nedelpris, som vid fråga om ersättning för indelta önerna följas.s j Häraf visar sig således, att kommi.terade föreslagit: att bvarje nuvarande tjensteman må 2ga att, om han så åstundar, under sin tjensteid bibehålla den indelta lön han innehar, med alldeles enzhanda rättigheter, som hittills; att ersättningen för sådane löner, i den mån de frivilligt afträdas eller genom afgång blifva ledig2, skall bestämmas, icke efter 1833 års stat, utan efter medium af hvad samma löner enligt markezång med forsellön utgjort under de nu sistförflutna tio åren, då, enligt hvad kändt är, priserna i allmänhet varit höga, simt hverje regemente erhålla ersättning för inkomsten af de till des: aflö; ing anslagne utarrenderade boställen, icke efter uppskattning, utan till det belopp, arrendena verkligen utjöra; att den hvarje löntagsre, efter dessa grunder tillfallande er:ättning bör, lika med all annan kontant aflöning, utbetalas qvartaliter; samt att ingen räbbning i disposition-srätten öfver bostadsbaställen är ifrågasatt. Derjemte hafva kommitierade tillstyrkt, att de sålunda bestämda anslagen skola hafva samma helgd, som indelningsverket, och följaktligen icke kunna förändras, utan Konungs och Sänders sammanstämmande beslu. Vid öfvervägande af allt detta synss det för hvar och en, som lugnt och fördomsfritt vill bedöma saker, vara uppenbart, att de löntavardes billiga anspråk blifvit g:nska omsorgsfullt besvarade cch att den föreslagna förändringen, at! qvartaliter erhålla kontant ersättning för hv.d de indelta lönerna i medeltal utgjort och såledas befrias från alla de olägenheter och afbränningar, hvilka äro följder af den långa tid, som nu förflyter innan lönerna utfalla och de med uppbörden förenade provisioner och kostnader, långt ifcån att medföra förlust, snarare skulle leda till verkliza fördelar för de löntagande. Det torde äfven vara i friskt minne, hvilka svårigheter, under den för några år tillbaka inträffade missväxten inom flera provinser, uppstodo för de der förlagda resementer att utbekomma sina löner, och de? lärer till och med vid något regemente hafva inträffat, att löningsdirektionen nödgats upptsga lån, för att kunna ugilva åtminstone någon del utsf lönerna. Det är kändt, att man såsom skäl emot den frågas ällda förändringen äfven framställt farhågen att, om lönerna skulle komma att utgå i koniant, statsverket tilläfventyrs vid något tillfälle kunde sakna tillgång till deras utbatzlande. Häremot torde dock den erinran göra tilifyll:st, att, då de i riksstaten upptagna anslag äro anvisade å bestämda statsinkomster, kunna medlen icke, u:an krärkning af grundl2garns, ryckas ifrån de ärdamil, hvartill de sålunda blifvit disponerade. Vill man åter tänka sig, at! Konung och Ständer gemensamt skulle besluta en dylik orättvisa, så är det naturligtvis liks lätt att besluta, att de indelta räntorna sko!a uppbäras af statens uppbördsmän. Orimligteten af dylika snmärkningar ligger således i öppen dag. Dessutom kunna väl icke de korpser, som nu ega indelta löner, skäligen fordra, att, i berörde hänseende, för framtiden erhålla större garantier, än hela vär:vad2 armeen och flottan samt de fleste öfriga ercbetsoch tjenstermän i riket. ; Red. bör vid meddelandet al denna artikel tilllägga, att den varit inlemnad till redaktionen innan upplysningarne i Posttidningen rörande samma ämne förekommo, men att publicerandet uppehåilits deraf, att betänkandet, ur hvilket några utdrag voro citeilla med hänvisning, icke fanns till hands för tillfället.