, har årliga införseln af största delen handtverkerivaror varit mindre betydlig, med undantsg likväl af pågra få artiklar deraf, såsom handskar, bleckslegarearbeten, knappar, äfvensom snörmakarearbeten. r 1846 infördes af Handskar 5,791 , upptsgne i värde till rdr 104,244. Beckslaga rearbeten 45,342 T — d:o do o 18524. Knappar ospecif:de 9,563 T d:o d:0 -25,503. Fransar och snören 8,863 T d:o d:o 68,880. Att imedlertid den större införsel af nu uppräknade artiklar, som sålunda egt rum, och hvilken otvifvelaktigt får tillskrifvas dels en fullkomligare tillverkning deraf i vissa främmande länder, dels ock det bättre pris, hvartill de, fastän med hög tull belagde, kunnat utrikes ifrån erhållas, icke lagt hinder i vägen för beståndet af de idkere här i riket, som sysselsätta sig med dessa tillverkningar, torde vid en närmare undersökning kunna ådagaläggas. Enligt 4720 års skråordning var tillverkningen af handskar, ehuru egentligen utgörande en qvinnoslöjd, förbehållen burskapsegande mästareistäderne, och i följd deraf bedrefs detta yrke ännu för 0 år tillbaka af skråmästare med antagna gesäller och lärlingar. År 4827 funnos inom riket 324 handskmakaremästare, med 321 arbetare, och år 1846 endast 439 mästare med 143 arbetare. Orsaken till denna minskning af handskmakare i städerna bör visserligen till en del sökas i den min dre afsättningen af svenska handskar, som uppkommit genom det allmänna bruket af franska så kallade glachandskar, men härleder sig otvifvelaktigt lika mycket deraf, att handskmakare i städerna, under de sednare åren ansett för sig mera förmånligt, att för handskars förfärdigande betjena sig af qvinnfolk, än af gesäller och lärgossar, hvarigenom behofvet af handskmakareverkstäder blifvit betydligt mindre. Den lönande afsättningen af glachandskar har imedlertid framkallat en dylik större handskfabrik i Malmö, hvars tillverkningar börjat vinna allmännare förtroende; och är det således att hoppas, att den betydliga införseln af dylika handskar skall efter hand aftaga, särdeles om den höga tull, hvarmed främmande bandskar äro belsgde och som ej kan annat än föranleda till en högst betydlig tullförsnillning af utländska handskar, nedsättes och ärlig införsel deraf kommer att ega rum. Att införseln af blecks!agarearbeten icke på den inbemska tillverkningen haft något menligt inflytande kan slutas deraf, att bleckslagareverkstäderna i städerna, som år 41827 utgjorde ett antal af 59 med 413 arbetare, sedermera ökat sig och utgjorde år 4846 ett antal af 90 med 485 arbetare. Tillverkningen af knappar i städerna har i alla tider i Sverige, der allmogen hufvudsakligen nyttjar öfverklädda knappar eller glasknappar, häktor, hakar och hys-or, varit af mindre betydenhet. Denna tillverkning sysselsatte år 1827 43 mästare med 6 arbetare. I 1846 års statistiska uppgifter angående handtverkare förekommer inger under skrå lydande knappmakare; men deremot har dels en fabrik för tillverkning af hornknappar uppkommit, som förenämnde år sysselsatte 9 arbetare och hvaraf tillverkningen är upptagen i värde till 2,847 rdr, dels ock en större metallknappfabrik blifvit inrättad, som år 1846 sysselsatte 74 arbetare och åstadkom knappar och andra metallarbeten för ett värde af 20,401 rdr. Då nu knappar, tillverkade med machineri, kunna förfärdigas till större fullkomlighet och för bättre pris än med hand, kan öfvergången af denna AA se rr mr rr sn ff hkvikseolAid Atvilval.