Alu IVA AU DULa UltaluviD I vetet YI LU PDA ende riksdag, är den linge önskade förenklin-4 gen af beskattningsväsendet och uppbördsverket. Lösningen deraf beror till väsendtlig del af dej! indelta räntornss indragnirg till statsverket,!l som, blard andra: stora fördelar, äfven skulle! bereda innehafvare af hemman, hvilkas räntor: iro sålunda disponerade, den rättvisan att icke, ! sanom uppsägning till leverering in natura ochl4 deraf möj!:ga prejerier, blifva mera betungade! än de, hvilkas räntor redan äro till statsverke! indragne och nu få lösss efter markegång.! Denna åtgärd har imedlertid alltid framkallat: stort motstånd å de löntagandes sida och ettl; färskt exempel derpå 1:mnar den opiaionsytt-! ring, som i detta afseende tillvägabragtes utafl4 vissa bland det sednast församlade krigsbefälet. ! Både hvad då förekom och de omdömen, som l! insändarsn ifrån flera båll inhemtat, synas! imedlertid ådagalägga, att verkliga beskaffenheten af det förslag i ämnet, som dertill förordnadej! kommitterade uppzjort, icke inom militärsta-!s terza är riktigt kändt, utan att förhållandet bli-! vit, med eller utan afsigt, vanstäldt. Då dt! iikväl icke är utan vigt, att opinionen iblazdji dem, som denna maktpiåliggande fråga rörer, ej ! må blifva vilseledd, utan kunna grundas på !! sakkännedom, hear insändaren trott sig göra! både armeens befäl och saken en tjenst der-l! med, att, efter tagen kännedom af kommittera-!i des betänkande, deraf meddela följande utdrag:l! Kommitterade hysa derföre den öfvertygelse, att! det för tillvägabringande af ordning och enkelhet är af nöden samt äfven för öfrigt i alla hänseenden lämpligast, att i stället för de löner, som hittills uti indelta räntor och tionde utgått, sådana i kontant varda fastställde, så att i detta hänseende enahanda princip i afseende å alla lönstater måtte varda följd; och til!styrka kommitterade underdånigst, att, intilldess närmare reglering kan komma att framdeles för sig gå, ersättningen för de indelta löner, som varda indragne, måtte varda lämpad efter hvad dessa sednare i medeltal utgjort enligt den beräkningsgrund, som för sådant ändamål kan blifva fastställd. I detta afseende dela kommitterade så vida rikets ständers vid förra riksdagen yttrade mening, att kommitterade underdånigst tillstyrka, det ersättningen måtte bestämmas till det belopp, hvarje serskild lön utgjort efter medium af den för de sista 40 åren näst före indragningens beslutande faststälde markegång, med tillagd forsellön, likväl med summans jemkande till närmaste hela riksdalertal, samt detta belopp, liksom alla andra kontanta löner, derefter qvartaliter utbetalas. Och må härvid anmärkas, att de nuvarande indelte löntagarne sålunda, utom den lättnad sistnämnde ordning för lönernas liqviderande allt framgent för dem medförer, första året, då förändringen vidtoge, erhöllo den serskilda fördelen att, jemte föregående årets då utfällande ll indelta lön, tillika få uppbära det löpande årets, som annars först det påföljande kunnat utbekommas. f L Hvad angår verkställigheten af de indelta lönernas indragning, så anse kommitterade helgden af enskildes rätt fordra, att, så vida icke något förbehåll i sådant afseende före eller vid tillsättningen skett, a!la, som å tjenster, hvarmed dylika löner äro förenade, innehafva fullmakter eller konstitutorialer,l; då tjensterna äro af den beskaffenhet, att de endast derigenom tillsättas, få under sin tjenstetid, derest da det åstunda, vid nämnde löner bibehållas, samt att följaktligen i alla de fall, då efter dessa grunder dylik rättighet kan ifrågakomma och vederbörande l vilja sig deraf begagna, hvarom hvarje löntagare l! bör sig yttra, indragningen af de indelta lönerna icke verkställes förr, än dåvarande innehafvaren från tjensten afgått. I fråga om indelta armåeen eger det särskilda för-. hållande rum, att, på sätt ofvan är anmärkt, genom i kongl. brefvet den 2 Februari 1833 i nåder blifvit förklaradt, att den då vidtagne löneregleringen icke skulle utgöra hinder för dervid beräknade ränteoch tisnde-anslags indragande emot anvisandet af kontanta löner till då faststäldt belopp. Det saknas således icke anledning att i afseende derå genast utföra den föreslagne förändringen utan annan inskränkning, än om tilläfventyrs någon löntagare då ännu qvarstår vid lön, som han före nämnde reglering innehaft, liksom det skulle kunna ifrågaställas, att ersättningen endast behöfde bestämmas till de belopp, nya staterna för hvarje grad upptaga. Men då det dels möjligen icke varit åsyftadt att i förstnämnde hänseende åt nyssberörde stadgande gifval. en så vidsträckt tillämpning, hvilket å löntagarnes sida ej heller torde vara beräknadt, dels, vid det kända förhållandet, att indelta armåens löner, genom högre markegångspriser och afkastning af de för löningsfondernas räkning utarrenderade boställen, l. vanligen ej obetydligt öfverstigit de i stat uppförde belopp, billighet och rättvisa fordra, att dithörande embetsoch tjenstemän, icke mindre än alla öfrige undfå ersättning efter hvad lönerna verkligen utgjort under den period, som till grund för ersättningens beräknande i allmänhet antages, samt för öfrigt utförandet af så genomgripande förändringar, som den ifrågavarande, bör verkställas med den varsamhet, att lidande för enskilde derigenom icke uppkommer, finna kommitterade sig ega fullt skäl till den underdåniga hemställan, att här förut i underdånighet föreslagna allmänna grund för indelta lönernas indragande och ersättnings beräknande jemväl vid indelta armeen måtte tillämpas. I sammanhang med frågan om indelta lönernas indragning, anse kommitterade äfven böra till pröfning förekomma, huru med anslagne boställen och deras räntor bör förfaras. Bestämmandet i hvilka fall boställena skola såsom bostäder bibehållas eller utarrenderas, angår egentligen aflöningsregleringen och bör derföre icke blifva föremål för kommitterades yttrande, som således inskränkes till frågorna, huru det bör tillgå dels med boställenas räntor, dels med sådana boställen, hvilkas arrenden för mnärvarande äro till indelta armeens lönereglering anvisåde.n — — — — ),Vidkommande sådana utarrenderade boställen, hvilkas arrendeafgifter direkte ärol anvisade till embetsoch tjenstemäns aflöning: så, enär, hvad indelta armåeen beträffar, för bestyret dermed serskilda boställsdirektioner vid hvarje regemente eller corps finnas -förordnade, bidraga dessa mångfaldiga förvaltningar, med åtföljande räkenskaper, ytterligare till inveckling af aflöningsverket och ökade göromål i flera rigtningar. Om indelningarne varda indragne i utbyte emot kontanta löner, anse kommitterade derföre på enahanda sätt böra förfaras med alla boställen, som skola vara utarrenderade och hvilkas arrendesfgifter för närvarande af vissa corpser och tjenstemän åtvjutas, samt att således med dylika boställen framgent förhålles lika, som med dem, hvilka tillförene äro till statsverket indragne. Dock, som de nu irågavarande boställena för närvarande äro till vissa hufvudtitlar anslagne och ställde under Kongl. Maj:ts nådiga disposition, Janse kommitterade denna deras natur i så måtto